Tryggheten

Min Dexcom-sändare gav nyligen upp, drygt 13 månader gammal. Eftersom sändarna har en garantitid på 6 månader hade den verkligen fullgjort sin plikt!

IMGP0918 - kopia

My precious. Uttalas med Gollum-i-Sagan-om-ringen-röst: My preciousss…

Av olika anledningar blev jag utan sändare några dagar, så ni kan tro att det var skönt att äntligen skjuta in en sensor och koppla i en ny sändare igen. Helt sjukt vilken trygghet den där lilla grejen har blivit för mig – i dagsläget skulle jag inte ens kunna tänka mig att leva utan den.

Möjligen skulle jag kunna tänka mig att ändra mig, om jag fick testa en Eversense. Tänk, att ha en implanterad sensor, som håller upp till 90 dagar i ett sträck och kommunicerar med en app i telefonen. Halleluja för att forskningen kring medicinteknologiska diabeteshjälpmedel går framåt!

Sista tian inför Blodomloppet

Igår sprang jag mitt sista långpass inför Blodomloppet (10 km), som går av stapeln i Stockholm nästa vecka. Jag har redan några ihärdiga små fjärilar i magen inför loppet, eftersom jag inte bara ska springa, utan dessutom följas av Diabetes Wellness Sverige under och i samband med loppet! Nervöst, men samtidigt jätteroligt!

Kanske du också ska springa Blodomloppet? Det skulle vara roligt att träffa någon annan som springer med typ 1, mejla mig gärna på attvaraetta@gmail.com om du har lust att ses! Jag springer alltså på onsdag, 8 juni.

IMGP0891 - kopia

Sista långpasset inför ett lopp är lite av en generalrepetition för mig. Då försöker jag simulera loppet så gott det går, och försöker räkna ut vad som kan funka och vad som kanske är mindre bra på just det här loppet. Den här gången tänker jag köra med AnnaPS-kläder, men jag velar ännu lite kring huruvida jag ska använda min nya sportbh eller mitt sportlinne.

Jag har hunnit testa sportbh:n och jag är redan helt frälst, men linnet var helt oslagbart på Braheloppet, eftersom jag kunde ha telefonen i en ficka och pumpen i en annan. Kanske jag helt enkelt får ha sportbh:n under och linnet ovanpå, då har jag åtminstone en massa förvaringsmöjligheter – det kan man ju aldrig ha för mycket av som diabetiker!

Periodaren

Mitt liv med typ 1-diabetes går i perioder. Hur menar hon nu, kanske ni tänker? Jo, i perioder går det bättre, och i perioder sämre – fast jag hela tiden gör samma saker och anstränger mig lika mycket. 

Just nu är jag inne i en bra period. Hur länge den varar, och vad den beror på, vet jag inte. Jag är på bra humör, men jag vet inte om mitt samarbetsvilliga blodsocker beror på mitt för tillfället mycket goda humör, eller om humöret beror på det samarbetsvilliga blodsockret. Hönan eller ägget, ni vet. 


En så här rak blodsockerkurva kan vara provocerande. Provocerande för andra med diabetes typ 1, som gör sitt yttersta för att få blodsockret att fungera som de vill, men ändå inte lyckas. Tro mig, jag vet hur det känns när man gör allt, verkligen allt, och blodsockret ändå vägrar samarbeta. Just nu går det bra för mig, men det gör det inte alltid. Det går i perioder. 

(Bakom den här kurvan ligger också en massa jobb och tankearbete, om nu någon trodde något annat. En basalökning, en förlängd bolus, kolhydraträkning, bra mat, motion o.s.v. En fin blodsockerkurva kommer aldrig gratis – jag måste jobba hårt för den, också under bra perioder.)

Till frukost

Jag är verkligen usel på att förnya mig när det gäller vad jag äter. Nu har jag ätit samma frukost flera månader, ja till och med år – med bara något enstaka undantag. Inte så nyskapande, kanske, men jag gillar min frukost och det är otroligt praktiskt att äta samma saker varje dag ur ett diabetesperspektiv. Det gör åtminstone sannolikheten för att jag ska lyckas dosera rätt mängd insulin mycket större.

IMGP0708 - kopia

Till frukost blir det blodsockervänlig kakao (klicka för recept!), lågkolhydratsbröd och chiapudding med kakaonibs och bär eller frukt. Just nu är jag inne på granatäppel. Lite grönsaksfattigt, kan tyckas, och jo, jag instämmer. Lunchen består dock oftast av sallad, så jag tar igen mitt grönsaksintag där.

IMGP0706 - kopia

Hur gott detta än må vara (och det är det!), inser jag att jag kanske borde ta in lite nya influenser på frukostbordet.

Har ni några goda, blodsockervänliga frukosttips att dela med er av?

Tillsammans

När jag började blogga gjorde jag det av en anledning. Eller okej, egentligen flera. Jag ville berätta om hur det kan vara att leva med diabetes typ 1, ur mitt perspektiv. Jag ville sprida kunskap om min sjukdom till den som inte vet något om diabetes, och jag ville vara öppen med min ständiga följeslagare, för att andra med diabetes typ 1 också ska våga vara det.

Jag gick in i bloggvärlden med inställningen att min blogg, Att vara etta, ska vara en blogg för alla. En blogg där ingen fråga är för dum för att ställas. En blogg vi skapar tillsammans.

Om just du har en fråga, eller en önskan om att jag ska berätta om någonting specifikt gällande diabetes typ 1, är det bara att knappra ner några rader till mig, förslagsvis här (klick!) så lovar jag att göra mitt bästa för att svara.

IMGP0811 - kopia

Ha en underbar fredag, kära läsare! Det är du som gör Att vara etta (med lite hjälp av mig, kanske). Tack för att just du tittar in!

Havet kallar

IMGP0797 - kopia

Äntligen! Som jag har längtat efter den här stunden! Stunden, då jag får dra på mig flytvästen, ta paddeln i handen, och skjuta ut kajaken på ett spegelblankt hav. Det kan hända att det inte finns något bättre i det här livet än att paddla kajak.

IMGP0803 - kopia

Att paddla är ganska skönt för mig också blodsockermässigt. Det är inte lika ansträngande som att springa, och brukar därför vara lite lättare att få till. Ibland använder jag mig av en basalminskning, men ibland tar jag med någonting ätbart och fyller på med kolhydrater under paddelturen istället för att minska på insulinet. Det kan vara ganska gemytligt att stanna och äta lite, medan man guppar omkring på böljan den blå.

Förresten, en av orsakerna till att jag valde en Animas vibe-insulinpump är att den är vattentät. Jag har ännu inte kantrat med kajaken, men havet är ju inte alltid spegelblankt och då kan det vara en fördel att veta att pumpen inte är finito om jag trillar i.

Vinsten

Ni vill säkert se hur det vinnande armbandet i halvårstävlingen blev? Original M Design proudly presents:

IMGP0780 - kopia

Jag hoppas att vinnaren blir nöjd med sitt armband! Och, eftersom jag egentligen helst skulle vilja att alla vann i mina tävlingar, gjorde jag raskt om tävlingsreglerna och införde ett tröstepris.

IMGP0786 - kopia

Tröstepriset gick till Nancy, som hade önskat ett armband med texten ”levnadsglad”. Den positiva texten kan man bara inte ha helsvarta pärlor till, tyckte jag, så det blev några turkosa pärlor istället. Levnadsgladare, eller hur!