Paleo i Köpenhamn

Den senaste tiden har jag kanske gett intryck av att bara ha jobbat och jobbat och tränat och kämpat med mitt blodsocker, men visst har jag hunnit med lite annat också! Bland annat en tur till Köpenhamn.

Köpenhamn

Danmark, alltså. Jag hyser en sådan klockarkärlek till det landet, för att inte tala om språket – underbart! Kärleken till danskarna bottnar i otaliga berättelser som jag har fått höra sedan jag var liten, och de där berättelserna har format min syn på ett land jag egentligen har haft ganska få egna erfarenheter av. Men de blir fler och fler, mina egna erfarenheter av Danmark, och min positiva syn har bara förstärkts.

Paleo

En god erfarenhet jag har av Köpenhamn är Paleo. Paleo är ett matställe som erbjuder stenålderskost, med ganska snälla kolhydrater i rätterna. När jag var där valde jag en äggwrap med lax, och den krävde inte mycket insulin plus att den var god. Win-win!

Cappuccino

Jag strävar efter att äta blodsockervänligt, men det betyder inte att jag alltid gör det. Efter den blodsockervänliga lunchen kändes det på sin plats med en cappuccino, som på grund av mjölken inte är jättelätt för mitt blodsocker att hantera.

Nyhavn

I kombination med en massa promenerande, bland annat till Nyhavn, fungerade det ändå utmärkt. Min blodsockerkurva var nästan provocerande rak den dagen. Hurra!

Paleobröd

Det fanns mycket paleo-produkter överallt i Köpenhamn, tyckte jag. En paleo-smörgås fick följa med som matsäck på tåget tillbaka till Lund, men den var inte så jättegod, faktiskt. Snäll mot blodsockret var den visserligen, men om något inte är gott är det ingenting jag köper igen. Både gott och blodsockervänligt vill jag ha!

Annonser

Nya rutiner

Rutiner, rutiner. Det är inte förrän man tar ett kliv ur sin vardag som man inser hur många dagliga rutiner man faktiskt har. I Lund har jag delvis annorlunda rutiner än hemma, och jag har fortfarande inte riktigt lyckats komma i balans med mina nya rutiner blodsockermässigt.

Paleo supergranola

Jag äter fortfarande blodsockervänligt, men det är inte samma frukost som hemma. Sen har jag också gjort det till en vana att göra solhälsningen och yoga lite varje morgon, och fast det är nyttigt och bra är det ingenting mitt blodsocker känner igen, och således ruckar det på blodsockerbalansen.

Maraton

Jag har några kilometer till universitetet och i början gick jag fram och tillbaka, men nu har jag fått låna en cykel. Och det är nästan det svåraste i mina nya rutiner, att cykla direkt efter frukost. Jag har inte lyckats komma underfund med hur jag ska dela upp insulindosen inför cyklingen. Antingen blir blodsockret för lågt medan jag cyklar (för att jag har för mycket aktivt måltidsinsulin i kroppen) eller så stiger det för högt. Oftast blir det en riktig topp, som sjunker ordentligt under cyklingen, för att sen börja stiga när jag är framme. Nej, den ekvationen har jag inte fått ihop ännu.

Mitt blodsocker har också svårt med svensk tid. Jag är ju känslig för att ställa om klockan mellan sommar- och vintertid, och det samma gäller förstås tidsskillnaden här. Jag märker att jag inte är i fas med basaldoserna efter tidsomställningen, så det har blivit fler höga och låga värden än jag vanligtvis har hemma. Jaja, det löser sig – kanske. Säkert lagom tills jag ska åka hem igen…

Bönlasagne på Forneldarnas natt

Igår hade vi en liten middagsbjudning, med anledning av att någon har fyllt år, någon snart ska åka till Lund, och kanske lite med anledning av Forneldarnas natt, som firades här i trakterna igår.

Bönlasagne

Jag passade på att testa ett nytt blodsockervänligt recept, nämligen bönlasagne. Jag har ätit bönpasta tidigare, men lasagneplattorna av sojabönor var nya för mig.

Risenta Bönlasagne

18 gram kolhydrater per 100 gram gillas i det här hushållet! Betydligt bättre än vanliga lasagneplattor, som jag har jättesvårt att lyckas anpassa insulindosen och blodsockerkurvan till.

Bönlasagneplattor

Bönlasagnen ser ut som vanliga lasagneplattor, lite gulare kanske. Nu är det så länge sen jag själv har ätit vanlig lasagne att jag knappt minns hur den smakade, men middagsgästerna hävdade bestämt att den här smakade lika bra som standardlasagne.

Sojabönslasagne

Den ser väldigt lik ut, åtminstone. Jag tyckte också att den var jättegod, och snäll mot blodsockret. Kurvan steg naturligtvis, men ganska jämnt och fint.

Dukning

Jag är inte mycket för matlagning (hur tråkigt?!), men att duka och pynta och pyssla gillar jag. Jag passade på att ta in några av de sista sommarblomstren till dukningen.

Blåbärsglass

Till efterrätt skulle vi ha blåbärsglass, också den gjord på ett blodsockervänligt recept. Tyvärr blev den inte så bra som jag hade hoppats på (den smakade mest grädde), så jag slängde ihop en chokladkladdkaka till. Den är mitt säkraste kort i efterrättsväg, och den påverkar mitt blodsocker bara marginellt. Tillsammans med färska blåbär, som vi hade plockat dagen innan, blev det en klart godkänd efterrätt till slut.

Fylld zucchini

Urgröpt zucchini

Häromkvällen passade jag på att tillreda ytterligare en zucchini. Den här zucchinin fick bli en färsfylld sådan, tillsammans med en paprika. Liksom den förra zucchinin vi skördade var den här en riktig baddare, så jag fick dela den på mitten och tillaga den i två olika ugnsformar.

Stekt zucchini

Jag följde Tjockkockens recept, som hittas här. Om man inte vill fylla zucchinin med färs finns det en massa recept att använda sig av, både med och utan kött. Jag passade på att fylla paprikan med samma zucchini/färsröra och det blev riktigt gott det med.

Fylld zucchini

Zucchini är jättebra mat för mitt blodsocker. Sen är det ju jättegott och nyttigt också!

Fylld squasch

Det blev en rejäl portion, och då är den här biten bara en fjärdedel av hela zucchininDet här är en maträtt som knappt innehåller några kolhydrater alls, så vi passade på att lyxa till det med en melonpizza till efterrätt.

Melonpizza

Melon kan vara lite trixigt för mitt blodsocker men tillsammans med grädde, som fördröjer blodsockerhöjningen, fungerar det hyfsat. Färska hallon och blåbär, som skogarna är fulla av just nu, fulländade melonpizzan (klicka för recept) den här augustikvällen.

Nya druvsockertabletter

Idag sprang jag på en ny sorts druvsockertabletter. De är kanske inte nya alls förresten, men jag har aldrig sett dem förut – än mindre testat dem.

Direct Energy

Eftersom jag är utled på de gamla vanliga glukos- och druvsockertabletterna var jag inte sen att nappa åt mig en förpackning med två askar i butiken. (Ja, jag betalade förstås för dem också.)

Dextrose

87,9 gram kolhydrater per 100 gram druvsockertabletter. Bra – mycket blodsockerhöjande, men hur mycket får en tablett mitt blodsocker att stiga, tro?

Före

Det skulle man säkert kunna räkna ut, när man vet att en ask innehåller 50 gram druvsockertabletter, om man häller ut alla tabletter och räknar dem. Men orka! Därför testade jag istället rent fysiskt hur mycket en tablett höjer mitt blodsocker. Jag startade med ett stabilt blodsocker på 5,4. Jag hade inget aktivt insulin i kroppen och inga direkta yttre faktorer som borde ha påverkat (däremot vet vi ju att sånt som solens förhållande till månen och planeterna kan påverka blodsockret ibland, så allt är möjligt).

Efter

En knapp timme senare hade blodsockret höjts till 6,7. Ganska lugnt och stabilt, ingen rakethöjning. Inte ett jättebra betyg om man vill ha en snabb höjning av blodsockret, alltså. Smaken var väldigt konstgjord också, tyckte jag. Men å andra sidan är det alltid roligt med lite omväxling och druvsocker med körsbärssmak äter jag inte så ofta annars.

Nu ligger mitt blodsocker kvar på 6,7 så det passar perfekt att ta kvällspromenaden med Ebba. Skön fredagskväll till er alla!

Blodsockervänligt från växthuset: Zucchinilasagne

Zucchini

Nu blommar löken! Nej, inte riktigt, men växterna i växthuset börjar ge skörd. De första tomaterna har antagit en gulröd ton, och jag har redan skördat två små gurkor och ett antal jordgubbar.

Squash

En riktig bamsing till squash (eller zucchini, beroende på hur man vill ha det) har också vandrat vägen från frö till frukt, och skördades häromdagen.

Zucchinilasagne

Den landade i en zucchinilasagne, som jag gjorde efter ett recept på Jillsmat.se. (För övrigt en utomordentlig sida för den som vill ha inspiration och recept på lågkolhydratsmat!)

Lasagne med squash

Måltiden intogs utomhus, med lasagnen flankerad av tomater inhandlade i den lilla självbetjäningsboden med lokala produkter, samt persilja från det egna kryddträdgårdslandet. Mums!

Melonpizza till midsommar

Vattenmelonpizza

Vid det här laget har kanske de flesta planerat sin midsommarmeny redan, men om någon vill ha ett tips på en fräsch efterrätt kommer jag med ett sådant här:

Melonpizza!

Jag gjorde en igår, för att testa, och den blev riktigt bra. Något av det bästa med den är att den är så enkel att göra (och god att äta, förstås).

Melonpizza

Man tar en melon, skär en stor rund skiva där melonen är som bredast, och delar den i lagom stora pizzabitar. Därefter kan man ösa på med bär och frukt och annat gott. Jag hade lite turkisk yoghurt underst, och sedan blåbär, jordgubbar, kiwi, granatäpple, kakaonibs och kokosflarn på. Ja, och så några blommor som ätbar dekoration också. Här är det bara fantasin som sätter gränser!

Melonpizzan

Jag skulle säga att melonpizzan faktiskt till och med är snäppet vassare än melontårtan, som jag tipsade om ifjol. Melon är lite trixigt för mitt blodsocker, men bra mycket bättre än mycket annat i efterrättsväg. Med lite insulin en stund före jag äter har jag goda chanser att få till en stabil blodsockerkurva – och det är ju det jag eftersträvar i den ständiga blodsockerkampen.