Öppen diabetes

IMGP1861

Det är svårt det här med hur man ska vara öppen med sin diabetes, tycker jag. Hur och i vilket sammanhang ska man berätta för nya bekantskaper att man har diabetes?

Den unga kvinnan på bilden (jag, alltså) skulle aldrig ha sagt till någon att hon har diabetes. Hon gick alltid undan och tog blodtest och injicerade insulin. Tittar ni riktigt noggrant ser ni att hon har ett armband, ett diabetesarmband, runt handleden. För alla eventualiteters skull, ifall något skulle hända. Och visst kan ett armband vara en livförsäkring, men bäst är väl ändå om ens omgivning vet om att man har diabetes typ 1?

När jag träffade Patric tog det länge innan han fick reda på att jag har diabetes. Faktiskt var det armbandet som avslöjade det. Vi satt bredvid varandra på en trappa och han fick syn på mitt armband och frågade vad det var. ”Å, det där, det är ingenting”, sa jag. ”Jo, men vad är det?”, frågade han. ”Jag har diabetes”, sa jag. ”Jaha”, sa han.

Jag var 18 år och jag var rädd för att han skulle tycka att det var konstigt att jag hade diabetes. Hela mitt liv har jag varit rädd för hur folk ska reagera på att jag har diabetes. Jag har inte velat få en ”diabetiker”-stämpel i pannan, inte velat få stå ut med förutfattade meningar om sjukdomen. Och tyvärr vet jag att jag inte är ensam om att känna så.

Det bästa vore väl om alla med diabetes typ 1 kunde vara mer öppna. Om det blev vanligare att diabetiker inte gömde sin sjukdom, om vi kunde komma ifrån fördomarna som finns i samhället. Kanske är vi på väg åt det hållet. Jag tror det. Jag hoppas det.

Med hashtagen #öppendiabetes, initierad av Diabetesia och Diabetesmannen, delar personer med diabetes med sig av livet med sjukdomen. Och det är så välbehövligt. Jag önskar att det hade funnits när jag själv var yngre, så hade jag kanske sluppit skämmas över min diabetes, sluppit känna att jag måste dölja den. Det finns det ingen anledning till.

Annonser

8 reaktioner på ”Öppen diabetes

  1. Alltså jag förstår att det kan kännas jobbigt att berätta, men jag reagerar inte nämnvärt mycket. Typ ”jaha” då. Och jag antar att du inte heller vill ha nån annan reaktion, eller? Jag märkte faktiskt under förra LittSkap-helgen att du injicerade insulin/kollade blodsockret och tänkte bara då att ”jaha”. 🙂

    Liked by 1 person

    1. Verkligen, där ser man! Också från mitt håll! Jag har nog fördomar jag också, om vad jag tror att folk ska tycka och tro 😀 Det kanske inte är så många som tycker så mycket alls, men det blir ju tyvärr ofta så att man kommer ihåg de negativa kommentarerna mest och kanske därför tror att ”alla” tror/tycker så.

      Gilla

  2. Intressant inlägg! Jag är uppväxt med en pappa som har typ 1 diabetes och har alltid trott att det typ är det vanligaste i världen. Vi har det i släkten också så kanske därför man blivit så van. Först nu på senare år har jag förstått innebörden och allvarligheten i sjukdomen. Men jag i alla fall tycker inte alls att det är något att välja att inte berätta. Genom att vara just öppen med sjukdomen tror jag att man är en bra förebild. 🙂 om folk frågar är det bara av nyfikenhet/okunskap.

    Gilla

    1. Det är spännande att få ta del av olika perspektiv, och skönt för mig att höra att du tycker så här! Jag har mer och mer börjat inse att det inte alls är någon bra idé att dölja sjukdomen, utan att jag istället borde försöka sprida kunskap genom att vara mer öppen. För det är nog som du skriver så att folk ofta frågar och kommenterar bara av nyfikenhet och okunskap 🙂

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s