Vid matbordet

Doserainsulin

Många typ 1-diabetiker är riktiga fenor på multitasking. Man blir kanske det när man hela tiden är tvungen att tänka, planera och analysera diabetes i huvudet, samtidigt som man utåt sett fungerar normalt.

Vid matbordet sker detta mest frekvent. Jag är själv ett levande exempel på en diabetiker som sitter och konverserar samtidigt som jag i huvudet räknar kolhydrater, analyserar insulindoser och knappar på pumpen. Den som har ätit tillsammans med mig vet säkert vad jag menar – om ni ens har märkt det. Ofta går det väldigt fort, och förmodligen ganska obemärkt förbi för omgivningen.

Jag har märkt att jag ofta brukar ställa en fråga till mitt bordssällskap, och när hen svarar fokuserar jag både på svaret och på att analysera insulindosen. Jag har fortfarande lite svårt att själv prata samtidigt som jag gör allt det där i huvudet, men visst händer det också.

Egentligen skulle man ju kunna säga ”ursäkta, jag ska bara ta insulin, kan vi pausa samtalet en stund”, men dit har jag inte kommit. Dessutom fungerar det oftast bra så här också.

Hur gör ni andra som tar insulin? Multitaskar ni på det här sättet vid matbordet?

Annonser

3 reaktioner på ”Vid matbordet

  1. *räcker upp handen*
    …fast nu är jag ju förälder till en tvååring.. Man blir rätt bra på att huvudräkna samtidigt som man äter själv, konverserar och håller koll på ett yrväder som äter lite från egen tallrik, lite från min och lite från pappas, åååså lite från golvet. Lite lek i eget rum. Lite skrik att hon INTE tänker äta, tappar lite på golvet av det hon iallafall skulle äta… 😀 hahaha!
    Tillochmed vår diabetessköterska sa att hon är imponerad av vår räknetalang med tanke på yrvädret OCH fina bs-värden. Hon sa att hon inte kan förstå hur vi klarar av det. Men det gör vi!
    Vårt mål är att vår tjej ska få vara exakt som en yring frisk tvååring ska vara, diabetesen ska inte begränsa henne, den får gärna hålla oss föräldrar alerta istället så hon får fokusera på att vara – just henne!

    Men ja! Det känns igen, det är tydligen möjligt att hålla fokus på femton saker och prata samtidigt som man doserar bolus! 😀

    Gilla

    1. I jämförelse med era utmaningar känns mitt exempel som en dans på rosor! Jag behöver ju trots allt bara fokusera på det jag vet att jag kommer att äta, och inte oroa mig för om jag ska äta lite från andra tallrikar, lite från golvet eller kanske absolut inte äta alls helt plötsligt h😉 Nej, men allvarligt talat, det låter som om ni gör ett hästjobb, helt underbart för er lilla att få växa upp med den inställningen och det avslappnade förhållandet till mat! 👍

      Gilla

      1. Hahahah, ja du har ju den fördelen förstås att du inte är ett tvååringt yrväder! 😅
        Men ja, det är lite knepigt ibland men på nåt vis är det ju vardagen, det bara går på rutin. Vi har lärt oss att vara modiga och doserar i omgångar, före måltid lägger vi en ”standard-dos” eller ”garanterad KH-mängd”. Och sen får man dutta på vartefter 😊
        Mitt mål är att lilla tjejen ska få vara precis som hon är, hon ska få växa upp utan begränsningar (pga diabetes alltså), hon ska aldrig behöva känna sig annorlunda, mat ska vara naturligt, avslappnat och en njutning. Hon ska få pröva på alla aktiviteter hon vill. Hon ska alltid få känna sig trygg med att vi föräldrar tar över när hon själv är trött. Jag ska göra allt jag kan för att aldrig behöva säga nej pga diabetes.

        Oj nu blev det ett annat spår, ursäkta utläggningen! 😊

        Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s