Mot Kuntovitonen 2017

Ja, men visst! Även i år kommer Diabetesföreningen i Åboland att köra igång ett motionsprojekt och samla diabetiker i arbetsför ålder samt föräldrar till barn med diabetes typ 1 för att springa Kuntovitonen i Åbo i maj. Det blir Motionera med diabetes vol. 2!

Och även i år är det jag som drar de gemensamma träningarna, som faktiskt sparkar igång redan den här veckan. Så roligt! Nytt för i år är att vi har två olika träningsprogram, ett för nybörjare eller mer oerfarna löpare och ett för dem som redan springer lite.

Annars är konceptet som ifjol, vi har en sluten Facebook-grupp där vi kan bolla tankar kring diabetes och träning, och så får var och en träna på sitt håll (två pass i veckan, så det är inte oöverkomligt) utöver de gemensamma träningspassen.

kuntovitonen2017

Mot Kuntovitonen 2017!

De Sockersjukas Förbund

Nuförtiden är det många med diabetes (däribland jag själv) som tycker att termen sockersjuka känns förlegad. Vissa blir till och med riktigt upprörda om man kallar en person med diabetes sockersjuk, vilket jag kan förstå.

Faktum är ändå att det inte är så långsökt. När jag fick diabetes typ 1, år 1992, talades det fortfarande om sockersjuka. Och faktum är att Diabetesförbundet i Finland så sent som år 1975 bytte namn till Suomen Diabetesliitto*.

Vad hette förbundet innan dess då? Jo, Suomen Sokeritautisten Liitto – De Sockersjukas Förbund. Förbundet fick sitt namn 1955, men redan 1948 grundades den första föreningen i Helsingfors, De Sockersjukas Förening ry – Sokeritautisten Yhdistys.

sokeritautistenliitto

Med tanke på att det bara är 42 år sedan självaste Diabetesförbundet i Finland kallade sig De Sockersjukas Förbund är det kanske inte så konstigt att vissa (ofta äldre personer) fortfarande talar om sockersjuka. Ibland kan det vara bra med en historisk tillbakablick, för att förstå varför vissa saker är som de är i nutid.

* Hytönen, Yki & Joutsivuo, Timo (2005): Arjen Asiantuntijat. Diabetesliiton viisi vuosikymmentä. Hermes, Tampere.

Tejpa Dexcom

När jag inte tejpar runt min Dexcom G4 ser det ut så här efter ett tag:

kinesiotejp1

Kanterna tappar fäste, och det är egentligen inte det minsta underligt, eftersom jag startar om den och låter den sitta kvar långt över de rekommenderade sju dagarna för att inte tvingas vara utan mitt CGM-system.

Ibland (eller nej – alltid!) tycker jag att det är konstigt att personer med diabetes typ 1 inte får tillgång till tillräckligt med hjälpmedel för att göra den enda sak vi behöver göra: hålla koll på blodsockret. Och detta trots att studier visar att personer med diabetes typ 1 som har CGM dels får ett lägre HbA1c, och dels löper mindre risk för att drabbas av hypoglykemier. För att inte tala om livskvalitetenhur kan den inte vara en faktor att ta i beaktande i sammanhanget?

Ändå är jag en av de någorlunda lyckligt lottade, som överhuvudtaget har en egen CGM. Alla har inte ens det, men jag hoppas att vi går mot att fler och fler (alla som vill) får tillgång till de medicinska hjälpmedel som finns, och som ökar såväl livskvalitet som livslängd för typ 1-diabetiker.

Det var ett sidospår. Vad jag skulle berätta idag är att jag har skaffat ett nytt kinesiotejp. Ett blått! Funkar lika bra som det rosa, och jag är ju mer en blå typ egentligen, så jag är jättenöjd.

kinesiotejp2

Jag väntar in i det sista med att tejpa, eftersom tejpen kliar så infernaliskt efter några veckor (ja, ni kan ju föreställa er hur det blir när man tränar och blir svettig!). Det är inte lika illa med kinesiotejp som med Leukoplast, men det är fortfarande inte optimalt. Fördelarna väger ändå över – hellre klåda än att vara utan min Dexcom!

”How is that working for you?”

Minns ni Dr. Phil? Phillip McGraw alltså, den amerikanske psykologen med sin egen show. Jag har ingen koll på showen längre, men jag minns att jag brukade se på den tillsammans med min mamma när jag fortfarande bodde hemma. Ett uttryck som Dr. Phil ofta använde sig av då var:

”How is that working för you?”

drphil

Och säga vad man vill om mannen i övrigt, men där slog han verkligen huvudet på spiken. För visst ligger det så mycket i det. I att fundera över hur saker och ting fungerar för en, alltså.

Jag brukar försöka tänka på det när det gäller min diabetes. Om det är något som skaver, och som inte riktigt fungerar som det ska, ställer jag mig Dr. Phils fråga:

”How is that working för you?”

Och sen konstaterar jag att det kanske inte gör det. Något funkar inte riktigt – vad kan jag göra åt det? Det kan handla om att jag flera dagar i rad har låga blodsockervärden på eftermiddagarna (det har hänt) eller om att jag efter en viss maträtt får ett icke-optimalt blodsockervärde (det har också hänt, mååånga gånger).

Då kan jag ställa mig frågan, och börja fundera. Hur funkar det att äta just den maträtten? Nej, inte så bra. Varför? Vad kan jag göra åt det? Testa ett annat sätt att dosera insulinet? Äta maträtten en annan tidpunkt på dygnet? I samband med motion, då insulinkänsligheten är som bäst för mig? Eller ska jag skippa att äta maten överhuvudtaget? Är det värt det? Just nu, på långsikt? Jag återkommer alltid till samma fråga, som tar mig vidare:

”How is that working för you?”

Diabetesstrumpor och ormsalva

Inlägget presenteras i samarbete med Butik21

Minns någon av er att jag visade mina tåstrumpor för diabetesfötter i höstas? Ett skönt par strumpor, speciellt för diabetiker. Flera av er ville veta varifrån jag hade köpt dem, men eftersom jag hade fått strumporna i present visste jag inte varifrån de kom. Men den som söker ska finna – och visst finns det återförsäljare av tåstrumpor! En av dessa är Butik21, som har ett stort utbud av strumpor specialdesignade för diabetiker.

tastrumpa1

Nu har jag ett par vita tåstrumpor med kort skaft i min ägo, att variera med. Lika sköna och roliga som mina gamla (som vid närmare eftertanke kanske får pensioneras snart, nu när jag har ett par nya).

tastrumpa2

De här blir perfekta till sommaren, både för det korta skaftets skull, och för att det kan vara skönt att separera tårna när det är varmt och svettigt ute.

tastrumpa3

Jag blir lite full i skratt varje gång jag tittar ner på mina fötter när jag använder såna här strumpor. Visst ser de för roliga ut? En riktig humörhöjare, tycker jag.

diabetesstrumpa

Den som inte känner sig manad att ha kul på bekostnad av sina strumpor behöver inte misströsta. Man hittar också strumpor i vanligt format, utan separata tår. Det finns en hel massa diabetesstrumpor (klick!) att välja mellan, och det roligaste är nästan att strumporna också har diabetes, för visst måste väl en strumpa som kallas diabetikerstrumpa också lida av sjukdomen? (Nej förlåt, den var dålig – men lite rolig också!)

diabetesstrumpa2

De här strumporna är så otroligt sköna att jag faktiskt aldrig har haft på mig något så skönt om fötterna, tror jag. De har ingen resår, vilket förstås kan göra att de rullar ner lättare, men för mig som gärna drar på mig ett par yllesockor ovanpå när det är kallt ute är de perfekta.

diabetesstrumpa3

Som att ha fötterna inbäddade i mjukaste bomull, nästan. De här är i en lite längre modell, så där halvlånga. Kul med ränder också, tycker jag!

ormsalva1

Men inte nog med strumporna, Butik21 har också andra produkter. För mig som förespråkar en aktiv livsstil för alla, med eller utan diabetes, passar den här ormsalvan som hand i handske (eller ska jag kanske skriva fot i strumpa, med tanke på temat ovan).

ormsalva2

Vad ska man med ormsalva till, undrar kanske någon. Jo, så här: Ormsalvan på bilden är en kylgel med mentol, som svalkar och lindrar tillfällig smärta och minskar svullnader. Själv använder jag ofta kylgel på benen efter långa löppass, eftersom jag tycker att det är väldigt skönt att smörja in benen när de har fått jobba hårt. Den här kylgelen är väldigt behaglig, och svider inte alls på min hud som vissa andra sorter kan göra. Ormsalva kylgel kan beställas här (klick!).

Inlägget presenterades i samarbete med Butik21, men alla åsikter och tankar som framförts är mina egna. Mejla mig på attvaraetta@gmail.com om du är intresserad av ett samarbete. 

Teststickshjärtat

Jag är väl inte jättemycket för Alla hjärtans dag så där överlag, men idag vill jag ändå passa på att skicka ett stort hjärta till dig som läser Att vara etta. Utan dig, utan er alla, som läser och kommenterar och kommunicerar med mig, skulle jag aldrig lägga så här mycket tid på en blogg om min diabetes typ 1, den kroniska följeslagaren som jag tycker att jag har upp över öronen och mer än nog av ändå, utan att jag dessutom också bloggar om det. Kärlek till er, som får mig att orka göra det!

hjarta

Ett riktigt stort teststickshjärta från mig till dig!