Cyborgen övervinner fåfängan

I vintras var jag på ett dop, där jag medvetet struntade i att applicera en ny Dexcom-sensor på armen, bara för att jag inte ville förstöra helhetsintrycket av min nya klänning. Jag lät fåfängan bestämma, helt enkelt.

I helgen fick jag anledning att göra om, och göra rätt (om man nu kan se det så?). Ett annat dop, en annan klänning.

Cyborg

Diskret är det inte. Vackert är det väl inte heller. Men det är så den här cyborgen ser ut. Det är inget statement, det är bara jag som behöver mina syntetiska kroppsdelar för att må så bra som möjligt. Och till det hör att ibland klä upp sig i en ärmlös klänning och känna sig fin i den, trots att jag väl kan klassas som en cybernetisk organism. Lite coolt är det ju ändå, eller hur?

Klänning

Fast egentligen är jag bara en helt vanlig människa, som vill kunna klä mig i vad jag vill och känna mig i fin i vad jag vill. Om det råkar vara i en ärmlös, tight klänning – då ska det få vara så. Och om jag samtidigt kan bidra till en öppen diabetes, och berätta för folk vad jag har på armen, är det desto bättre.

Annonser

En reaktion på ”Cyborgen övervinner fåfängan

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s