Spelkväll, någon?

Vad säger ni, är det någon som är sugen på en spelkväll med mig? I mina gömmor ute i stallet hittade jag ett gammalt (ospelat!) diabetesspel som jag dammade av och tog med in.

IMGP1607 - kopia

Accu-Chek the game! Visst är det så det riktigt kliar i spelfingrarna? Hehe.

IMGP1609 - kopia

Det fungerar som ett helt vanligt brädspel. Man slår en tärning och förflyttar sig runt spelplanen. När man hamnar på en gul, blå eller rosa siffra får man en diabetesrelaterad fråga.

IMGP1612 - kopia

Spelet är på finska, men så här kan en fråga/ett påstående se ut: Ett normalt blodsocker ligger mellan a) 2-8 mmol/l b) 4-10 mmol/l c) 7-14 mmol/l. Rätt svar är b, vilket man kan läsa nederst i högra hörnet på frågekortet.

IMGP1621 - kopia

Rätt eller fel-frågor finns också: Om du äter för mycket godis får du diabetes. Det vet väl alla som läser Att vara etta att är fel, eller hur? Barn som har diabetes får äta socker. Japp, rätt – det vet vi också.

IMGP1623 - kopia

Sen finns det också lite skummare frågor. Vilket är det nyttigaste mellanmålet? a) en påse chips b) en påse godis c) en bulle. Svaret ska vara c, men åtminstone jag kan då inte tycka att en bulle någonsin kan kategoriseras som ett nyttigt mellanmål. Visst kan man äta en bulle fast man har diabetes typ 1 om man vill, men nyttig blir den väl ändå aldrig?

IMGP1617 - kopia

När ditt blodsocker är för lågt är du a) törstig b) blek i ansiktet c) dina händer darrar. Här menar spelet att svaret ska vara b, men för mig personligen stämmer c bättre. Det var förresten ett gammalt sätt för mig att känna efter om jag hade lågt blodsocker som barn; att sträcka ut händerna framför mig och se om de darrade. Om de gjorde det var mitt blodsocker lågt. Och det stämde nästan alltid. Ja, jösses, det var andra tider då! Inga CGM-kurvor att titta på, inga sensorer som larmade, utan bara känslan att förlita sig till. En sån otrolig tur att tekniken har gått framåt!

Men vad säger ni? Spelkväll, någon? Hehe.

Här är den!

IMGP1575 - kopia

Det var en svår gissningslek, men några av er gissade alldeles rätt! Här är pumpen! I mina AnnaPS-trosor. Det finns en ficka i trosorna, en ficka som är gjord för att rymma en insulinpump. Helt perfekt riktigt varma dagar, då man inte vill dra på sig något midje- eller lårbälte eller andra extra plagg att ha pumpen i.

IMGP1578 - kopia

Lite så här ser det ut när jag drar upp klänningen och tar ut pumpen ur fickan. Det är ju inte jättesmidigt att hala fram underkläderna på det här sättet om man ska vistas bland folk, men vid vissa tillfällen är det här det allra bästa sättet att bära pumpen på, tycker jag. Toppen att det finns så många alternativ! Så här skrev jag i december, när jag hade fått hem trosorna. Sedan dess har de använts vid olika tillfällen, och de fyller alltid sin funktion.

Jag använder mig av en rad olika bärsystem för min pump. Jag har midjebälten (det från Spibelt gillar jag bäst men jag skulle gärna testa ett FlipBelt), lårbälten, AnnaPS-kläder, och förstås pumpklipset, som jag använder flitigt för att kunna ha pumpen hängande i byxlinningen. Klipset och lårbältet har jag fått från sjukvården, resten har jag köpt själv. Det är förvisso ganska dyrt, men vettiga bärsystem för pumpen underlättar mitt liv så mycket att jag prioriterar det.

Var är pumpen?

Nu tycker jag att vi har en liten gissningslek här på Att vara etta! Kan du gissa var jag har min insulinpump på bilden? Den är ca 8 cm lång och 5 cm bred, och lite drygt 2 cm tjock. Från den löper en 60 cm lång slang, som är fäst vid min hud med en kanyl. Genom kanylen pumpas insulinet in med jämna mellanrum – det är min externa bukspottskörtel, kan man säga. Jag har skrivit mer om min insulinpump bland annat här, här och här.

Jag bär pumpen någonstans på kroppen på bilden. Kan du gissa var?

IMGP1568 - kopia

Den som gissar rätt får…ja, vad ska jag dra till med…evig ära och berömmelse på Att vara etta!

Diabetesneuropati?

IMGP1376 - kopia

I början av semestern målade jag huset. Det blev så fint, så. Men jag fick väldigt ont i händerna strax efter. Inte för att jag tänkte speciellt mycket på det, inte då. Sedan började armarna och händerna domna på nätterna. Det gjorde lite ont, men inte heller det tänkte jag så mycket på. Det är väl sånt som händer när man använder kroppen, liksom.

IMGP1479 - kopia

Samtidigt virkade jag på en matta. En stor golvmatta av trikå – tung att virka, naturligtvis. Och jag fick mer och mer ont i händerna. En morgon vaknade jag med domnade händer; jag kunde inte röra dem. Inte greppa blodsockermätaren och ta ett blodtest, som jag alltid gör direkt när jag vaknar. Fruktansvärt obehaglig känsla! Då började jag fundera. Det här kanske inte är riktigt normalt?

Det var naturligtvis en lördagmorgon (varför drabbas man alltid av någonting akut sjukdomsrelaterat på helgerna?) så jag var tvungen att vänta till på måndag med att ringa till diabetesmottagningen. Jag fick en telefontid, och summan av kardemumman blev att läkaren rekommenderade mig att göra en ENMG, en undersökning av nervbanorna. Jag har tidigare haft lite problem med höger hand, och har många av symptomen som beskrivs här (klick!) men det är ju ändå inte hugget i sten att det är neuropati. Jag håller tummarna! (Eller nej, det gör jag inte, för det gör för ont. Haha. Ironin i det, va.)

IMGP1482 - kopia

Just nu är läget så att jag förvisso kan använda händerna, men det gör ont – mer eller mindre. Mest på nätterna. Jag virkar lite grann på mattan, med ett handledsstöd. Jag, som skulle bygga ett växthus av gamla fönster just nu. Det är bara att glömma. När jag senast använde sågen fick jag så ont i handen att jag låg vaken flera timmar på natten av smärtan. Och jag har bara lust att skrika ”Jag är för ung för det här! Jag är inte redo för den här skiten!”. Det kan väl inte vara diabetesneuropati? Jag vill inte! Inte än, inte någonsin. Diabetes, jäkla skitsjukdom!

Sockertopparnas sommarträff

Igår träffades Sockertopparna i Nagu. Eftersom jag bor hyfsat nära färjfästet till Nagu bestämde jag mig för att ta cykeln dit och göra en liten utflykt av dagen.

N1

Flera andra hade tydligen också tänkt ta en tur till skärgården i det vackra vädret.

N2

Det var drygt 20 grader och blåste lätt – underbart skönt väder att vara på sjön i!

N3

Jag hade allt jag behövde med mig på cykeln och i en ryggsäck. Det blev en första tankningspaus på färjan över, eftersom mitt blodsocker låg på 4 efter den första etappen. Jag har för tillfället ingen sensor, min senaste gav upp i måndags och jag hushåller lite med resurserna, så det blir många stick i fingrarna för att ha någorlunda koll på blodsockervändningarna.

N4

En färjtur och drygt 20 km cykling senare slog jag mig ner i hamnen och tog en glass. En pekannöt- och kolaglass tycker jag att jag kan unna mig efter en sån cykeltur, och det tyckte visst mitt blodsocker också, som visade 7,5 efter cyklingen och glassen. Yes!

N55

Jag passade på att gå en runda i byn och besökte ett bakluckeloppis, och gästhamnen. Tryggt med nära till både hälsovårdscentral och apotek för en typ 1-diabetiker. Hehe.

N5

Sedan träffades vi med Sockertopparna på Pub Niska. Tummen upp för att man förutom plåtbröd (pizza) också får sallader där! Några timmar trevligt diabetessnack senare styrde jag kosan hemåt igen.

N6

Vid färjfästet var mitt blodsocker lite väl lågt – bara 3,6 – så jag tankade med en energibar från Cocovi.

N7

Mig gjorde det ingenting att jag fick vänta på nästa färja nästan 45 minuter. Blodsockret hann stiga, och jag hann njuta av den fina sommarkvällen.

N8

Det är såna här kvällar man lever på i vinter, när snön yr runt knutarna och mörkret lägger sig över nejden redan efter lunchtid.

N9

Ett stenkast hemifrån stötte jag på en älg, och kort därefter en till. Ståtliga, respektingivande djur. Kan ni se älgen på bilden? Den sprang iväg när jag gick närmare för att fotografera, så jag fick tyvärr inga närbilder. Hemma var jag sent, med ett blodsocker på 3 igen, men med drygt 40 km cykling i benen och en fin sommardag att minnas i bagaget.

I en matbutik nära dig

Mitt favoritbröd till frukost, Porokylän ruiskarppi, brukar vi bunkra upp med i frysen till sommaren när Patric har semester och inte kör till jobbet i Seinäjoki (där han annars köper det till mig). I år räckte bröden inte så långt, så mitt i semestern stod jag utan mitt blodsockervänliga bröd. Illa, illa. Vad göra? (Förutom kanske att baka eget bröd, vilket jag också gjorde några gånger.)

Jo, jag mejlade tre matbutiker, två på den lilla orten där jag bor, och en vid närmaste lite större stad, där jag jobbar. I mejlet bad jag dem ta in brödet, och en av butikerna svarade inom en timme att de gör det! Den andra butiken svarade efter några dagar, och de tog också in brödet. Superbra service! Den tredje butiken svarade inte alls…

IMGP1334 - kopia

I vilket fall som helst finns nu Porokylän ruiskarppi i Reimari i Pargas, och i Citymarket i Skanssi, Åbo. Om någon i trakten vill testa det här blodsockervänliga brödet är det bara att styra kosan till dessa butiker, så får vi förhoppningsvis ha kvar det i sortimentet.

Till dig som inte bor här i trakten men vill ha in någon blodsockervänlig produkt i en matbutik nära dig är mitt tips att kontakta butiken och be dem ta in det du vill ha. I bästa fall tar de in produkten – annars är väl det värsta som kan hända bara att de inte svarar. Det lönar sig att göra ett försök, alltså!

Melontårta

IMGP1351 - kopia

Vem vill inte unna sig en sommartårta då och då? Jag vill åtminstone det, och de gånger jag vill äta någorlunda nyttigt samtidigt gör jag en melontårta. Det är verkligen jättelätt! Så här:

Melontårta

1 liten vattenmelon
ca 2,5 dl grädde
mandelflarn och bär/frukt till garnering

IMGP1339 - kopia

Gör så här: Skär av toppen och botten av melonen. Skär bort skalen på kanterna och jämna till sidorna på melonen så den får en rundare form. Lägg melonen på kaffefilter (eller hushållspapper, men det kan ludda av sig på melonen) och låt den stå och rinna av ett tag. Vispa grädden och täck melonen. Garnera med valfria bär och/eller frukt och mandelflarn. Här är det bara fantasin som sätter gränser. Klart! Äts gärna omgående.

IMGP1340 - kopia

Hur fungerar vattenmelon med mitt blodsocker då? Tja, det är ganska snabba kolhydrater i melon, med ca 7,5 gram kolhydrater/100 gram vattenmelon, så för mig är det bäst att dosera insulin ett litet tag före jag äter, så slipper jag blodsockertoppen som annars kommer som ett brev på posten. Vad som fungerar bäst för var och en med diabetes typ 1 är individuellt, man får helt enkelt pröva sig fram. Det som fungerar en dag gör det ju inte nödvändigtvis nästa heller. Den eviga blodsockerkampen, ni vet.

IMGP1352 - kopia

Tårtan är lite svår att skära i med en kakspade, men med en kökskniv går det bättre. Bara att hugga in!