Vad jag minns

Sängarna med stålramar i rummet med de glada figurerna på väggarna.

Smörgåsarna som alltid hade salladsblad, tomat och gurka på.

Vågen som jag måste ställa mig på varje dag.

Den lilla svarta skotska kramdjursterriern som jag fick av min kusin.

Min mammas oroliga blickar. Och tryggheten av att ha henne med mig, hela tiden.

Den lilla pojken i rummet bredvid. Han som var där ensam.

Besöket av min bästa vän, som hade klistermärken med sig. Att allt kändes lite bättre, lite mer som vanligt, när hon kom.

Klistermärken

Det är lite av vad jag minns från min sjukhustid i oktober 1992, då jag fick min diagnos, nyss fyllda 9 år.

Annonser

2 reaktioner på ”Vad jag minns

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s