Nya rutiner

Rutiner, rutiner. Det är inte förrän man tar ett kliv ur sin vardag som man inser hur många dagliga rutiner man faktiskt har. I Lund har jag delvis annorlunda rutiner än hemma, och jag har fortfarande inte riktigt lyckats komma i balans med mina nya rutiner blodsockermässigt.

Paleo supergranola

Jag äter fortfarande blodsockervänligt, men det är inte samma frukost som hemma. Sen har jag också gjort det till en vana att göra solhälsningen och yoga lite varje morgon, och fast det är nyttigt och bra är det ingenting mitt blodsocker känner igen, och således ruckar det på blodsockerbalansen.

Maraton

Jag har några kilometer till universitetet och i början gick jag fram och tillbaka, men nu har jag fått låna en cykel. Och det är nästan det svåraste i mina nya rutiner, att cykla direkt efter frukost. Jag har inte lyckats komma underfund med hur jag ska dela upp insulindosen inför cyklingen. Antingen blir blodsockret för lågt medan jag cyklar (för att jag har för mycket aktivt måltidsinsulin i kroppen) eller så stiger det för högt. Oftast blir det en riktig topp, som sjunker ordentligt under cyklingen, för att sen börja stiga när jag är framme. Nej, den ekvationen har jag inte fått ihop ännu.

Mitt blodsocker har också svårt med svensk tid. Jag är ju känslig för att ställa om klockan mellan sommar- och vintertid, och det samma gäller förstås tidsskillnaden här. Jag märker att jag inte är i fas med basaldoserna efter tidsomställningen, så det har blivit fler höga och låga värden än jag vanligtvis har hemma. Jaja, det löser sig – kanske. Säkert lagom tills jag ska åka hem igen…

Annonser

Sommarträff med Sockertopparna

Igår var det dags för den årliga sommarträffen med Pargas Sockertoppar. Vi träffades i Nagu i år igen, och jag inledde min första semesterdag med en cykeltur till träffen. 


Jag kunde varken klaga på vädret eller miljön. Det är så otroligt vackra omgivningar jag har förmånen att få vistas i att jag nästan blir hemmablind och glömmer bort hur vackert det är ibland. Skärgården och naturen här alltså – finns det något bättre?

Det som skulle bli en bild på min blodsockerkurva resulterade i en pumpskärm som bara reflekterar solen. Blodsockret låg i alla fall på 5,5 med en pil snett uppåt efter den första etappen. Mycket väl godkänt i min värld! 

Efter en god middag bestående av en laxsallad med aioli och många trevliga diskussioner trampade jag hemåt igen i kvällningen. Jag fick åka den nya färjan Elektra, och kunde stå på däck och vinka till gamla Sterna som puttrade förbi. 


Sommarkvällar blir inte så mycket vackrare än den här. Visserligen var det lite kallt och blåsigt, men jag hade cyklat mig varm så det gick ingen nöd på mig. Väl hemma var mitt blodsocker lite väl lågt, men det åtgärdade jag kvickt med några färska morötter innan jag fyllde på med ett litet kvällsmål. En alltigenom perfekt inledning på semestern! 

Sockertopparnas sommarträff

Igår träffades Sockertopparna i Nagu. Eftersom jag bor hyfsat nära färjfästet till Nagu bestämde jag mig för att ta cykeln dit och göra en liten utflykt av dagen.

N1

Flera andra hade tydligen också tänkt ta en tur till skärgården i det vackra vädret.

N2

Det var drygt 20 grader och blåste lätt – underbart skönt väder att vara på sjön i!

N3

Jag hade allt jag behövde med mig på cykeln och i en ryggsäck. Det blev en första tankningspaus på färjan över, eftersom mitt blodsocker låg på 4 efter den första etappen. Jag har för tillfället ingen sensor, min senaste gav upp i måndags och jag hushåller lite med resurserna, så det blir många stick i fingrarna för att ha någorlunda koll på blodsockervändningarna.

N4

En färjtur och drygt 20 km cykling senare slog jag mig ner i hamnen och tog en glass. En pekannöt- och kolaglass tycker jag att jag kan unna mig efter en sån cykeltur, och det tyckte visst mitt blodsocker också, som visade 7,5 efter cyklingen och glassen. Yes!

N55

Jag passade på att gå en runda i byn och besökte ett bakluckeloppis, och gästhamnen. Tryggt med nära till både hälsovårdscentral och apotek för en typ 1-diabetiker. Hehe.

N5

Sedan träffades vi med Sockertopparna på Pub Niska. Tummen upp för att man förutom plåtbröd (pizza) också får sallader där! Några timmar trevligt diabetessnack senare styrde jag kosan hemåt igen.

N6

Vid färjfästet var mitt blodsocker lite väl lågt – bara 3,6 – så jag tankade med en energibar från Cocovi.

N7

Mig gjorde det ingenting att jag fick vänta på nästa färja nästan 45 minuter. Blodsockret hann stiga, och jag hann njuta av den fina sommarkvällen.

N8

Det är såna här kvällar man lever på i vinter, när snön yr runt knutarna och mörkret lägger sig över nejden redan efter lunchtid.

N9

Ett stenkast hemifrån stötte jag på en älg, och kort därefter en till. Ståtliga, respektingivande djur. Kan ni se älgen på bilden? Den sprang iväg när jag gick närmare för att fotografera, så jag fick tyvärr inga närbilder. Hemma var jag sent, med ett blodsocker på 3 igen, men med drygt 40 km cykling i benen och en fin sommardag att minnas i bagaget.

Mellan hägg och syren

Den bästa tiden är nu. Den bästa tiden är verkligen nu. Tiden mellan hägg och syren*. Den är så kort, så försvinnande kort, och kanske just därför så underbar.

Mitt blodsocker mår som bäst den här tiden på året, förmodligen av många anledningar. Det är ljusare (mer naturlig D-vitamin!), vanligen lite varmare, jag är ute lite oftare, rör på mig lite mer och är psykiskt i lite bättre form än inför vinterhalvåret. Som så många andra nordbor påverkas jag av årstidsväxlingen, och våren och sommaren är mina favoriter. Det är klart att det påverkar blodsockret: allt påverkar blodsockret.

IMGP0754 - kopia

Jag har tagit fram min mountainbike och börjat cykla igen, efter vinterns paus. Premiärturen för paddling väntar fortfarande! Härligt!

*Har ni funderat över varifrån uttrycket ”mellan hägg och syren” kommer? Folkloristen (jag!) kan berätta följande: Uttrycket mellan hägg och syren sägs första gången ha använts av en skomakare som tog semester på försommaren och satte upp en skylt med texten ”Stängt mellan hägg och syren”. Källa: Institutet för språk och folkminnen.

En dag i mitt liv

När jag intervjuades inför Världsdiabetesdagen frågade reportern hur en vanlig dag i mitt liv skiljer sig från andras. Det var en oväntat svår fråga, eftersom jag så sällan reflekterar över hur mycket mitt liv faktiskt skiljer sig från en frisk persons. Det är nämligen så att min diabetes inte hindrar mig från att göra det jag vill, men den påverkar mitt liv i allra högsta grad och den är med mig hela tiden. Det tänkte jag att ni också ska få vara. Häng med på en dag i mitt liv, luciadagen den 13 december 2015:

6-tiden: Sensorn larmar om att blodsockret sjunker för snabbt. Jag känner mig okej, och i mitt sömndruckna tillstånd tar jag beslutet att jag kan trycka bort larmet utan att ta till någon åtgärd, och sover vidare.

IMGP8246 - kopia

9-tiden: Jag vaknar av att sensorn larmar, mäter blodsockret och kalibrerar sensorn. Blodsockervärdet ligger på en bra nivå, trots larmet några timmar tidigare. Jag stiger upp, gör lite morgonyoga för att mjuka upp min för tillfället stela rygg (p.g.a. löparknät), äter frukost och doserar insulin med pumpen.

9.30-tiden: Sensorn larmar igen med meddelandet ”Sensorn utgången”. Det har gått en vecka sen den startades och jag brukar kunna ha mina sensorer omkring 3-4 veckor (rekordet är 8 veckor och 3 dagar!), så jag startar om den. Kalibrering igen om två timmar.

10-tiden: Vi går ut på en promenad, jag och hunden. Min basaldos är inställd så att jag ska ta en promenad på morgonkvisten, gör jag inte det varje dag stiger mitt blodsocker, så jag behöver inte fundera på basalminskningar i det här skedet. Efter promenaden fixar jag lite på gården innan vi går in.

11.30-tiden: Dags för omstart av sensorn. Jag kalibrerar med två blodsockervärden och minskar basalen inför dagens cykelpass.

IMGP8301 - kopia

12.30-tiden: Jag ger mig ut med cykeln. Blodsockret är stabilt, lite för högt, men jag tänker att det är lugnt eftersom jag ska cykla ca 1,5 h.

13.30-tiden: Sensorn larmar, blodsockervärdet stiger för snabbt. *****! (fyll i valfri svordom), tänker jag, och doserar en pyttedos insulin för att få ner det stigande värdet, men samtidigt inte riskera att blodsockret sjunker för mycket eftersom jag är mitt inne i cykelpasset.

14-tiden: Strax innan jag ska avsluta passet larmar sensorn om att blodsockret sjunker för snabbt. Jag är snart hemma, så jag bedömer att situationen är under kontroll. Jag känner mig helt okej, men märker att blodsockret är på väg neråt med fart. En känning är nära, det är dags att få i sig något innan det går för långt.

14.15-tiden: Jag gör en smoothie, som jag dricker och doserar insulin till. Stretchar och går i bastun (utan pumpen, så jag tar en lite större dos insulin för att täcka den basaldos jag missar medan jag är i bastun).

IMGP8335 - kopia

15-tiden: Jag tillreder en sen lunch och äter den. Före det har jag mätt blodsockret och kalibrerat sensorn. Doserar naturligtvis insulin till lunchen också.

IMGP8314 - kopia

16-tiden: Pumpen larmar om att det är dags för batteribyte. Jäklar, vilken tur. Det är nämligen dags att byta infusionssetet och reservoaren med insulin också, så jag gör allt på samma gång. Två flugor i en smäll. Diskar och fixar lite hemma efteråt.

IMGP8358 - kopia

17-tiden: Pysslar och fixar julklappar och presenter av Original M Design. Blodsockret stiger över gränsen så sensorn larmar, men det är en långsam höjning och jag ska snart ut med hunden igen så jag gör ingenting åt det.

18-tiden: Vi går ut på en promenad igen, jag och Ebba. Blodsockret är okej under hela promenaden, sakta sjunkande.

19-tiden: Dags att äta lite igen. Blodsockret har hållit sig inom målvärdet (som det så fint heter) så jag doserar normal dos till det jag äter.

19.30-tiden. Jag sätter mig framför datorn och för över bilder från kameran och förbereder det här inlägget.

20-tiden: Vi får besök. Blodsockret har hållit sig där det ska de senaste timmarna.

21-tiden: Vi äter några fröknäckebröd, dels för att jag är hungrig och dels för att blodsockret inte ska sjunka för lågt under natten. Jag doserar insulin. Blodsockret ligger på en bra nivå.

22-tiden: Blodsockret sjunker långsamt. Attans, det blev för mycket insulin till kvällsmålet! Det är förmodligen cyklingen som påverkar. Jag mäter 3,3 och kalibrerar sensorn samtidigt som jag äter lite till för att få upp blodsockret.

IMGP8380 - kopia

22.30-tiden: Jag läser ett tag innan jag ska sova. Det sista jag gör innan jag släcker är att jag kollar sensorn, hur ser kurvan ut? Vartåt pekar pilarna, vad kan jag vänta mig av natten? Eftersom jag hade en känning kommer blodsockret antagligen att stiga under natten, men jag vet att sensorn larmar om det blir för högt så jag släcker lampan och vilar ett tag från blodsockerkampen. Den fortsätter, det är det enda jag kan vara säker på.

 

Cykelpass

IMGP6910 - kopia

Det har utlovats snö och kallare väder till våra trakter, så jag passade på att ta ett cykelpass innan det blir halt på vägarna. Cykeln skaffade jag för att ha som träningsform som ett komplement till löpningen. Jag byter ut några löppass mot cykling då och då, både för att variera träningen och för att minska skaderisken. Löpning är ju som bekant ganska slitsamt för kroppen.

Cykling påverkar mitt blodsocker på lite annat sätt än löpning, men principen både när jag springer och när jag cyklar är den samma: basalminskning före (hur länge och hur mycket beror på en mängd olika faktorer) och tankning, d.v.s. påfyllning av energi ungefär varje halvtimme medan aktiviteten pågår. Detta är något jag delvis har kommit fram till själv, och delvis har fått hjälp med. Hösten 2014 deltog jag i ett träningsläger, Type 1 Camp på Selma Spa i Sunne i Värmland, där bland annat diabetesläkaren Peter Adolfsson, dietisten Stig Mattsson och professorn Johan Jendle föreläste. Lägret var otroligt givande för mig, och därifrån fick jag med mig en hel del nyttig kunskap, som jag fortfarande använder mig av i min träning med diabetes typ 1.

IMGP6908 - kopia

När jag cyklar är det lätt att få med allt jag behöver släpa på i form av blodsockermätare och kolhydrater. In med allt i sadelväskan bara! När jag cyklar, speciellt längre pass, använder jag mig av gel. Russinen är alltid med, både när jag springer och när jag cyklar; jag gillar russin både för att de smakar bra och för att de höjer mitt blodsocker väldigt snabbt och förhållandevis mycket. Sånt behövs också när man har diabetes, speciellt när man tränar.