Öppen diabetes på gymmet

Jag går fortfarande omkring och är medveten om min sensor på armen. Men nu känns det faktiskt inte på samma sätt som det kunde göra när man i tonåren hade en stor finne på näsan och tänkte ”shit, shit, shit – alla kan se den!”, som det gjorde för mig med sensorn tidigare, utan snarare som ”ja, alla kan se den – so what?”.

Jag har en sensor på armen och alla kan se den – so what?

20161219_170831.jpg

Sensorn på armen, pumpen i sidofickan på AnnaPS-sportbh under linnet.

Igår kom det fram en person till mig på gymmet. Han frågade om det är en sån grej som mäter blodsockret som jag har på armen, och jag svarade ja. Det visade sig att han också har diabetes typ 1, och att han väntar på att få en kontinuerlig blodsockermätare. Vi snackade lite om diabetes: diabetes och träning, öppen diabetes och diabetes och olika hjälpmedel i vården, och det var jättegivande, som det oftast är när man talar om diabetes med en annan typ 1-diabetiker. Om du läser det här: Kul att du kom fram och pratade!

Mer öppen diabetes till folket, tack!

Annonser

En reaktion på ”Öppen diabetes på gymmet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s