Reflektioner från diabetesmässan i Tammerfors

Här kommer äntligen min utlovade rapport från diabetesmässan i Tammerfors! Jag reflekterar kring mässan och föreläsningarna ur mitt personliga perspektiv, som diabetiker och privatperson. Jag har många starka åsikter, men eftersom det här är en personlig blogg ser jag ingen anledning till att censurera mig. Eventuella missförstånd och feltolkningar av föreläsarna är mina egna.

Mässan överträffade verkligen förväntningarna; mina och tydligen också arrangörernas (länk på finska). Besökarantalet översteg 3 600 personer, och det märktes att det var mycket folk på plats. Det fanns program både på finska och svenska, men de föreläsningar jag var mest intresserad av var på finska, så jag deltog inte alls på de svenska. Lördagens program hittas här (klick!) och på förmiddagen lyssnade jag på Mikael Knip (professor i pediatrik), som talade om varför vi ännu inte har något botemedel för diabetes typ 1 och Pirjo Ilanne-Parikka (överläkare), som föreläste om varför vård av diabetes typ 1 inte enbart handlar om att ta hand om blodsockret.

Efter lunch tog jag del av en föreläsning med Markku Saraheimo, endokrinolog och själv typ 1-diabetiker, som berättade om ny teknik i egenvården. På eftermiddagen lyssnade jag också på den unge basketspelaren Osku Heinonen, som talade om sitt liv som elitidrottare med typ 1, och Tuomo Tompuri, specialistläkare och tillika typ 1-diabetiker som tidigare tävlat på elitnivå och numera tränar aktivt som motionär.

20160924_1004241

Mikael Knip föreläste kring varför vi ännu inte har något botemedel för typ 1-diabetes: Det beror till stor del på att ingen ännu vet vad sjukdomen beror på. Det finns många teorier, och man har kommit en bra bit på väg i forskningen, men något svar har vi ännu inte. Enligt Knip är det förmodligen många faktorer som inverkar. Vi kan inte peka på en enda faktor som gör att en person, men inte en annan, utvecklar diabetes typ 1. Inget nytt under solen på den fronten, således.

20160924_1032451

Pirjo Ilanne-Parikka talade inlevelsefullt och medryckande om de många faktorer man måste ta i beaktande i vården av diabetes typ 1. Det handlar inte bara om att ta hand om blodsockret, vilket alla som lever med typ 1 säkert känner igen sig i, utan så mycket mer. Hög igenkänningsfaktor på den föreläsningen.

Markku Saraheimo berättade om de nya metoderna vi har för att underlätta blodsockerkampen, så som CGM och FGM. I Finland ligger vi sorgligt nog efter Sverige och Norge vad gäller användning av ny teknik, och det märks också bland patienterna. Medan Sverige uppnår målen med ett HbA1c på 7,5% i snitt ligger Finlands typ 1:or i snitt på 8,5%. (Observera att dessa siffror inte är enligt den svenska IFCC-standarden utan enligt DCCT.) Det här har en direkt koppling till distributionen av hjälpmedel; i Finland har bara ca 10% av alla vuxna typ 1-diabetiker insulinpump, i Sverige ca 30% och i Norge ca 40%. Personligen tycker jag att det här är anmärkningsvärt. Ett högre HbA1c leder på sikt till fler följdsjukdomar, som i sin tur leder till ännu högre kostnader för samhället. När Finland väljer att inte använda sig av insulinpumpar, CGM och FGM, gör vi samtidigt ett val som innebär att kostnaderna för sjukvård blir högre i framtiden. Är det här ett val vi gör med öppna ögon? Är beslutsfattarna medvetna om detta?

20160924_1353511

På eftermiddagen talade Osku Heinonen om sitt liv som elitidrottande basketspelare. Han har insulinpennor och varken pump eller CGM, men upplevde att han mår bra och att det fungerar fint med tävlandet. Han brukar vilja ha blodsockret mellan 10-15 före en match, och efter matcherna stiger det vanligen upp till 20, men Osku Heinonen menade att det fungerar fint för honom. Efter att själv ha varit på Type 1 Camp och lyssnat till Peter Adolfsson, Johan Jendle och Stig Mattsson kan jag inte låta bli att undra om det ändå inte skulle vara möjligt att träna och tävla med lägre värden, och må ännu bättre. På lägret fick vi lära oss att inte ha så höga värden, och personligen tror jag att en CGM kunde vara till nytta för alla hårt tränande typ 1-diabetiker. Osku Heinonen verkade vara en duktig och driven ung man, men jag såg så mycket av mig själv i honom (minus elitidrottandet, förstås) när han talade om att det är ett måste för honom att sova på dagen, vilket det också var för mig när jag inte mådde så bra som jag gör nu. Bara en tanke, till Osku, och till alla andra hårt tränande och tävlande typ 1:or. Det kan vara möjligt att må ännu bättre…

20160924_1406271

Tuomo Tompuri verkade ha liknande syn på optimala blodsockernivåer vid träning som jag har, och det var intressant att höra hans historia. Han menade att det är betydligt svårare att träna som motionär än som elitidrottande typ 1-diabetiker, eftersom motionärer inte har samma tid att lägga på träning och återhämtning som eliten har. Han upplever att det är svårare att en dag träna hårt, för att nästa sitta på kontoret, och det kan jag verkligen relatera till.

20160924_1441371

Efter de många intressanta föreläsningarna fanns mässhallen, med en massa bekanta namn. Dexcom var på plats, likaså Medtronic, Animas, Abbott, OmniPod, Accu-Chek och en hel massa fler. Jag pillade på FreeStyle Libre, som ännu bara testas i Finland, men fortfarande inte har kommit ut på marknaden här.

Lite grann kan jag tycka att det är trist att det finns så mycket ny teknologi, som man inte får ta del av. Visst, Finlands ekonomiska situation ser inte ut som Sveriges och Norges, men vi måste väl ändå tänka långsiktigt? Är det inte bättre att ta kostnaderna nu, istället för att de mångdubblas på grund av följdsjukdomar i framtiden? Om det finns någon som tvivlar på att så är fallet så kan jag berätta att en diabetesmässa kan vara en verklig ögonöppnare för detta: Antalet personer med blindhundar, blinda eller med synskador, var ganska stort, och man behöver inte vara någon Einstein för att räkna ut varför det finns många med synskador på en diabetesmässa. Diabetes kan leda till följdsjukdomar, vi måste inse det. Ska vi göra något åt det nu, i förebyggande syfte, eller ska vi ta kostnaderna när skadorna redan är ett faktum, när det är för sent?

Summa summarum; det var en jätteintressant mässa, och jag hoppas verkligen att den arrangeras igen nästa år. För den som inte var på plats men ändå vill ta del av föreläsningarna finns de samlade på Diabetesförbundets Youtube-kanal.

Annonser

2 reaktioner på ”Reflektioner från diabetesmässan i Tammerfors

  1. Hej!
    Nyligen hittat till din blogg, du skriver intressanta inlägg! 🙂
    Jag har haft turen att få prova Freestyle Libre här i Finland och där jag bor har de nu börjat dela ut dessa apparater, ett visst antal dock. Jag har haft diabetes sedan 1994 var då 4 år och har tagit sprutor hela den tiden. Har aldrig haft en CGM, enbart på prov några enstaka veckor senaste åren. Med Libre har jag nu fått en helt annan förståelse för hur mitt blodsocker påverkas och det harmar ju verkligen att man inte haft en dylik apparat de tidigare 20 åren man haft diabetes. Har nu förra veckan fått en Omnipod pump, men håller ännu på att ställa in rätta dosen för mig. Men alltså tänk vilken nytta man har av dessa apparater! 🙂

    Gilla

    1. Hej! Vad roligt att du har hittat hit! Vi verkar ha ganska samma erfarenheter från åren som varit, för visst är det som natt och dag nu när man kan se blodsockerkurvan hela tiden! Jag önskar också att man hade fått den kunskapen då, för tjugo år sen! Men man får väl se det som att det är tur att utvecklingen har gått framåt med så rask takt, och hoppas på att den fortsätter att göra det! Berätta gärna mer om dina erfarenheter av pumpen om du tittar in här igen, det är alltid roligt att höra vad andra tycker och dela kunskapen vidare!

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s