Söndag som vardag

IMGP6865 - kopia

Ingen skillnad vilken dag det är – blodsockret ska mätas varje dag, söndag som vardag. Även om jag har CGM måste blodsockret fortfarande kalibreras genom blodtest, fast det blir som tur är färre gånger per dag jämfört med när jag inte hade CGM.

IMGP6868 - kopia

3,8 mmol/l. Det är lite för lågt, men beroende på i vilken situation jag har ett blodsocker på 3,8 kan det vara mer eller mindre okej. Före frukost – ganska okej, eftersom mitt blodsocker vanligen stiger lite på morgonen, utan att jag gör något speciellt.

Skön söndag till er alla, hoppas ni har fått vakna med fina blodsockervärden!

Annonser

Lördag – godisdag

Det har nästan blivit en tradition att jag skriver om blodsockervänligare godsaker och snacks här på bloggen på lördagar. Det har bland annat varit blåbärssmoothie, chokladsmoothie och sjögräschips.

Från början var det helt omedvetet, och jag vet inte riktigt varför det har blivit så eftersom jag inte följer någon lördagsgodis-regim själv. Hur som helst är det väl ett ganska trevligt ämne, så varför avvika från ett vinnande koncept, tänker jag.

Idag presenterar jag ett lite blodsockervänligare alternativ till nötter: rostade mandlar! De finns att köpa i olika utföranden och smaker. Naturligtvis mycket dyrare än vanliga salta nötter, men så är det med det mesta som är blodsockervänligt. För mig är det ändå värt det, om jag slipper en blodsockerbergochdalbana efteråt.

IMGP8198 - kopia

Pepsi max är ju allt annat än nyttigt, men drycken innehåller inga kolhydrater och höjer mitt blodsocker bara marginellt, så jag låter det passera ibland. Man är ju bara människa, trots allt.

På jobbet

IMGP8088 - kopia

När många nu avslutar en arbetsvecka kavlar jag istället för omväxlings skull upp ärmarna och förbereder mig för en arbetsfylld helg. Det hör egentligen till ovanligheten att jag jobbar veckoslut, men det ska bli kul.

På jobbet har jag den här affischen fäst på min skåpdörr. Det tog ett tag innan jag berättade att jag har diabetes på jobbet (dumt, jag vet!) men numera vet nog de flesta på min arbetsplats att jag har diabetes typ 1. Flera vet också vad de ska göra om jag skulle få så lågt blodsocker att jag inte klarar mig själv, och om någon skulle tveka kan de alltid öppna skåpdörren och läsa på affischen, som jag har beställt gratis från Finska Diabetesförbundet.

Så här står det att man ska göra vid lågt blodsocker:

Diabetiker behöver äta eller dricka något som innehåller socker för att blodsockret ska stiga. Första hjälpen kan bestå av något av följande alternativ:

  • 4-8 bitar vanligt socker eller glukostabletter (t.ex. Siripiri)
  • honung eller sirap
  • ett glas juice eller sockerhaltig läsk
  • frukt
  • sötsaker

För diabetikern till sjukhus, om inte symtomen på lågt blodsocker ger med sig inom 10-15 minuter.

Om diabetikern är medvetslös, se till att han eller hon kommer till sjukhus omedelbart. Ge aldrig en medvetslös person något att äta eller dricka på grund av kvävningsrisken!

IMGP8092 - kopia

Det finns honung, juice och glucobooster till hands i mitt skåp. I handväskan och i rockfickan har jag alltid någonting kolhydratsrikt, så det borde vara ganska lätt att ge mig första hjälpen om det skulle behövas. Hittills har jag (peppar, peppar) alltid klarat mig själv, men man vet aldrig vad som händer…

Ha ett trevligt veckoslut, allihop!

Diabetes typ 1 2016

I bloggstatistiken kan jag se sökord som har använts då någon har hittat till Att vara etta. Ett av dessa är ”Diabetes typ 1 2016”. Det fick mig att fundera över just det: hur det är att ha diabetes typ 1 år 2016.

Det är betydligt bättre än någonsin förut, skulle jag vilja påstå. Åtminstone i den del av världen där jag bor. Jag har ett ganska långt perspektiv på sjukdomen (23 år) och min erfarenhet är att det är mycket som har gått framåt. Framför allt finns det bättre tekniska hjälpmedel och mer kunskap om kost och motion än det fanns ”förr i tiden”, när jag insjuknade.

Tyvärr finns det också mycket som fortfarande stampar på stället. Att alla inte får tillgång till den vård de tekniskt sett skulle kunna få är beklämmande, men än värre är att diabetes typ 1 faktiskt är en dödlig sjukdom i länder där inte ens det livsnödvändiga insulinet bekostas. Än värre är att diabetes typ 1 faktiskt år 2016 fortfarande är en dödlig sjukdom, beroende på var och med vilka tillgångar man har haft turen eller oturen att födas.

IMGP9078 - kopia (2)

Diabetes typ 1 för mig 2016 är CGM och insulinpump. Diabetes typ 1 för mig 2016 är så nära ett så friskt och gott liv som möjligt med diabetes som man kan komma just nu.

Så är det inte för alla. Det är diabetes typ 1 2016.

I min plånbok

IMGP9037 - kopia

Ni som har diabetes, syns det i era plånböcker på något sätt? I min syns det definitivt. Dels har jag ett gäng gamla (och ett nytt) medlemskort från Diabetesförbundet, och dels har jag ett ”Jag har diabetes”-kort. Det är egentligen ett ID-kort, med råd för första hjälpen på sex språk. ID-kortet kan beställas från Finska Diabetesförbundets nätshop, härifrån.

Lite annat sjukvårdsrelaterat i min plånbok är det europeiska sjukvårdskortet, reseförsäkringskortet och ett donationskort, eftersom jag vill donera vad jag kan om jag skulle råka ut för en olycka och dö. Mina organ får gärna användas efter att jag har dött, om de kan ge någon annan möjligheten att leva.

Bland annat finns det diabetiker som mår otroligt dåligt och går på dialys i väntan på en ny njure, på grund av diabetesen. Det kunde ha varit jag. Då hade jag verkligen önskat att det hade funnits fler donatorer, och därför vill jag själv donera mina organ när den tiden är inne.

IMGP9045 - kopia

Diabetes i media

Det blir lätt fel när det rapporteras om diabetes i media. Hur många gånger läser man inte om bara diabetes, när faktum är att det finns många olika sorters diabetes (typ 1, typ 2, LADA, MODY, sekundär diabetes, diabetes insipidus och graviditetsdiabetes).

IMGP8443 - kopia

Dels tycker jag att rapporteringen ofta blir så fruktansvärt ensidig, dels bidrar medierna till stigmatiseringen av diabetes som en sjukdom för dem som har levt fel: ätit dåligt, motionerat för lite o.s.v. Visst, det stämmer helt klart för en del (speciellt typ 2-diabetiker), men inte för alla.

Och framför allt inte för alla sorter av diabetes. Nej, jag efterlyser bättring på det här området! (Jag har själv jobbat i medievärlden en tid – för övrigt ett av de roligaste och mest intressanta jobben jag haft – och det är kanske därför jag känner att jag kan kritisera den lite grann också.)

IMGP8438 - kopia

Jojobantning och viktpendling kan på sikt leda till diabetes, kan man läsa i en fitness-tidning. Jaha? Ska vi anta att det handlar om diabetes typ 2, som det så ofta gör? Och Tom Hanks fick diagnosen diabetes? Mig veterligen finns det ingen diagnos som heter bara diabetes, det kan vara diabetes mellitus typ 1 eller 2, LADA eller MODY o.s.v. Att ens skilja på de två vanligaste formerna av diabetes (typ 1 och typ 2) skulle vara ett enormt steg framåt. Svenska Diabetesförbundet har gjort en utmärkt journalistguide med tips till den som skriver om diabetes i media, ta en titt där!

Bättre kan ni, journalister! Eller hur? Upp till bevis!

Jag säger B

Ni minns när jag skrev att jag hade mycket kul på gång? När jag sade A, men inte B? Nu säger jag B:

Jag har blivit intervjuad av Diabetes Wellness i Sverige! Diabetes Wellness jobbar bland annat för att öka allmänhetens kunskaper om diabetes och stödja forskningen kring och behandlingen av diabetes. Nu finns även min historia på Diabetes Wellness sidor. Här är ett utdrag ur artikeln:

”Jag tror att den eviga blodsockerkampen, som jag brukar skriva om på min blogg, har hjälpt mig att bli en starkare och positivare person. Det finns liksom inget annat alternativ än att ta nya tag varje dag. Med åren har jag nog också insett att man inte kan kriga mot sin diabetes, det gäller att gilla läget och göra det bästa av situationen. Det här är mitt liv, min resa och jag gör det bästa jag kan av det.

Health care professionals in lab.

Under många år ville jag inte förknippas med diabetes. Det finns så många fördomar och förutfattade meningar kring sjukdomen, och för mig kändes det som att få en stämpel i pannan om jag sade att jag hade diabetes. Jag dolde väl inte min diabetes direkt, men jag var inte heller öppen med den. Jag gick länge undan och tog blodtest och sprutor. Ju äldre jag blivit, desto mer har jag insett att det inte ska behöva vara så. Diabetes typ 1 är ingen sjukdom man får för att man har ätit olämpligt, motionerat för lite eller levt fel. Jag vill berätta om min diabetes, dels för att öka kunskapsnivån i samhället och dels för att andra diabetiker, som kanske fortfarande döljer sin sjukdom, också ska våga vara mer öppna. Tillsammans är vi starkare.”

Läs hela artikeln av Fanny Widinghoff här.

Det här var B, men jag säger som SVT:s klassiska underhållningsprogram från 1990-talet: Det kommer mera! Stay tuned!