Ångesten

Jag skriver ofta om min insulinpump. Jag älskar min insulinpump. Men den är också sammankopplad med en viss ångest.

Precis när jag hade fått pumpen, för snart två och ett halvt år sedan, kommer jag ihåg att jag låg i sängen och hade ångest. Det kändes alldeles fruktansvärt att vara fastkopplad vid en slang, som ledde till pumpen. Jag höll nästan på att få panik. Ska jag leva så här resten av mitt liv? Fastkopplad vid en apparat, tjugofyra timmar om dygnet.

imgp8369-kopia

Jag har alltid hatat kläder som sitter åt, hatat att känna mig bunden vid något, hatat att ha extra saker på min kropp. Och nu går jag omkring med en insulinpump med slang. En grej som är rena sinnebilden av allt det där som jag hatar. Men det fungerar. Människan är en konstig varelse, hon vänjer sig vid så mycket. Jag har vant mig vid att bära omkring på min insulinpump, för att jag mår så mycket bättre med den. För att jag, om jag vill må så här, egentligen inte har något val i nuläget.

Samtidigt välkomnar jag all ny teknik på området med öppna armar. Det finns redan slanglösa insulinpumpar, och fler varianter utvecklas för fullt. Jag är lite nyfiken på Kaleido, inte minst för att den ser så tilltalande ut rent estetiskt. Kanske jag inte behöver gå omkring med en insulinpump med slang för resten av mitt liv men ändå får må så här bra, trots allt.

Annonser

2 reaktioner på ”Ångesten

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s