Allt var inte bättre förr

Jag tillhör den kategori människor som lätt romantiserar det förflutna. Jag kan drömma mig bort till det gamla bondesamhället, som verkade så enkelt och rejält. Lite Emil i Lönneberga, ni vet. As if. Nostalgisering på hög nivå, det är vad det är. Allt var ju verkligen inte bättre förr, speciellt inte diabetesvården. En sån jäkla tur att jag trots allt föddes på 1980-talet, och inte under den tidsperiod som jag lätt romantiserar.

Inte ens i början av 1990-talet var diabetesvården speciellt bra, inte jämfört med idag. När jag insjuknade, 1992, var det så strikt med vad en person med diabetes fick och inte fick göra att många knappt kan tro det nuförtiden. Jag hade ett minutschema med insulin och måltider, som inte fick avvikas ifrån. På inga villkor. Det var trots allt helt okej för mig, jag blev ju van vid att passa tiderna. Vad jag inte blev van vid var mängden mat jag fick äta. Jag var så fruktansvärt hungrig! Ett av mina starkaste minnen från den tiden är att jag gick omkring och bad om mera mat hela tiden. Min mamma har berättat att det var en av de tyngsta sakerna med min diabetes på den tiden, att hon inte fick låta mig äta tills jag blev mätt.

Det fanns vissa saker som var ”fria”, alltså sådant man fick äta. Det var grönsaker. Och som jag åt grönsaker! Mest morötter. Jag åt morötter tills jag blev alldeles gul, både i ansiktet och om händerna. Min bästa vän kommer fortfarande ihåg att jag åt ”en himla massa morötter under en period”.

mj9ar-2

På den här bilden torde jag ha hunnit ha diabetes några månader. Färgskalan är förmodligen något missvisande på det gamla fotografiet, men titta på min gula hand. Morötterna! 

Så nej. Inte ens en nostalgisk romantiserande typ som jag kan tycka att allt var bättre förr. Inte i diabetesvården, åtminstone.

Annonser

8 reaktioner på ”Allt var inte bättre förr

    1. Ja, usch! Jag tror nästan det var ännu värre för min mamma än det var för mig, det måste ju ha varit hjärtskärande att tvingas neka sitt barn mat – och inte fick man ju gå emot läkarnas råd heller, på inga villkor. Sån tur att det har ändrats, även om det finns en hel del förbättringsmöjligheter i diabetesvården fortfarande 🙂

      Gilla

  1. Ja, du lika sorgligt att vara förälder till er barn med dia 1Att vi var så puntliga med mat och extremt noga att inget skulle bli fel:-?

    Gilla

    1. Jag tror att jag kan förstå känslan, gräsligt för er föräldrar! Men man får tänka att alla trodde att de gjorde sitt bästa, och det var ju kanske också det bästa man kunde göra på den tiden. Sen har jag också vissa gamla diabetesvänner som inte alls var hungriga utan tvärtom mådde riktigt bra, så till all lycka delar inte alla min upplevelse ☺

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s