Öppen diabetes – var går gränsen?

Jag har funderat mycket på det här med att vara öppen med sin diabetes. Det är en sak att prata om sjukdomen öppet, och en annan att verkligen visa den. Att visa den kan handla om naken hud, blod, nålar, smärta – och det är inte alltid vackert. Ska man vara öppen med det?

Själv är jag väldigt kluven till det här. Samtidigt som jag beundrar alla mina diabetesvänner som är öppna till 100% och som tar sprutor, blodtest och byter infusionsset till pumpen fullständigt öppet, har jag märkt att jag själv inte är där ännu. Jag kan mäta mitt blodsocker bland folk (ett snabbt stick i fingret bara, och så bloddroppen mot mätstickan – tjoff!), men resten är jag obekväm med att göra. Jag tror inte att jag har bytt infusionsset så att någon har sett det på de dryga två år jag har haft min insulinpump, faktiskt. (Förutom när jag blev filmad i samband med Blodomloppet.)

Dels handlar min aversion mot att göra det öppet om att jag länge har undvikit att vara öppen med min sjukdom, men lika mycket handlar det om att jag vill visa respekt mot min omgivning. Och det är här kluvenheten kommer in i bilden. Var går gränsen för att visa respekt? Om jag befinner mig i ett sällskap där någon är spruträdd är det självklart för mig att jag inte handskas med mina nålar och sprutor så att den spruträdda personen behöver se, men samtidigt är ju det här något jag måste göra, och ibland vill man som diabetiker inte tränga in sig på en sunkig toalett för att göra sådant som är ett måste för att man ska överleva.

Man kan ju också argumentera för öppenheten genom att lyfta fram det faktum att omgivningen har ett val. Om jag måste byta mitt infusionsset gör jag det för att jag inte överlever utan insulin, och det kan hända att det inträffar t.ex. under en tågresa. Omgivningen har alltid ett val: det går att titta bort, men det valet har inte jag. Det valet har inte vi som har drabbats av diabetes typ 1. Ska vi behöva smyga med sjukdomen och allt som hör till den? Är det att visa respekt? Var är i så fall respekten för oss själva?

Jag tycker att det här är väldigt intressanta frågeställningar, och skulle gärna höra åsikter även från icke-diabetiker. Vad tycker du? Är det okej att en diabetiker tar sprutor och blodtest öppet? Hur reagerar du?

imgp2196-kopia

 

Annonser

11 reaktioner på ”Öppen diabetes – var går gränsen?

  1. Det är medicinskt, man gör det för sitt eget välmående, så i mina ögon är det mer än okej. Jag blir glad över att se nån sköta sin hälsa! Samma med ex astmapipor. Det är ju ingen man bör skämmas över, så vaför gömma det? 🙂

    Gilla

  2. Jag själv har ingenting emot det, men det finns ju faktiskt dom som har nålskräck. Hade en kompis som alltid tog sina sprutor medan vi satt i matsalen i skolan och vi alla andra tyckte att det var okej. Jag tycker så klart att man ska vara öppen med sin sjukdom, men att det kanske är en lite annan grej att ta fram sprutor och sticka sig eftersom man vet att vissa kan känna starkt obehag av sådant. Så man kan ju göra så att man frågar om det är okej, utan att skämmas? 🙂

    Gilla

  3. Hej har haft min diabetes 36 år jag har aldrig smugit med min diabetes. Men på en arbetsplats jag hade var det en kille som var spruträdd och höll på att svimma då jag tog mitt insulin innan jag visste om det. Det försökte jag ta hänsyn till efter det. Alla har ju svårigheter med något men då måste man tala om det vi ska inte behöva huka oss om att i fall det finns någon som inte fixar det. Det får visa sig och i så fall berättas. Lev DITT liv och be inte om ursäkt för något du inte kan rå för. Ta hänsyn då det behövs. Lycka till kram Kim💖

    Gilla

  4. För min del är det helt ok och absolut inget att smyga med eller skämmas över!! MEN nål- och blodskräck är hyfsat vanligt har jag för mig, så man kanske ändå kan va lite diskret (inte så pass att man behöver lämna rummet, någon måtta måste det ju va tycker jag), med tanke på att i värsta fall har du nån i din närhet som svimmar av att se några droppar blod eller en spruta… 😉

    Gilla

  5. Tycker absolut det är okej att människor runt omkring mig tar blodsockret och sticker insulin. Är van med det från lågstadiet eftersom vi hade en lärare med diabetes som stack sig utanför matsalen varje dag, alla tyckte det var hemskt spännande. Han förklarade alltid för alla som var nyfikna. Nu då jag ser någon som mäter sitt blodsocker eller sticker sig så tittar jag oftast bort ett ögonblick av respekt så att människan får sköta om sig ifred. Fortsätter dock prata normalt ifall vi sitter och har en diskussion på gångs. Tror att självsäkerheten med att ta sprutor etc. öppet kommer med åren, vet också många som sköter allt i badrummet och det är ju också lika normalt som att sköta allt ute i det öppna. Huvudsaken är att man själv är bekväm med det, så länge ingen är akut spruträdd i ens närhet (och man vet om det) så tycker jag att man kan sköta sin diabetes var man vill 🙂

    Gilla

  6. Någon gång i högstadiet minns jag att en skolelev meddelade åt lärarna när en som har diabetes i klassen satt vid en bänk och tog en insulinspruta. Eleven trodde såklart att det handlade om droger. Men nää, jag tycker inte att man ska behöva gömma undan det – Det är en livsviktig sak för dig och de som har diabetes och det måste andra människor respektera. Förstås, har någon nålskräck så är det ju fint att respektera hen också 🙂

    Gilla

  7. Förstår hur du tänker här. Det finns folk som är skraja för både blod och sprutor, men nu tycker jag att det inte handlar om dem och vad de tycker eller inte tycker om. Sjukdomen kräver underhåll och att saker görs på ett visst sätt – då gör man det just där och då! Mig personligen stör nog ingenting av detta, absolut inte. Du gör precis som du finner bäst. 💖

    Gilla

  8. Jag har själv utvecklat en nålskräck på senare år, men tycker ändå att jag nog får klara av att folk ska få sköta sin sjukdom var de vill och kan. Jag kanske blir lite snurrig, men för er handlar det ju om att sköta hela ert liv. 🙂

    Gilla

  9. Ingenting att smyga med. Låt det bli en del av vardagen även för oss som inte lider av diabetes, och om någon inte klarar av att se sprutan, så kan de ju själva vända bort blicken. I mina ögon en helt vardaglig företeelse och ett bevis på att du vårdar din hälsa.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s