”Man borde ha diabetes”

Genom åren har jag hört det mesta om diabetes. Och det jag inte har hört, har andra med diabetes typ 1 fått höra. Det finns så väldigt mycket okunskap, och det florerar så många förutfattade meningar om diabetes typ 1, att den som lever med sjukdomen ibland nästan baxnar.

Det ska sägas att de flesta som yttrar sig felaktigt om diabetes typ 1 inte gör det av elakhet. De allra flesta säger konstiga saker helt enkelt för att de inte vet bättre. Min erfarenhet är att det mesta handlar om okunskap. Med det sagt, finns det påståenden och kommentarer som rätt och slätt kunde få en insatt att dratta på ända. Som:

”Den där sista tårtbiten borde jag nog inte ha tagit. Man borde ha diabetes som du, så skulle man hålla sig borta från sånt. Men det är ju så gott.”

Newsflash! Den där tårtan är precis lika god för mig som typ 1-diabetiker som den är för en icke-diabetiker. Jag kan välja att äta av den – om jag vill – och dosera insulin med min externa bukspottskörtel (d.v.s. min insulinpump) på samma sätt som din bukspottskörtel doserar insulin inuti kroppen. Att jag personligen sällan väljer att äta sötsaker och tårtor och liknande är inte lättare för mig bara för att jag har autoimmun diabetes. Jag blir precis lika sugen som du på sånt och det är precis lika lätt (eller svårt) för mig som det är för dig att inte äta sånt.

Så nej. Man borde verkligen inte ha diabetes för att hålla sig borta från sötsaker. Det är ett personligt val man gör, som inte alls underlättas av att man har en autoimmun sjukdom. Sjukdomen gör förvisso att jag är mer medveten om vad allt jag äter innehåller, men mina smaklökar fungerar precis som alla andras.

Tårta

Tårtorna ser precis lika goda ut för mig som för en icke-diabetiker. De smakar lika gott också. 

Fastande blodprov

Jag är säkert inte den enda typ 1-diabetikern som har det här problemet, men det är nog så jobbigt även om man vet att man inte är ensam om det. Jag talar om att komma iväg på morgonen för att ta ett blodprov på fastande mage. Ibland känns det helt omöjligt för mig att lyckas med det!

Blodsocker 2,8

Som natten mellan söndag och måndag. Jag hade tänkt åka och ta ett blodprov på måndag morgon, och lade mig med ett blodsocker på 7, för att vara på den säkra sidan (trodde jag). Jag hade dessutom ställt in min Dexcom så att den larmade när blodsockret sjönk under 4,4 – och det gjorde den, mitt i natten. Okej, tänkte jag, jag stänger av basalen en timme så ska det nog göra susen. Men icke! Inte långt därefter larmade pumpen om att blodsockret var under 3,1. Jag trodde knappt mina ögon, så jag mätte med blodsockermätaren och jodå, visst tusan var blodsockret 2,8.

Satfläsk! utropade jag. (Eller inte, men det låter ju kul i alla fall.) Vad gör en typ 1-diabetiker när blodsockret är så lågt som 2,8? Jo, det enda man kan göra för att få upp ett så lågt blodsocker: äter. Och bryter fastan. Och kommer inte iväg på blodprovet morgonen därefter. Satfläsk! Det är inte första gången det här händer heller, snarare femtioelfte. Det är som om min kropp vet att jag ska på blodprov och inte får äta. Jag vet att blodsockret brukar stiga av diverse konstiga anledningar, men tydligen kan mitt sjunka av dylika outgrundliga anledningar också.

Dextrosol

Har ni andra insulinbehandlade diabetiker samma problem?

Mycket mat

Ibland känns det som om jag inte alls skriver om mat, och nu blir det plötsligt tre matinlägg på raken. Men första grillmåltiden att intas utomhus måste väl få ett eget blogginlägg, eller hur? Den intogs igår, i fullt solsken.

Grillmat

Grillmat är ganska lätt att få blodsockervänlig, tycker jag. En korv med hög kötthalt (eller för all del en köttbit) och en massa grönsaker till så har man det kirrat. Mina favoritsallader är väldigt enkla att tillaga. Melon- och fetaostsallad hör liksom till den annalkande sommaren, och en vanlig grönsallad går alltid hem här. Baconlindade champinjoner, grillad aubergine och squasch fulländade vår måltid igår.

Grillat

Blodsockerhöjare

Som motvikt till gårdagens auberginepizzor, som knappt höjer mitt blodsocker alls, måste jag passa på att tipsa om något som höjer blodsockret mycket. Det kan ju också behövas för en typ 1-diabetiker ibland, som vi vet.

NomNom

De här nya (?) påsarna hittade jag i den lokala S-butiken häromdagen. Eftersom jag hade lågt blodsocker en natt har jag redan fått möjlighet att testa den gula påsen. Jag ger tummen upp! Likaså mitt blodsocker, det gav också en tumme (eller pil, då) upp!

Nom Nom

Jag tycker om att äta hyfsat ”rent” också när jag vill höja mitt blodsocker, och därför väljer jag gärna produkter utan så mycket tillsatsämnen. Jag kan visserligen ta torkade frukter och bär (hej russin!) men ibland är det ju roligt att variera sig lite. Den röda påsen har jag inte öppnat ännu, men den ser inte fy skam ut den heller. Dessutom innehåller den ännu mer kolhydrater (75,9 gram/100 gram), så om det är vad man är ute efter är det ju en bra sak. Att NOMNOM-påsarna dessutom är ekologiska, glutenfria, utan tillsatt socker och även passar veganer känns väl som alla rätt nuförtiden.

Det här inlägget är inte ett samarbete, bara ett tips. Här hittar man mer produktinformation (på finska). Tipsa mig gärna om vad du äter när du har lågt blodsocker så jag kan testa!

Pizza på aubergine

Nu är det igen ett tag sen jag har kommit med något gott, blodsockervänligt tips på mat, så idag ska jag dela med mig av något jag själv har snöat in på just nu: Minipizzor på aubergine!

Aubergine

Det är precis så enkelt som det låter. Man använder skivad aubergine som botten, och så öser man bara på med sånt man tycker är gott. Jag har gjort mina med kalkon, mozzarellaost, champinjoner, tomat, skinka, oliver, riven ost (men inte allt på en gång utan lite varierat). Den som vill ha ett utförligare recept kan titta in på Tasteline.

Auberginepizza

Här blev det kalkon, tomat och riven ost på. Till minipizzorna åt jag stekt ägg och sallad med avokado, paprika och rödlök. En perfekt, blodsockervänlig måltid för mig. Testa själv!

Mina diabetesdrömmar

Diabetesförbundet i Finland har för tillfället en kampanj, där de uppmanar folk att dela med sig av sina diabetesdrömmar (på finska diabeteshaave) med hashtagen #diabeteshaave.

#diabeteshaave

Min första tanke när jag hörde om detta var att min egen dröm naturligtvis är ett botemedel. Hur kan man drömma om något annat? Vid närmare eftertanke kan jag komma på en hel lista med saker jag drömmer om (tills botemedlet kommer):

Att alla med diabetes typ 1 får tillgång till individuellt anpassad vård och tillräckligt med medicinska hjälpmedel (sensorer, insulinpumpar etc.).

Att bli sedd som en människa i mötet med sjukvården, och inte bara som en journal med siffror (HbA1c, vikt, blodvärden). Att någon gång få frågorna ”Hur mår du?” och ”Hur orkar du?” istället för att det bara fokuseras på det fysiska. 

Att jag slipper följdsjukdomar och att mina ögonbottenförändringar håller sig i schack och inte förvärras.

Att jag får ha så stabila blodsockervärden som möjligt, och att jag kan fortsätta göra vad jag vill i livet, utan att min diabetes någonsin ska vara ett hinder.

Att ingen ska insjukna i diabetes typ 1 i framtiden.

#diabetesdröm

Kolla in andras diabetesdrömmar på www.diabetes.fi/diabeteshaave (på finska) och bidra med din egen!

Vilken är din diabetesdröm?

”Jag var slö och slapp och somnade nu lite varstans”

På denna lediga Kristi himmelsfärdsdag tycker jag egentligen att alla som kan ska försöka ta sig ut och njuta av lite frisk luft, men jag vill samtidigt passa på att komma med ett lästips till den som sitter inne (eller läser i sin iPad eller mobil utomhus – gör det!).

Den kulturvetenskapliga tidskriften Laboratorium för folk och kultur, som utges av folklivssektionen vid föreningen Brage, behandlar i sitt nyaste nummer forskning som görs av doktorander i folkloristik och etnologi vid Åbo Akademi.

I Laboratorium för folk och kultur 2/2017 hittar ni en doktorandpresentation av undertecknad. Här kommer ett smakprov ur presentationen om min forskning, sjukdomsberättelser om diabetes typ 1:

”Jag var slö och slapp och somnade nu lite varstans. Och drack mycket och kissade hur mycket som helst och var så där allmänt ja, slapp och livlös, så där som man är när man har högt blodsocker. Men sen ska man ju veta vad det är också. Så vi, så hon [Ellens mamma] tog mig till sjukhuset […] och då konstaterades det ju väldigt snabbt vad det var frågan om.”

Så inleder Ellen sin berättelse om hur det gick till när hon fick diagnosen diabetes typ 1 vid 2-års ålder. När Ellen insjuknade blev hon en av ca 50 000 personer med diagnosen diabetes typ 1 i Finland*. Hon är född 1983 och är en av intervjupersonerna i min doktorsavhandling om sjukdomsberättelser om diabetes typ 1 i nordisk folkloristik vid Åbo Akademi. Intervjuerna är för tillfället 15 till antalet, men ska utökas med ytterligare några till, och arkiveras i Kulturvetenskapliga arkivet Cultura vid Åbo Akademi. Namnet är fingerat och är, liksom de andra intervjupersonernas namn, hämtat från Befolkningsregistercentralens statistik över de populäraste namnen bland finlandssvenska barn födda 2015 i Finland.

Gå in och läs hela presentationen i Laboratorium för folk och kultur.

*Källa: Diabetesförbundet i Finland: http://www.diabetes.fi/sv/diabetesforbundet_i_finland/om_diabetes [1.3.2016]

Sova

En annan som somnar lite varstans, av helt andra orsaker.