Navelskåderiet

imgp2721

Kanske inte en navel, men väl en tass – och någonstans där bakom, navelskåderi…

Jag funderar ofta över vad jag egentligen håller på med. Så där allmänt i livet, men också när det gäller det jag gör här, alltså bloggar.

Bloggandet känns ibland som ett navelskåderi utan dess like. Det är jag jag jag, och allt utgår ifrån mitt perspektiv. Det känns lite komplicerat. Jag menar, det finns så mycket elände i världen att hälften vore nog, och här sitter jag och skriver om mitt lilla liv ur ett diabetesperspektiv. Hallå! Finns det inget bättre du kunde göra med din tid, liksom? Något för att bidra till en bättre värld, eller åtminstone en bättre vardag för dina medmänniskor? 

Samtidigt tror och upplever jag att den här bloggen är viktig. Inte bara för mig personligen och för alla er som kommenterar och kommunicerar med mig (kärlek till er!) utan också för att den är en kanal utåt, en kanal för en osynlig sjukdom som annars sällan syns och tar plats. Och det tror jag kan vara nog så viktigt.

Jag kan heller inte låta bli att ifrågasätta mig själv när det gäller att se nyttan i allt. Måste allt göras för att det ska vara så himla nyttigt hela tiden? Visst, man känner sig många gånger hjälplös så som det ser ut ute i världen (här låter jag som en knarrig gammal kärring som maler på om att ”allt var bättre förr”, men så må det vara) men det blir ju övermäktigt om man hela tiden tänker att man måste göra något för att förbättra världsläget.

Det är komplicerade frågor, tycker jag. Har ni andra som bloggar (eller läser bloggar) någon åsikt om det här?

Annonser

8 reaktioner på ”Navelskåderiet

  1. Det är jättesvårt det här tycker jag. Ibland känns det som om jag inte har något viktigt att skriva om, idag sprang jag liksom, wohoo… Vem vill nu läsa om det?! Men samtidigt tycker jag att det är intressant att gå tillbaka i bloggarkivet och läsa och upptäcka saker jag glömt bort att jag gjort. Dessutom skriver jag främst för mig själv, även om det ju självklart att jättekul att även andra läser och kommenterar.

    Gilla

    1. Jo, och jag tror inte heller att man ska nedvärdera underhållningsvärdet i det man skriver. Själv tycker jag åtminstone att det är jätteskönt att klicka in mig på bloggar som egentligen inte alltid har något direkt omvälvande att komma med, bara för att koppla av, och kanske för att få en inblick i hur andra lever sina liv.
      Jag tycker faktiskt också att det är jätteintressant och inspirerande att läsa andras träningspass och -program, för att själv få lite tips och kanske känna igen sig eller ta till sig något nytt 😊

      Gilla

  2. Jag förstår vad du menar och upplever lite samma sak ibland, att det blir mycket jag jag jag. Dock tycker jag att det är bra med bloggar. De ger, som ni skrivit innan, både lite pepp men också att man kan koppla av och läsa om något som kanske inte är megaextremt utan helt vanligt.
    Sedan tycker jag att just din blogg är otroligt viktig. Det är så bra att du vill skriva om din diabetes och föra fram diabetes typ 1, så att fler förstår vad det handlar om, vad det är osv. Det är viktigt. Så fortsätt blogga, fortsätt som du gör, det du bloggar om gör nog större skillnad än man kan tro 🙂

    Jag tänker lite samma om min blogg, speciellt då jag lyfter fram min hudsjukdom vitiligo. Inte är den någon galet extrem sjukdom men det är en sjukdom som är bra att den lyfts upp och blir en normal del av fleras vardag. Så jag vill och tror att bloggar är bra och viktigt!

    Gilla

    1. Jag håller verkligen med om det du skriver, och egentligen tycker jag ju också att bloggar (nästan oberoende av vad de handlar om) är viktiga, alla på sitt sätt. Ibland vill man bara bli underhållen en stund, ibland vill man fly från sin egen verklighet och ibland vill man lära sig någonting nytt. Alltid behöver det kanske heller inte finnas något större syfte med allt man gör, hela tiden. Jag tycker också att det är otroligt viktigt att du lyfter fram din sjukdom, det betyder nog mycket för många som också är drabbade, och ger en inblick för andra som inte vet så mycket om den!
      Tack för att du kommenterade, och för de snälla orden om min blogg ❤️

      Gilla

  3. Ja jag tänker nog ofta i samma banor. Speciellt när jag är på dåligt humör så känns det mesta meningslöst. Men du gör ett bra och viktigt jobb med din blogg kan jag berätta för dig! Vi är ju lite inne på samma område vi som sjukdomsbloggar. Man får så mycket positiv feedback från läsare som kan finna tröst i att känna igen sig i ens skriverier. Liksom hjälper man någon enstaka människa ens lite så är det ju någonting JÄTTESTORT! 🙂 Och det vet jag att du gör med din blogg. Du skapar förståelse för hur det är att leva med diabetes. Din blogg fungerar lika bra för de som lider av sjukdomen och de som är friska. Har lärt mig massor genom din blogg och blir riktigt ivrig varje gång du har skrivit något nytt. Så vad du än gör, sluta inte skriva.

    Gilla

    1. Visst är det så att vi som ”sjukdomsbloggar” förmodligen påverkar och berör mer än vi själva kanske inser, och någonsin ens får veta. Tack för dina snälla ord om min blogg! Jag tycker att du också gör ett fint jobb med att belysa någonting som många friska personer annars aldrig skulle få insyn i, det är verkligen otroligt viktigt och lärorikt.
      Jag ska absolut fortsätta blogga, fast tankarna om varför jag gör det och vilken betydelse det har dyker upp ibland – men det kanske bara är sunt. Lite ifrågasättande skadar ju aldrig 😉

      Gilla

  4. Som bloggläsare och som tämligen nybliven diabetiker (1,5 år) skulle jag vilja anknyta till föregående kommentar.

    Har läst bloggen med stor behållning, dels för igenkänningsfaktorn och dels för att få en uppfattning om vad som komma kan. Det senare märkte jag av när jag fick en släng av någon infektion och fick princip samma problem som du redan skrivit om – känslan av att man måste ta hur mycket insulin som helst för att få ner sitt blodsockret. Fast det värsta känslan rent fysiskt är nog ändå när man är på bättringsvägen och ens blodsocker kraschar när man fortsätter ta de höga doserna.

    För att summera får jag säga att jag är väldigt glad över att denna blogg finns och det arbete du lägger ner på den. Nyttovärdet ser jag absolut. Hoppas det hjälper om och när det dåliga samvetet kommer krypande. (Motverkade iallafall mitt egna nu efter att ha läst så länge utan att visa uppskattning ;))

    Gilla

    1. Vad roligt att få en kommentar från en hittills ”osynlig” bloggläsare! Ibland undrar jag vem som döljer sig bakom alla de där siffrorna, men nu fick jag veta lite om en av dem – roligt!
      Trevligt att höra att du får ut något av min blogg! Jag hoppas att det inte verkar för negativt det jag skriver, men det är väl lite så det är med den här sjukdomen, ibland går det upp och ibland går det ner. Gällande följdsjukdomar och sådant som komma kan tror jag att statistiken kommer att se mycket bättre ut i framtiden eftersom det finns så mycket bättre medicinteknologisk diabetesvård idag.
      Tack för din kommentar och dina vänliga ord, hoppas du fortsätter att läsa, och gärna kommentera också, jag uppskattar verkligen varje kommentar!

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s