Mot Lund!

Nu bär det av! Den här gången reser jag till Lund med båt och tåg, istället för som sist med flyg. Det finns många anledningar till det, men den diabetesrelaterade anledningen är faktiskt att jag vill kunna ta med mig så mycket bagage jag vill, och kunna ha uppsikt över mitt bagage hela vägen.

Tänk vilken katastrof det skulle vara om kappsäcken försvann under flygresan, tillsammans med delar av vårdmaterialet. Det sägs ju att man alltid ska ha vårdmaterialet i handbagaget när man flyger, men en fem veckors vistelse kräver sådana mängder tillbehör som pumpbehandlad diabetiker att jag knappt skulle få rum för annat i handbagaget i så fall.

Dansk-svensk gårdshund

Resten av flocken stannar hemma. Någon ska ju vakta egendomarna, och även om den dansk-svenska gårdshunden i teorin skulle platsa ypperligt i Skåne har hon det nog  – med ålderns rätt – bättre på hemgården. Jag kommer förmodligen att sakna ihjäl mig, men när man som hund snart fyller 10 och som katt snart 15 har man det nog bäst utan att resa så mycket mer.

Nästa gång jag skriver något här på Att vara etta blir det från Lund. Tjoho!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s