Stöd Barndiabetesfonden med gamla svenska sedlar

När jag var till Sverige sist hade jag växlat pengar inför resan, och fått några gamla sedlar. Tillbaka hem kom jag med några oanvända sedlar, varav en var en gammal sådan i en ganska stor valör. Inte hade jag tänkt på att vissa gamla svenska sedlar blir ogiltiga från och med första juli 2017, så här sitter jag med en 500-lapp som blir ogiltig imorgon! Fasiken så surt! 

Lite mindre surt känns det ändå att veta att Barndiabetesfonden tar emot gamla svenska sedlar, som de löser in och använder till forskningen. Detta är vad fonden arbetar för, med deras egna ord:

Barndiabetesfonden stödjer forskning vars syfte är att förebygga, bota eller lindra diabetes hos barn och ungdomar. 

Nu vet jag åtminstone vart min sedel ska gå! På Sveriges riksbanks sidor kan man kolla vilka sedlar som blir ogiltiga imorgon, och de som blir det kan man med gott samvete skicka till Barndiabetesfonden, tycker jag. Då kommer pengarna till nytta, och man slipper gräma sig över gamla pengar som ligger och blir obrukbara.


Pengarna kan skickas till Barndiabetesfondens kansli på adressen Gränsliden 10, 58274 Linköping, Sverige. Bilden är publicerad med Barndiabetesfondens tillstånd.

Som en levande reklampelare

Det har nog inte undgått någon att jag jobbar på att vara mer öppen med min diabetes nuförtiden. Efter att ha dolt den i så många år känner jag nästan en skyldighet att vara mer öppen med min sjukdom – både för min egen och för andras skull.

Keps SOC

Vid träning och lopp är det speciellt tacksamt att skylta med att man har diabetes, tycker jag. Om inte annat kanske jag slår hål på myten om att diabetiker är överviktiga och lata och bara ligger på sofflocket (om nu någon tror det?). Därför gör jag mig gärna till en levande reklampelare för min sjukdom. Inför Möviken runt på lördag införskaffade jag en löparkeps, som jag rustade upp lite…

TypeOneDiabetes

Istället för att ha SOC-märket synligt sydde jag fast en lapp med texten Type One Diabetes och något som ska föreställa den blå diabetescirkeln. Jag gjorde några olika varianter, och jag vet egentligen inte om jag är odelat nöjd med den här, men den kanske får duga den här gången. Om jag tröttnar är det ju bara att sprätta upp den igen och sy på en ny.

Hej då, pumpen!

IMGP4471

Idag säger jag hej då till den insulinpump som jag bara hann ha ett kort tag. Pumparna ska skickas tillbaka så snabbt som möjligt efter att man har fått en ny, men allra senast inom två veckor. Vis av erfarenhet brukar jag alltid vänta ungefär så länge som möjligt innan jag postar den gamla pumpen, för att hinna se att den nya inte har något akut fel (det har nämligen också hänt mig).

IMGP4472

Med tanke på postgången i det här landet är jag väldigt noga med att få kvitto på att jag har skickat iväg pumpen, men det ska man ju vara i vilket fall som helst…

IMGP4474

Den senaste tiden har jag haft mycket kontakt med distributörer av diabetesmaterial, känns det som åtminstone. En av mina Dexcom-sensorer vägrade låta sig appliceras när jag skulle skjuta in den under huden, och jag var tvungen att mejla en annan distributör och fick dividera kring huruvida det var ett handhavandefel eller inte. Det var det inte, så jag fick en ny sensor i ett paket på posten.

Det här är ju verkligen i-landsproblem i allra högsta grad, men det känns så onödigt när grejerna inte fungerar. Som om man inte hade nog med själva sjukdomen liksom…

Glad midsommar

Så stundar midsommarhelgen – redan. Var det verkligen ett år sedan jag skrev inlägget om midsommar och alkoholintag vid typ 1-diabetes? Japp, uppenbarligen!

Det samma gäller förstås i år, med diabetes och alkohol alltså. Det är ett personligt val huruvida man som typ 1:a väljer att dricka alkohol. Ingenting är omöjligt, men man ska veta vad man gör, som med så mycket annat när det gäller diabetes typ 1.

Midsommar

Nu tänker jag logga ut från bloggen över midsommarhelgen, och efter det går jag in i sommartakt på Att vara etta. De senaste åren har jag haft långa semestrar på sommaren, och det har jag inte i år, så jag tänker prioritera att vara ute och njuta av sommaren på mina korta lediga stunder. Ett eller annat inlägg i veckan kommer jag nog att leverera ändå, men det får bli när andan faller på.

Titta in då och då eller följ Att vara etta så du inte missar något! Jag har ju bland annat Möviken runt framför mig, och en lopp- och blodsockerrapport därifrån kommer definitivt att dyka upp, samt lite annat smått och gott som jag har i bakfickan i blogginläggsväg.

Men nu: Glad midsommar till er alla där ute! Fira lugnt!

Melonpizza till midsommar

Vattenmelonpizza

Vid det här laget har kanske de flesta planerat sin midsommarmeny redan, men om någon vill ha ett tips på en fräsch efterrätt kommer jag med ett sådant här:

Melonpizza!

Jag gjorde en igår, för att testa, och den blev riktigt bra. Något av det bästa med den är att den är så enkel att göra (och god att äta, förstås).

Melonpizza

Man tar en melon, skär en stor rund skiva där melonen är som bredast, och delar den i lagom stora pizzabitar. Därefter kan man ösa på med bär och frukt och annat gott. Jag hade lite turkisk yoghurt underst, och sedan blåbär, jordgubbar, kiwi, granatäpple, kakaonibs och kokosflarn på. Ja, och så några blommor som ätbar dekoration också. Här är det bara fantasin som sätter gränser!

Melonpizzan

Jag skulle säga att melonpizzan faktiskt till och med är snäppet vassare än melontårtan, som jag tipsade om ifjol. Melon är lite trixigt för mitt blodsocker, men bra mycket bättre än mycket annat i efterrättsväg. Med lite insulin en stund före jag äter har jag goda chanser att få till en stabil blodsockerkurva – och det är ju det jag eftersträvar i den ständiga blodsockerkampen.

Putsa med olivolja vid byte av kanyl

När jag var till läkaren senast kollades min hud för att se om den har reagerat på pumpkanylerna. Man kan tydligen få både blåmärken och hårda hudpartier av infusionssetet, men hittills har jag varit lyckligt förskonad från allt sånt. Diabetessköterskan sa att man inte kunde tro att jag har haft pump i över tre år när man ser min hud, så det är väl ett gott betyg.

Jag antar att jag har ett ganska gott läkkött, fast min hud lätt börjar klia och speciellt så här sommartid ibland håller på att reta gallfeber på mig då sensortejpen kliar så infernaliskt när jag tränar och svettas i värmen. (Det är inte meningen att man ska ha på en Dexcom-sensor mer än en vecka – nej, men vad gör man?)

Olivolja

Ett litet tips jag har när jag tar bort mina kanyler är i alla fall att torka bort limresterna med ekologisk olivolja. Det fungerar utmärkt för mig när det gäller kanylerna, men för att få bort kinesiotejpet och Dexcom-limmet måste jag använda Remove-pads. Padsen försöker jag annars att inte använda i onödan, för de är extremt starka. Om man behöver få bort målfärg är de liksom ypperliga för det ändamålet också…

Allt är naturligtvis individuellt och olivolja för hudvård är visst lite omtvistat, men själv använder jag gärna naturprodukter, och testar mig fram. På min hud är det uppenbarligen toppen med olivolja, men det måste vara en ekologisk sådan.

Jag ska flytta till Lund!

Värsta kvällstidningsrubriken på det här inlägget, fast då borde det väl vara ännu mer tårdrypande. ”Maria lämnar hemstaden i tårar, söker lyckan i Lund”. Nåja, jag ska väl inte lämna Pargas i tårar, och inte heller är jag ute efter att finna lyckan i Lund, men ja: Jag ska flytta till Lund. När jag kom hem därifrån sist skrev jag att jag hade på känn att det inte var sista gången jag var där, och det berodde på att jag redan då visste att jag skulle återvända.

Riktigt så dramatiskt som det kanske låter är det ändå inte. Tidsmässigt är det nämligen bara en månad jag ska stanna, så alla som redan känner att de skulle sakna mig hemma i Finland kan andas ut. Och till dem som suckar över att inte slippa se mitt tryne för en längre period än så kan jag bara beklaga. I’ll be back!

Saken är nämligen den, att jag har blivit inbjuden som gästforskare till Lunds universitet. Där sysslar de bland annat med medicinsk humaniora, vilket är högst intressant och relevant för min egen forskning. När jag fick erbjudandet om att komma till etnologerna i Lund och få vistas i deras forskningsmiljö kunde jag bara inte tacka nej, och på den vägen är det. Jag tror och hoppas att min egen forskning, om sjukdomsberättelser om diabetes typ 1, kommer att dra stor nytta av det här utbytet.

Åboland

Jag åker i september, så ännu har jag gott om tid att njuta av den åboländska sommaren. Nu är den bästa tiden på året att bo här. Men Lund i september kommer att bli bra. Mer än bra. Jag ser verkligen fram emot det!

Tips mig gärna om vad man kan göra i Lund och Skåne! Vad får jag inte missa? Var ska man äta, var ska man springa (ja, för löparskorna ska givetvis med!) och vart ska man åka om man har en ledig helg? Berätta för mig!