Fylld zucchini

Urgröpt zucchini

Häromkvällen passade jag på att tillreda ytterligare en zucchini. Den här zucchinin fick bli en färsfylld sådan, tillsammans med en paprika. Liksom den förra zucchinin vi skördade var den här en riktig baddare, så jag fick dela den på mitten och tillaga den i två olika ugnsformar.

Stekt zucchini

Jag följde Tjockkockens recept, som hittas här. Om man inte vill fylla zucchinin med färs finns det en massa recept att använda sig av, både med och utan kött. Jag passade på att fylla paprikan med samma zucchini/färsröra och det blev riktigt gott det med.

Fylld zucchini

Zucchini är jättebra mat för mitt blodsocker. Sen är det ju jättegott och nyttigt också!

Fylld squasch

Det blev en rejäl portion, och då är den här biten bara en fjärdedel av hela zucchininDet här är en maträtt som knappt innehåller några kolhydrater alls, så vi passade på att lyxa till det med en melonpizza till efterrätt.

Melonpizza

Melon kan vara lite trixigt för mitt blodsocker men tillsammans med grädde, som fördröjer blodsockerhöjningen, fungerar det hyfsat. Färska hallon och blåbär, som skogarna är fulla av just nu, fulländade melonpizzan (klicka för recept) den här augustikvällen.

Dop efter dop

Den här helgen har jag varit på dop i dagarna två. Jag har också fått anledning att omvärdera min åsikt om hur Dexcom-klumpen tar sig ut under en av mina finklänningar, den som jag våndades lite över i vintras.

Dexcom sensor

Så illa ser det väl inte ut, eller hur? Faktum är att sändaren knappt syns där bakom spetstyget i verkligheten. Visserligen tejpade jag runt den med Leukoplast och inte med mitt knallrosa kinesiotejp (som nog skulle ha synts igenom som ett utropstecken), men sändaren i sig är ju så gott som osynlig.

Dexcom CGM

Det var värst vad många dop du går på, sa en bekant till mig. Och ja, det har blivit en del av den varan på sistone. Dels har Patric många syskon och ännu fler syskonbarn, dels har jag fått den stora äran att bli gudmor till några goda vänners barn. Vilken tur, så cyborg-jaget får öva sig på att komma över fåfängan.

Narrativseminarium i Stockholm

Om det är någon i Stockholm som har gnuggat sig lite extra i ögonen och tänkt ”är det inte den där finlandssvenska lantisen med bloggen Att vara etta jag ser?” kan jag bekräfta att så kan vara fallet. Jag befinner mig nämligen i Stockholm på ett seminarium, där jag presenterar min forskning om sjukdomsberättelser om diabetes typ 1 för några av Sveriges mest framstående forskare inom narrativitet.

Säg hej om ni ser mig irra runt på gatorna i storstan, vetja!

Orientering med Sockertopparna

Kamratstödsgruppen Pargas Sockertoppar, en grupp för diabetiker i arbetsför ålder på min hemort, brukar hitta på lite olika aktiviteter. Igår testade vi någonting helt nytt för mig, nämligen mobo – orientering via en app i mobiltelefonen. Det finns en mobo-bana med start i gästhamnen i Pargas, och den hade vi beslutat oss för att gå. 


Vi hade några vana orienterare med oss, och kartan i appen var väldigt lätt att förstå sig på. Vi hittade alla kontroller utom en (nummer 8) som antagligen har försvunnit från sin plats på bryggändan. Där den borde ha varit, var den i alla fall inte. I övrigt var det en väldigt rolig och lätt bana i central miljö, väl värd att testa om man har vägarna förbi skärgårdens huvudstad. 


Rundan avslutades tillbaka i gästhamnen, efter att vi hade fått oss en tur runt kyrkan, i Centralparken, över några av broarna och genom gamla Malmen. Vi hann avhandla läkarbesök, blodsockerkurvor, insulinpumpar, och annat sånt där som ett gäng typ 1-diabetiker kan tänkas tala om när de träffas. Typ allt, egentligen. 

Diabetes som drivkraft

Nyss hemkommen från ett långpass löpning har jag – precis som alltid – huvudet fullt av tankar. Det finns ingenting som sätter fart på hjärncellerna som just löpning, tycker jag.

Under min 14 kilometers runda idag tänkte jag mycket på hur en kronisk sjukdom som diabetes typ 1 kan bli en drivkraft. Jag känner till flera med diabetes typ 1 som har bestigit berg, sprungit maraton och på ett eller annat sätt överträffat sig själva med sin sjukdom som drivkraft. Jag brukar faktiskt tänka så själv när jag springer och det känns motigt, lite: ”Ha! Om jag klarar av att leva med diabetes typ 1 klarar jag fasiken att springa det här loppet eller den här rundan!”.

Jag är lite som ett trotsigt barn gentemot min diabetes ibland. Den ska inte vinna, det ska jag – alltid! Om jag vill göra något, då ska jag banne mig se till att göra det, och inte låta min sjukdom styra mig. Det är inte något vidare moget resonemang, jag medger det, och i slutändan kanske det blir min diabetes som får sista ordet, men så länge jag orkar och kan kommer jag alltid att försöka vända min kroniska diagnos till någonting positivt, som istället för att sänka mig driver mig framåt.

Diabetes drivkraft

Min diabetes driver mig framåt och ger mig vind i seglen, för att uttrycka det lite poetiskt

Nya druvsockertabletter

Idag sprang jag på en ny sorts druvsockertabletter. De är kanske inte nya alls förresten, men jag har aldrig sett dem förut – än mindre testat dem.

Direct Energy

Eftersom jag är utled på de gamla vanliga glukos- och druvsockertabletterna var jag inte sen att nappa åt mig en förpackning med två askar i butiken. (Ja, jag betalade förstås för dem också.)

Dextrose

87,9 gram kolhydrater per 100 gram druvsockertabletter. Bra – mycket blodsockerhöjande, men hur mycket får en tablett mitt blodsocker att stiga, tro?

Före

Det skulle man säkert kunna räkna ut, när man vet att en ask innehåller 50 gram druvsockertabletter, om man häller ut alla tabletter och räknar dem. Men orka! Därför testade jag istället rent fysiskt hur mycket en tablett höjer mitt blodsocker. Jag startade med ett stabilt blodsocker på 5,4. Jag hade inget aktivt insulin i kroppen och inga direkta yttre faktorer som borde ha påverkat (däremot vet vi ju att sånt som solens förhållande till månen och planeterna kan påverka blodsockret ibland, så allt är möjligt).

Efter

En knapp timme senare hade blodsockret höjts till 6,7. Ganska lugnt och stabilt, ingen rakethöjning. Inte ett jättebra betyg om man vill ha en snabb höjning av blodsockret, alltså. Smaken var väldigt konstgjord också, tyckte jag. Men å andra sidan är det alltid roligt med lite omväxling och druvsocker med körsbärssmak äter jag inte så ofta annars.

Nu ligger mitt blodsocker kvar på 6,7 så det passar perfekt att ta kvällspromenaden med Ebba. Skön fredagskväll till er alla!

Min vardag just nu

Forskarvardag

Om min fritid långt ägnas åt träning, ägnas min arbetstid just nu åt att läsa, skriva och tänka. Jag jobbar parallellt med några olika saker, alla relaterade till min doktorsavhandling om sjukdomsberättelser om diabetes typ 1. För närvarande står jag mest framför datorn (ja, just står! Jag jobbar en hel del på distans hemifrån och har skaffat mig ett höj- och sänkbart skrivbord – guld värt för hälsan, vill jag påstå) och läser, skriver, raderar, river mitt hår, läser, skriver lite till och läser ännu lite till.

Litteratur

Det är intressant och roligt – inte tu tal om den saken – men också utmanande och stundtals riktigt krävande. Det är väl så i den här processen, ibland känner man sig som ett geni och ibland som den dummaste som har gått i ett par skor. Slutresultatet blir förhoppningsvis bra och det är ju ändå det viktigaste.