Diabetesneuropati?

IMGP1376 - kopia

I början av semestern målade jag huset. Det blev så fint, så. Men jag fick väldigt ont i händerna strax efter. Inte för att jag tänkte speciellt mycket på det, inte då. Sedan började armarna och händerna domna på nätterna. Det gjorde lite ont, men inte heller det tänkte jag så mycket på. Det är väl sånt som händer när man använder kroppen, liksom.

IMGP1479 - kopia

Samtidigt virkade jag på en matta. En stor golvmatta av trikå – tung att virka, naturligtvis. Och jag fick mer och mer ont i händerna. En morgon vaknade jag med domnade händer; jag kunde inte röra dem. Inte greppa blodsockermätaren och ta ett blodtest, som jag alltid gör direkt när jag vaknar. Fruktansvärt obehaglig känsla! Då började jag fundera. Det här kanske inte är riktigt normalt?

Det var naturligtvis en lördagmorgon (varför drabbas man alltid av någonting akut sjukdomsrelaterat på helgerna?) så jag var tvungen att vänta till på måndag med att ringa till diabetesmottagningen. Jag fick en telefontid, och summan av kardemumman blev att läkaren rekommenderade mig att göra en ENMG, en undersökning av nervbanorna. Jag har tidigare haft lite problem med höger hand, och har många av symptomen som beskrivs här (klick!) men det är ju ändå inte hugget i sten att det är neuropati. Jag håller tummarna! (Eller nej, det gör jag inte, för det gör för ont. Haha. Ironin i det, va.)

IMGP1482 - kopia

Just nu är läget så att jag förvisso kan använda händerna, men det gör ont – mer eller mindre. Mest på nätterna. Jag virkar lite grann på mattan, med ett handledsstöd. Jag, som skulle bygga ett växthus av gamla fönster just nu. Det är bara att glömma. När jag senast använde sågen fick jag så ont i handen att jag låg vaken flera timmar på natten av smärtan. Och jag har bara lust att skrika ”Jag är för ung för det här! Jag är inte redo för den här skiten!”. Det kan väl inte vara diabetesneuropati? Jag vill inte! Inte än, inte någonsin. Diabetes, jäkla skitsjukdom!

Annonser

6 reaktioner på ”Diabetesneuropati?

  1. Usch då. 😦 Vi får hoppas att armarna bara är ansträngda! Jag var på en sån där undersökning för en tid sedan. Inte så trevligt kanske, men inte heller alls så obehagligt som jag hade tänkt. Lycka till!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s