Möviken runt 2016

Mövikenrunt

Fortfarande stabil kurva på färjan före loppet

För snart ett dygn sedan sprang jag vad jag brukar tycka är årets roligaste lopp: Möviken runt (11 km). Det ligger säkert nära tillhands att tro att jag kommer att beskriva gårdagens lopp som magiskt, underbart och härligt, men faktum är att det var allt annat än det. Det var snarare blod, svett och tårar – eller jag kanske ska skriva svett, svett och svett.

För det var varmt. Och tungt. Fy för den lede vad det var tungt. Det var omkring 25 grader varmt, en tryckande värme. De allra sämsta förutsättningarna för mig, som är otroligt känslig för värme. Det fick jag verkligen känna av den här gången. De första fem kilometrarna gick helt okej, men efter det var loppet en enda kamp. Till slut blev jag tvungen att gå emellanåt, för det kändes som om jag höll på att kollapsa av värmen. Föreställ dig att springa i sirap i en het bastu, så kan du kanske se framför dig hur det kändes för mig.

Jag kom i mål på en tid som var över 5 minuter långsammare än fjolårets. Verkligen ett personligt bottennapp. Förmodligen hade många andra i startfältet också känt av värmen, eftersom jag ändå kom på 5:e plats av 14 i min klass.

Mövikenrunt2

Blusen som genererade hejarop och nyfikna frågor om diabetes

Inte heller blodsockret var riktigt på min sida. Jag inledde med en stabil kurva på 6 på färjan över till Nagu, men på tävlingsplatsen steg blodsockret till 8 och under loppet var det uppe och nosade på 11,8. Jag doserade lite insulin, och kunde i alla fall avsluta med ett blodsocker på 8. Jag är så tacksam för min ovärderliga CGM, utan den skulle jag inte ha haft en aning om vad mitt blodsocker låg på under loppet! När jag är fysiskt trött, utmattad och svimfärdig kan det ibland kännas som om blodsockret är riktigt riktigt lågt, och utan min CGM skulle jag nog ha stoppat i mig kolhydrater och inte förstått att det faktiskt var värmen som påverkade mig så pass, och inte blodsockret.

Någonting positivt med loppet var att jag sprang i min ”I can do anything except make insulin – Running with Type 1 Diabetes”-blus, och jag fick flera hejarop tack vare den. Efteråt kom en man fram och pratade med mig och frågade mig om sensorn jag har på armen, han visste inte vad det var för grej men gissade att det hörde ihop med diabetes ”eftersom det står att du har diabetes på din skjorta”. Jättekul! Jag har nog fortfarande inte fattat hur viktigt det är att jag är öppen med att jag har diabetes, och vad det kan betyda för andra som ännu inte vågar vara det. På färjan till Nagu såg jag faktiskt en kille med en Freestyle Libre på armen, och min spontana tanke var ”Broder! Åh, jag är inte ensam om att ha diabetes!”. Samhörigheten är så otroligt viktig, och jag hoppas vi får se fler och fler sensorer och Librepluppar på folks kroppar framöver. Fram för en mer öppen diabetes!

Så, även om själva loppet var mitt sämsta, tyngsta och värsta någonsin kom det ändå någonting positivt ur den här erfarenheten också. Och Möviken runt är fortfarande årets roligaste lopp för mig.

Annonser

13 reaktioner på ”Möviken runt 2016

  1. Bra kämpat! Jag sprang Paavo Nurmi halvmaraton igår och det var också svett, svett, svett. Tiden blev min sämsta på distansen och det var mest jobbigt hela tiden. Det verkade som om många andra också hade det jobbigt eftersom ambulansen och första hjälpen personalen ofta syntes, vilket var obehagligt 😦

    Gilla

    1. Oj, vad duktigt att springa en halvmara i den värmen! Grattis! Men usch vad obehagligt med ambulans och sånt, det är nog inte att leka med att träna så hårt i sån värme (för oss som är vana med svalare temperaturer alltså).

      Gilla

  2. Bra gjort! Jag gillar ditt budskap. Har du låtit göra tröjan med tryck själv?
    Jag tycker dina BS-värden var helt ok för att vara under pågående lopp. Jag menar att det drar uppåt lite mot slutet, brukar jag inte lägga så stor vikt vid.

    Gilla

    1. Tack! Jepp, jag har designat den själv på spreadshirt, blev ganska nöjd faktiskt!

      Så är det nog, man borde inte bry sig så mycket om enstaka höga värden i såna här situationer, men jag tycker att jag blir så seg när blodsockret drar iväg uppåt. Den här gången var det förstås värmen som gjorde sitt också 😉

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s