En klapp på axeln

Visst är de jobbiga, de där hoppetoss-dagarna. Man blir så otroligt sliten, både fysiskt och psykiskt. Ändå har jag svårt att ge mig själv tillåtelse att vara trött och slut. Jag klandrar mig själv för att jag är trött och inte orkar med allt jag vill, fast det egentligen borde vara ganska uppenbart att kroppen inte alltid kan orka med allt, samtidigt som den får stå ut med blodsockervärden som pendlar av och an och ett hjärnkontor som ständigt arbetar på högvarv för att försöka få rätsida på insulindoseringar, matintag, motion, hormoner och allt därtill.

Totally Wearable

Om ingen annan ger dig en klapp på axeln – gör det själv! Armband från Totally Wearable.

Vad jag – och förmodligen många andra typ 1-diabetiker med mig – borde bli bättre på, är att placera en stadig hand på axeln och trycka till. Det måste få vara okej att vara trött ibland, det måste få vara okej att känna sig sliten. Det eftersträvansvärda för mig måste inte vara att prestera lika mycket som (eller allra helst mer än!) dem som inte har en autoimmun kronisk sjukdom som kräver uppmärksamhet dygnet runt. Vi har alla olika förutsättningar i livet, och det är inte nödvändigtvis sämre att inse sina begränsningar och tillåta sig att landa i att man gör sitt bästa utifrån de förutsättningar man har. Jag jobbar vidare på det…

Annonser

Hur det känns när blodsockret svänger

De senaste dagarna har jag haft ett litet helvete i min blodsockerkamp. Ibland vet jag ungefär vad det beror på, ibland inte alls. Psykiskt känns det lite bättre att veta vad svängiga blodsockervärden beror på – fysiskt är det precis lika tungt oavsett.

Hur känns det egentligen när blodsockret hoppar upp och ner? När det rasar så man tror att man ska dö? Det är svårt att förklara, och det kan vara lite olika från gång till gång, men när det är som värst är det verkligen hemskt. Det är faktiskt nästan så att jag önskar att alla fick prova på det någon gång. Ett riktigt högt blodsockervärde, och en riktigt hård insulinkänning med lågt blodsocker, bara en enda gång.

Blodsockerkurva

Alice har provat på det, och som hon själv skriver fick hon sig en riktig lärdom. Läs hur det kändes för Alice, och hela hennes berättelse här (klick!). Som referensram svängde Alices blodsocker mellan 7,5 och 3,0 medan mitt hoppade mellan 15,6 och 2,2 igår. Sådana dagar behöver man verkligen förståelse för hur jobbigt det kan vara att leva med den här sjukdomen, och därför är jag så tacksam för att Alice tog sig tid att skriva sitt viktiga inlägg.

Stort tack än en gång Alice, det betyder så otroligt mycket med empati och förståelse!

Hur ska jag veta om en diabetiker har högt eller lågt blodsocker?

Ganska ofta kontaktar bloggläsare mig per mail med olika frågor och kommentarer som inläggen väcker. Efter Diabetes for dummies-inlägget fick jag följande fråga, som kanske kan intressera fler:

”Hur ska jag veta om en diabetiker har lågt eller högt blodsocker om jag märker att den inte mår bra? Utgången är ju inte så bra om jag tror att en person har symtom på lågt blodsocker när den har för högt och borde få ”motsatt” behandling eller tvärtom.”

En väldigt bra fråga! Som utomstående kan det vara svårt att veta om en person med diabetes har högt eller lågt blodsocker, och många gånger har man varken möjlighet att mäta blodsockret eller kunskap om hur man ska göra det.

Mitt svar är följande:

Som tumregel kan man säga att om man inte vet om blodsockret är högt eller lågt ska man ALLTID förutsätta en hypoglykemi (lågt blodsocker) och agera enligt det. Det är ganska sällan man stöter på folk som har riktigt högt blodsocker och ketoacidos i gatubilden eftersom det oftast dröjer ett litet tag innan symptomen blir allvarliga, medan lågt blodsocker kan inträffa snabbt och generellt drabbar insulinbehandlade diabetiker mycket oftare än ketoacidos. Som exempel har jag själv på 25 år aldrig drabbats av ketoacidos, medan jag har låga – om än inte allvarligt låga – blodsockervärden nästan dagligen.

20180118_095433.jpg

Ett viktigt råd till utomstående är att ALDRIG ge insulin till en person fast man vet att det är en diabetiker, även om personen har högt blodsocker. Insulindoserna är väldigt individuella och det finns en stor risk för att man överdoserar och tar livet av diabetikern (hur hemskt det än låter, men marginalerna är väldigt små). Därför rekommenderas alltid sjukvård vid högt blodsocker i kombination med insulinbrist. Oftast vet diabetikern själv vad det höga blodsockret kan bero på, och ett högt blodsocker utgör ingen akut fara om man inte dessutom har insulinbrist. Risken för ketoacidos är störst i samband med att insulinpumpar inte fungerar, vid infektion, om insulinet har blivit dåligt eller om man helt enkelt inte har tagit sitt insulin som man ska, men processen är som sagt mer utdragen än vid lågt blodsocker och oftast kan man som diabetiker åtgärda det höga blodsockret själv för att undvika ketoacidos. Om en person med diabetes mår väldigt dåligt och samtidigt har högt blodsocker lönar det sig att mäta ketonerna och åtgärda enligt hur höga ketonerna är, men det är heller ingenting som utomstående behöver befatta sig med.

Detta är mina egna svar på frågan och ska inte betraktas som några medicinska råd, men mitt resonemang stöds bland annat av Diabetesförbundet i Finland.

Fråga gärna om du undrar något mer!

Avokadosmoothie

De senaste dagarna har det varit lite ”tyngre” ämnen här på Att vara etta, men idag ska jag dela med mig av något riktigt lätt och nyttigt, nämligen ett recept på avokadosmoothie. (Att det också är blodsockervänligt behöver jag väl knappast skriva?)

Avokadosmoothie

Många smoothies är ganska söta, och eftersom de dessutom är i flytande form har de en tendens att höja mitt blodsocker snabbt och mycket. Den här avokadosmoothien gör inte det! Till ett glas smoothie behöver du:

1 avokado
1 dl kokosmjölk – välj en osockrad!
1,5 dl vatten
40 gram fryst spenat
1 krm vaniljpulver
1-2 tsk riven ingefära

Avokado

Gör så här: Blanda alla ingredienser och mixa fint. Om man vill kan man tillsätta lime eller citron (eller en halv banan om man tycker att det behövs för mer sötma, men då blir smoothien inte lika blodsockervänlig).

Smoothie med avokado

Det här är ingen söt smoothie om man följer ursprungsreceptet, men den är mättande och ger en riktig kick tack vare ingefäran, så skippa inte den! Nästa gång ska jag nog testa med lime eller citron i också!

Förståelseforskning om diabetes

Livet som doktorand och forskarstuderande går på många sätt att jämföra med livet som diabetiker. Likt en blodsockerkurva är det än upp, än ner. Åtminstone för mig. Ibland tycker jag att jag har kommit på eller skrivit något jättebra, och ibland tycker jag att allt jag producerar är undermåligt. Som tur är har vi regelbundna forskarseminarier vid mitt ämne, så jag behöver aldrig gå omkring speciellt länge och våndas förrän jag får feedback.

Det är mycket som ingår i en doktorsexamen, inte bara själva avhandlingen. För tillfället avlägger jag också en obligatorisk kurs i vetenskapsfilosofi, där vi bland annat behandlar olika sorters vetenskap. Själv arbetar jag ju inom människovetenskaperna, i första hand med förståelseforskning. Det kan vara förvirrande, för vad är det egentligen? Det många förknippar med vetenskap hänger ihop med ett naturvetenskapligt tankesätt, men om vi försöker använda naturvetenskapliga metoder som grund för vår förståelse av samhället uppstår svårigheter.

Förståelseforskning

Själv tar jag fasta på det resonemang filosofen Peter Winch för om begreppslighet. Det jag analyserar i sjukdomsberättelserna uppdagar, med Winchs ord ”vad som meningsfullt kan sägas”, inte vad de empiriska undersökningarna kan visa vara fallet (Winch 1994, 74)*. Eftersom ett huvudsyfte i min doktorsavhandling är att nå förståelse och skapa kunskap om upplevelsen av kronisk sjukdom, ligger mitt resonemang i samklang med Winchs konstaterande om vad människovetenskaplig forskning kan innebära: ”Att upptäcka motiven till en förbryllande handling är att fördjupa vår förståelse av denna handling, det är detta ”förståelse” betyder när det tillämpas på mänskligt beteende” (Winch 1994, 79).

*Winch, Peter (1994): Samhällsvetenskapens idé och dess relation till filosofin jämte fyra essäer. Thales, Stockholm.

Diabetes for dummies

Med anledning av gårdagens inlägg tänker jag idag presentera Diabetes for dummies, eller vad ALLA bör veta om diabetes:

– En person med diabetes (oavsett typ) som har lågt blodsocker måste få i sig något sött som höjer blodsockret, t.ex. druvsockertabletter, sockerbitar, juice, mjölk eller annat som finns tillhands. OBS! Stoppa aldrig något i munnen på en medvetslös person, ring 112 direkt. För närmare råd vid hypoglykemi (= lågt blodsocker), se Diabeteshandboken.

Druvsocker

Första hjälp för en diabetiker med lågt blodsocker: druvsocker.

– Högt blodsocker hos en person som saknar egen insulinproduktion kan vid insulinbrist leda till ketoacidos, ett livshotande tillstånd. Sjukhusvård krävs, läs mer här.

– Diabetes mellitus består av flera sjukdomar, där den gemensamma nämnaren är högt blodsocker. De olika diabetessjukdomarna (bland annat typ 1, typ 2, LADA, MODY, sekundär diabetes, graviditetsdiabetes) tar sig olika uttryck och behandlas lite olika. Sjukdomarna är därtill väldigt individuella.

– Man kan inte bli frisk från den autoimmuna sjukdomen diabetes typ 1 och insulinbehandling (med sprutor eller insulinpump) krävs livet ut för att personen ska överleva.

Vad tycker ni andra med diabetes, finns det något annat jättejätteviktigt som alla borde veta? Fyll gärna på i kommentarsfältet, och sprid inlägget!

När någon annan (inte) sköter ens diabetes

Jag har diverse rädslor och farhågor i bakhuvudet gällande min diabetes typ 1. En av dessa rädslor är att jag inte ska kunna ta hand om min diabetes själv av en eller annan anledning (plötslig olycka, annan sjukdom, hög ålder – dylikt). Det händer ofta att jag hör och läser om allmänhetens okunskap om diabetes, och jag vet också att det samma kan gälla sjukvårdspersonal som inte specifikt arbetar med diabetes mellitus. Folk vet generellt väldigt lite om diabetes, tyvärr.

Några klargöranden innan jag går vidare. Jag har största respekt för vårdpersonal, som antagligen i de allra flesta fall gör sitt bästa och strävar efter god vård för patienterna. Men ändå blir det så fel ibland. Är det på grund av okunskap? Otillräckliga ordinationer? Tanklöshet? Jag vet inte, men nu vet jag tyvärr att allmänsjukvården av en person med diabetes kan vara skrämmande dålig, på skrämmande nära håll.

Lågt blodsocker

Blodsockervärdet på bilden har ingenting med texten att göra, mer än att det också är ett mycket lågt uppmätt värde.

Vi kan säga som så, att om jag tidigare har varit lite rädd för att hamna på en allmän avdelning på ett sjukhus och inte kunna ta hand om min egen diabetes, så är jag numera mycket rädd. Om man är på sjukhus som diabetiker ska man väl inte behöva kontrollera så att man blir tilldelad rätt sorts insulinpenna av vårdpersonalen (så det inte blir kortverkande istället för långverkande, vilket kan ha livshotande konsekvenser). Man ska väl inte heller upprepade gånger behöva ligga på så låga blodsockervärden som 1,6-1,9 mmol/l (inte minst eftersom det är direkt livsfarliga värden, speciellt när den det berör inte själv förmår ta något sött för att höja dem). Om man är på sjukhus med en insulinbehandlad diabetes som pendlar mellan högt (högsta uppmätta värdet på sjukhuset 26) och lågt (lägsta uppmätta värdet 1,6) ska man väl inte behöva vara rädd för att hamna i insulinchock för att blodsockret mäts så sällan (enligt ordinationen bara fyra gånger per dag). Om man är på sjukhus som diabetiker och har ett så pendlande blodsocker borde man väl kunna serveras någon form av anpassad kost för att åtminstone försöka stabilisera blodsockret – om man så vill och önskar?

Men jo. Visst måste man själv kontrollera att rätt spruta ges. Visst kan man upprepade gånger ha blodsockervärden på 1, och visst mäts blodsockret fortsatt bara fyra gånger per dag – enligt ordination. Och man får visst inte någon anpassad kost. Så kan det gå till när någon annan (inte) sköter ens diabetes. 

Jag har funderat mycket på om jag ska skriva något om det här på bloggen, dels av respekt för personen det berör, dels för att jag inte är ute efter att smutskasta sjukvården. Samtidigt är det ett problem ute i samhället, och att jag har tagit del av ett specifikt fall på nära håll är bara ytterligare ett bevis på hur utbrett det är. Vården av personer med diabetes måste bli bättre!