Träna hårt, ät bra – dö ändå

Jag vägrar säga att sommaren börjar vara över, men tittar man ut genom fönstret undrar man nog stundtals om hösten redan är här. Regnbyar och blåst som påminner om höststormar sveper över nejden, allt medan kalendern fortfarande visar sensommar.

I vilket fall som helst tycker jag att det är dags att strukturera upp höstens träningsplaner så här till pappers (eller till skärms, vad säger man nuförtiden egentligen?). Just nu tränar jag till Kaarinan Syysmaraton, som går av stapeln i oktober. Jag satsar på att springa halvmaratonsträckan, vilket innebär att det blir mitt andra halvmaratonlopp. Det grämer mig lite att jag missar Pargasloppet i år eftersom jag är i Lund, men det kan inte hjälpas. Av samma anledning har jag inte heller möjlighet att delta i Tallinn Marathon, som låter väldigt lockande. En annan gång, kanske.

För att komma i halvmaratonform tänker jag springa två till tre gånger i veckan, och fortsätta med styrketräningen två gånger i veckan. När jag åker till Lund blir det en naturlig paus i styrketräningen, så i september blir det fullt fokus på löpning (och lite kroppsstyrka, tänker jag mig). Det lär visst finnas något utegym i Lund, så jag ska nog ta mig dit också. Just nu är det paus i yogalektionerna jag går på, så jag yogar hemma. Minst ett kvalitativt yogapass i veckan vill jag få till, eftersom jag vet hur bra min kropp mår av det.

Yoga

Jag yogar sällan på bryggan hemma, men medge att det blir fina och meditativa bilder med yogamattan och -redskapen där

Jag har också ett litet, hemligt mål med min styrketräning just nu. Ska jag avslöja det? Ja, men okej då! Jag tränar för att klara av räckhäv (även känt som chins eller pull-ups). Jag klarar inte ett enda utan gummiband just nu, men jag övar på den excentriska fasen och kan hänga i en hollow position ganska länge. Just nu tränar jag därför det, samt assisterade räckhäv med gummiband. Mitt hemliga mål är att klara av tre räckhäv till jul. Om det är ett för högt uppsatt mål återstår att se…

Jag hoppas förresten att ingen känner sig hetsad av mina inlägg om hur jag planerar att träna. Avsikten är enbart att – om möjligt – inspirera andra med diabetes, och visa att man kan träna hårt med diabetes typ 1. Själv tränar jag för att må bra, för att det är roligt, och för att det underlättar för mig i blodsockerkampen. Motionseffekten ger mig ett stabilare blodsocker. Man behöver absolut inte träna så mycket som jag gör, och man ska också ha i åtanke att jag bara har djuren (och i någon mån mannen) att ta hänsyn till när jag strukturerar min träning. Jag kan med andra ord lägga nästan så mycket fritid jag vill på att träna i det här livsskedet, och det är det självklart inte alla som kan p.g.a. barn och familj etc. Var sak har sin tid, helt enkelt.

Dessutom är det ju som grabbarna i Styrkelabbet säger: Träna hårt, ät bra – dö ändå. Om du vill träna samtliga dagar i veckan – gör gärna det, men känn dig inte tvingad. Vi ska ju alla dö ändå.

Annonser

3 reaktioner på ”Träna hårt, ät bra – dö ändå

    1. Det låter så roligt! Jag har ju aldrig varit dit, så det skulle verkligen vara spännande att testa att springa en tia eller ett halvmaraton där. Kanske nästa år?! Lycka till sen, så här i förskott! 😉

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s