Träningsdag för typ 1:or

Trots att jag är i Lund för tillfället ska jag passa på att slå ett slag för någonting som ordnas hemma i Finland senare i höst. Lördagen den 11 november arrangeras en träningsdag för typ 1-diabetiker i Karis av Maria Ljungqvist och Alexandra Lundmark, båda hårt tränande typ 1-diabetiker med insulinpump. Maria är fysioterapeut och Alexandra är gymägare och PT så de är mycket väl insatta i frågor som rör kropp, hälsa och träning. 

Dagen består av ett träningspass i Alexia gym, ett löppass och gemensam lunch med diskussioner kring Marias och Alexandras erfarenheter av maratonlöpning, Vasalopp, swimrun m.m. Det låter ju jätteroligt, tycker jag!

Tranamedtypett

Anmälan görs till alexandra@alexiagym.com senast 31.10.2017. I priset på 40 euro ingår träningspassen, lunch och mellanmål. Kontakta Maria Ljungqvist (044 5626353) om du har några frågor. Ses vi där?

Annonser

Kulturella perspektiv på sjukdom och hälsa

Eftersom jag vet att vissa av Att vara ettas läsare är intresserade av forskningen om sjukdomsberättelser om diabetes typ 1 mer ingående än andra, ska jag passa på att dela med mig av lite mer om det ämnet också.

Det är väldigt intensiva dagar på universitetet här. Jag vill passa på att klämma in så mycket som möjligt och suga ut allt jag kan av min gästdoktorandtid. Det har inneburit många otroligt givande möten med forskare som arbetar med kulturella perspektiv på sjukdom och hälsa ur olika perspektiv. Jag har också deltagit i flera seminarier, workshops och föreläsningar (utöver den jag själv gav förra veckan).

20170921_122708

Jag har också lånat (och fått) en hel del litteratur här. Den som är intresserad av medicinsk humaniora och diabetes tycker jag kan ta en titt på Socialmedicinsk tidskrift, som har ett nummer med tio fallstudier i medicinsk humaniora. Där hittar man bland annat artikeln Berättade fantasier om förr, nu och framtiden i vården av barn med diabetes av Gabriella Nilsson och Kristofer Hansson, som båda arbetar vid etnologiska avdelningen, och som jag har haft förmånen att få diskutera forskning med här.

Artikeln Det autoimmuna jaget – om att sätta gränser av Mats Arvidson är också läsvärd om man vill få en ökad förståelse för hur det kan vara att leva med diabetes typ 1. Mats har själv diabetes typ 1 och jag har fått bolla forskningsfrågor med honom och en annan typ 1-diabetiker här på institutionen.

Hojta gärna till om det är något specifikt du undrar över gällande medicinsk humaniora eller min forskning!

Stanna i Lund?

”Skulle du kunna tänka dig att flytta till Lund permanent?” har några frågat mig. Och jag skulle absolut kunna tänka mig att vara kvar i Skåne en längre tid än så här. Nu känns det som om jag har börjat komma in i en ganska skön vardag här, och jag är egentligen inte så jättesugen på att åka hem – ännu. Permanent skulle jag nog inte vilja flytta, men det beror mest på att mina rötter är så djupt rotade i den åboländska skärgårdsmyllan att det är bra om näsan når ovan jord.

20170924_175355

Jag skulle gärna bo i en liten skånelänga på landsbygden någonstans i Skåne ett tag, samtidigt som jag jobbade inne i Lund. Innan jag skulle flytta permanent skulle jag ändå noga överväga vart, med tanke på diabetesvården. Även om vården ska vara jämlik är sanningen att man får olika diabeteshjälpmedel och vård på olika håll i landet (precis som i Finland) och det spelar en enorm roll för den som har en kronisk sjukdom.

Det här är förstås bara spekulationer, för jag har ingen möjlighet att stanna i Skåne varken på kortare eller längre basis än inplanerat, men det är förmodligen fler än jag som funderar på de här frågorna. God diabetesvård för alla drabbade borde vara en självklarhet, men så är det tyvärr inte.

Är du nöjd med diabetesvården där du bor?

I ryggmärgen

I helgen har jag haft celebert besök här i Skåne. Så roligt! Vi passade på att se oss omkring lite, och åkte bland annat till Ystad och Kåseberga.

Kåseberga

Ystad har jag varit i tidigare, men Ales stenar i Kåseberga var nya för mig. Definitivt en mäktig syn, även om vädret råkade vara ganska grått just då.

Ales stenar

Det blev samtidigt en liten semester från min diabetes under helgen. Inte så att jag skulle ha slutat kolla blodsockret och ta insulin, absolut inte, utan snarare lite mindre blodsockerfokus än jag vanligtvis tillåter mig att ha. Jag hade riktigt hyfsade blodsockerkurvor ändå, så man kan väl konstatera att det sitter i ryggmärgen, det där med diabetesen. Den hänger med mig, oavsett yttre omständigheter.

Paleo i Köpenhamn

Den senaste tiden har jag kanske gett intryck av att bara ha jobbat och jobbat och tränat och kämpat med mitt blodsocker, men visst har jag hunnit med lite annat också! Bland annat en tur till Köpenhamn.

Köpenhamn

Danmark, alltså. Jag hyser en sådan klockarkärlek till det landet, för att inte tala om språket – underbart! Kärleken till danskarna bottnar i otaliga berättelser som jag har fått höra sedan jag var liten, och de där berättelserna har format min syn på ett land jag egentligen har haft ganska få egna erfarenheter av. Men de blir fler och fler, mina egna erfarenheter av Danmark, och min positiva syn har bara förstärkts.

Paleo

En god erfarenhet jag har av Köpenhamn är Paleo. Paleo är ett matställe som erbjuder stenålderskost, med ganska snälla kolhydrater i rätterna. När jag var där valde jag en äggwrap med lax, och den krävde inte mycket insulin plus att den var god. Win-win!

Cappuccino

Jag strävar efter att äta blodsockervänligt, men det betyder inte att jag alltid gör det. Efter den blodsockervänliga lunchen kändes det på sin plats med en cappuccino, som på grund av mjölken inte är jättelätt för mitt blodsocker att hantera.

Nyhavn

I kombination med en massa promenerande, bland annat till Nyhavn, fungerade det ändå utmärkt. Min blodsockerkurva var nästan provocerande rak den dagen. Hurra!

Paleobröd

Det fanns mycket paleo-produkter överallt i Köpenhamn, tyckte jag. En paleo-smörgås fick följa med som matsäck på tåget tillbaka till Lund, men den var inte så jättegod, faktiskt. Snäll mot blodsockret var den visserligen, men om något inte är gott är det ingenting jag köper igen. Både gott och blodsockervänligt vill jag ha!

Revansch i Sankt Hans backar

Sankt Hans backar

Ha! Där fick mitt blodsocker! Nu har jag tagit revansch i Sankt Hans backar, som jag misslyckades så totalt med sist jag var här.

Sankt Hans backar Lund

Jag bor ganska nära backarna, så jag har sprungit där flera gånger. Eftermiddagspassen är fortfarande lite svåra och leder lätt till lågt blodsocker, men så har jag det hemma också. Att springa före middagen är inte optimalt för mig, trots att jag alltid äter ett mellanmål före.

Sankt Hans Lund

Det är fortfarande väldigt grönt här. Tyvärr har jag börjat känna av mina benhinnor när jag springer. Jag gissar att det beror på att jag har sprungit mer på asfalt än hemma, och att jag både cyklar och går ganska mycket till vardags här. Det är ju inte så välkommet inför mitt halvmaratonlopp om drygt två veckor, men jag hoppas på det bästa.

Presentation på Medical Humanities Seminar

En av orsakerna till att jag åkte till Lund är att det finns flera specialister på kulturella perspektiv på medicin, hälsa och vård vid institutionen för kulturvetenskaper vid Lunds universitet. Jag har fört intressanta diskussioner och fått en massa tips och goda råd av forskarna här, och igår var det dags för mig att presentera min egen forskning på Medical Humanities Seminar.

PresentationMedicalHumanitiesSeminar

Det är alltid lite nervöst att stå och orera om sin egen forskning, men ju oftare man lyfter ut den ur forskarkammaren, desto bättre (tycker jag). Presentationen väckte stort intresse och jag fick många frågor, litteraturtips och goda råd på vägen.

PresentationMedicinskHumaniora

Jag är fortfarande i ett ganska tidigt skede i processen med att skriva min avhandling, men det här är någonting jag verkligen inte vill att blir gammal skåpmat som bara läses av ett fåtal, så jag kommer gärna ut och föreläser om forskningen på olika ställen, både i akademisk och mer populärvetenskaplig tappning.