Sista arbetsdagen

Idag har jag packat väskan igen en gång, för att ta mig till Helsingfors. Den här gången är det för att avsluta mitt vikariat vid Svenska litteratursällskapet, där jag har varit traditionsvetenskapliga nämndens forskare och sekreterare i ett halvt år. Tiden har gått så fort, alltför fort, men det har varit en otroligt lärorik och givande tid som jag bär med mig inför kommande utmaningar.

Helsingfors

Sen då? Vad händer nu? Jo, först ska jag avnjuta min korta men välförtjänta (?) intjänade semester, och sedan fortsätter jag med forskningen på stipendier till årets slut. Perfekt! 

Sista intervjun – check!

Ett drygt år efter att jag gjorde den allra första intervjun till min doktorsavhandling har jag nu gjort den tjugonde och sista intervjun. Hipp, hipp hurra!

Intervju

Det känns nästan lite vemodigt. Att jag inte längre ska packa intervjuväskan och ge mig ut i fält mer. Mycket mer vemodigt än hurra, faktiskt. Sen är det förstås inte hugget i sten att det måste vara just tjugo intervjuer, så om det skulle visa sig att det behövs kan jag komplettera antalet intervjuer längre fram.

Men nu är den tjugonde intervjun också på band. Hurra för det!

Stöd Barndiabetesfonden med gamla svenska sedlar

När jag var till Sverige sist hade jag växlat pengar inför resan, och fått några gamla sedlar. Tillbaka hem kom jag med några oanvända sedlar, varav en var en gammal sådan i en ganska stor valör. Inte hade jag tänkt på att vissa gamla svenska sedlar blir ogiltiga från och med första juli 2017, så här sitter jag med en 500-lapp som blir ogiltig imorgon! Fasiken så surt! 

Lite mindre surt känns det ändå att veta att Barndiabetesfonden tar emot gamla svenska sedlar, som de löser in och använder till forskningen. Detta är vad fonden arbetar för, med deras egna ord:

Barndiabetesfonden stödjer forskning vars syfte är att förebygga, bota eller lindra diabetes hos barn och ungdomar. 

Nu vet jag åtminstone vart min sedel ska gå! På Sveriges riksbanks sidor kan man kolla vilka sedlar som blir ogiltiga imorgon, och de som blir det kan man med gott samvete skicka till Barndiabetesfonden, tycker jag. Då kommer pengarna till nytta, och man slipper gräma sig över gamla pengar som ligger och blir obrukbara.


Pengarna kan skickas till Barndiabetesfondens kansli på adressen Gränsliden 10, 58274 Linköping, Sverige. Bilden är publicerad med Barndiabetesfondens tillstånd.

Jag ska flytta till Lund!

Värsta kvällstidningsrubriken på det här inlägget, fast då borde det väl vara ännu mer tårdrypande. ”Maria lämnar hemstaden i tårar, söker lyckan i Lund”. Nåja, jag ska väl inte lämna Pargas i tårar, och inte heller är jag ute efter att finna lyckan i Lund, men ja: Jag ska flytta till Lund. När jag kom hem därifrån sist skrev jag att jag hade på känn att det inte var sista gången jag var där, och det berodde på att jag redan då visste att jag skulle återvända.

Riktigt så dramatiskt som det kanske låter är det ändå inte. Tidsmässigt är det nämligen bara en månad jag ska stanna, så alla som redan känner att de skulle sakna mig hemma i Finland kan andas ut. Och till dem som suckar över att inte slippa se mitt tryne för en längre period än så kan jag bara beklaga. I’ll be back!

Saken är nämligen den, att jag har blivit inbjuden som gästforskare till Lunds universitet. Där sysslar de bland annat med medicinsk humaniora, vilket är högst intressant och relevant för min egen forskning. När jag fick erbjudandet om att komma till etnologerna i Lund och få vistas i deras forskningsmiljö kunde jag bara inte tacka nej, och på den vägen är det. Jag tror och hoppas att min egen forskning, om sjukdomsberättelser om diabetes typ 1, kommer att dra stor nytta av det här utbytet.

Åboland

Jag åker i september, så ännu har jag gott om tid att njuta av den åboländska sommaren. Nu är den bästa tiden på året att bo här. Men Lund i september kommer att bli bra. Mer än bra. Jag ser verkligen fram emot det!

Tips mig gärna om vad man kan göra i Lund och Skåne! Vad får jag inte missa? Var ska man äta, var ska man springa (ja, för löparskorna ska givetvis med!) och vart ska man åka om man har en ledig helg? Berätta för mig! 

Sista chansen: Vill du berätta om din diabetes?

Igår berättade jag lite om hur långt jag har kommit med intervjuerna till min doktorsavhandling om sjukdomsberättelser om diabetes typ 1.

Enligt min forskningsplan ska jag göra 20 intervjuer, vilket betyder att jag har utrymme för en intervju till i mitt material. Här kommer med andra ord sista chansen:

Känner du för att berätta om din diabetes typ 1 och bidra till forskningen? Kontakta mig på attvaraetta@gmail.com så berättar jag mer! Bland annat här och här har jag skrivit lite mer om intervjuerna. Kanske känner du inte igen dig i det jag skriver om mina egna erfarenheter av diabetes typ 1 här på Att vara etta – bra! Vi har alla olika erfarenheter och jag vill gärna få olika perspektiv på sjukdomen.

Zooma

Hör av dig om du är intresserad av att vara med om en intervju. Intervjun bör kunna genomföras på svenska i Finland och du bör ha diagnosen diabetes typ 1, men annars kan du vara vem som helst och ha vilka sjukdomserfarenheter som helst, det finns inget ”rätt eller fel” när det handlar om personliga erfarenhetsberättelser.

På slutrakan med intervjuerna

Snart är det ett år sedan jag gjorde den första intervjun till min doktorsavhandling om sjukdomsberättelser om diabetes typ 1. Nu börjar jag vara på slutrakan med intervjuerna, och har sammanlagt 17 intervjuer på band, samt två till på gång.

Intervjuavtal

Är du klar med forskningen när du har gjort intervjuerna? undrar kanske någon. Nej, det är då arbetet börjar, kan man säga. När jag har allt material inbandat måste intervjuerna först transkriberas, alltså skrivas ner till pappers, vilket jag gör manuellt själv (tidskrävande som attan!). Sedan ska materialet bearbetas och analyseras och tolkas utifrån relevant litteratur och teoretiska ramverk, och slutligen är det meningen att allt ska resultera i en monografiavhandling på si så där ett par tre hundra sidor text.

Man kan alltså med fog säga att jag är på slutrakan med intervjuerna, men på startlinjen med resten av arbetet.

The wounded storyteller

I veckan hade folkloristerna vårterminens sista forskarseminarium. Jag presenterade en text som baserar sig på Arthur Franks teori om tre narrativ i samband med sjukdomsberättelser.

The wounded storyteller

Egentligen fokuserar jag på min materialinsamling just nu, men jag varvar intervjuerna om diabetes typ 1 med att sätta mig in i litteratur om narrativitet och berättande om sjukdom.

Arthur Frank

Det är väldigt intressant, och stundtals mycket tankeväckande på många plan. Jag är så otroligt tacksam över att jag har möjlighet att fokusera på min forskning just nu!