Blodsockerkamp på The Tall Ships Races

Var det någon som trodde att jag skulle kunna hålla mig ifrån The Tall Ships Races på lördag? Nej, jag tänkte väl det.

TheTallShipsRacesÅbo2017

Jag hann knappt se fartygen längs den östra åstranden eftersom jag var så upptagen med dem på den västra sidan dagen innan, så på lördag styrde jag kosan mot Åbo igen. Den här gången med löparskorna på fötterna! Jag hade nämligen kommit på den briljanta idén att transportlöpa till området. Med löparryggsäcken full av förnödenheter (blodsockermätare, insulin, lite mat och dryck) sprang jag tills folkmassorna vid ån kom emot och jag fick sakta ner på tempot.

Wärtsilä

Jag blir så himla glad av att se alla skepp med festvimplar och flaggor från olika hörn av världen. Lika glatt var mitt blodsocker, som skötte sig utmärkt efter en basalminskning med hälften av den normala dosen inför löpningen.

Sedov

Sedov är verkligen en imponerande syn. De salta gossarna likaså. De såg så allvarliga ut, grabbarna i den ryska besättningen, även när man hurtigt hälsade dem med ett здрáвствуйте.

TallShipsRacesSedov

Från den fyrmastade barken Kruzenshtern såg man såväl lite av folkmassan, som Sedovs akter. Längre fram skymtar Åbo slott.

AsicsNimbus

Ja, visst var vi där, ombord på Kruzenshtern – jag och löpardojorna! Jag knallade på i sammanlagt drygt 10 kilometer och det fungerade riktigt bra blodsockermässigt. Jag hade en basalminskning inställd på insulinpumpen hela tiden, och lagom tills jag skulle transportlöpa till bilen igen sänkte jag dosen ytterligare. Det är en förbaskad kamp och ett evigt planerande och uträknande, men så sjutton heller att jag ska låta min diabetes hindra mig från att göra sånt jag vill – aldrig i livet!

Auraå

Kolla bara den här vyn. Den skulle jag inte ha velat missa för allt smör i Småland, och definitivt inte på grund av min diabetes.

TallShipsRaces2017

Nästa dag, det vill säga idag, åkte jag ut till Erstan för att se när segelfartygen tog sig vidare till nästa etapp i tävlingen. En sån syn det är – med en massa små båtar, och så de stora segelfartygen som närmast svävar förbi som från en annan tidsera.

20170723_181306

Lagom till att Sedov kom dog batteriet i min kamera ut, men jag hade som tur var min mobilkamera med mig.

20170723_182416

Jag, som närmast är uppvuxen i en båt sommartid och glatt hojtade ”mera gungstol!” som barn när vågorna gick höga, kände plötsligt ett mer än lätt illamående i vindilarna och svallvågorna av alla fritidsbåtar. När blev jag en sån landkrabba? Det resulterade i att jag inte fick ned en enda tugga av den medhavna matsäcken, bestående av äggmuffins och sallad samt världens godaste (och blodsockervänligaste) kladdkaka. Det tyckte mitt blodsocker inte riktigt om, men som tur var gick illamåendet över så fort jag satte foten på torra land igen, och jag kunde äta och få upp blodsockernivån, som vid det laget närmade sig tre efter flera timmars ofrivilligt fastande. Haha. Men det var det värt!

Intervju om att träna med diabetes typ 1

För ett litet tag sedan var jag med om en intervju för Treated.com, ett registrerat och EU-godkänt apotek på nätet.

Intervjun behandlar motion och träning vid typ 1-diabetes, och jag berättar lite (eller egentligen ganska mycket!) om min historia och bakgrund till att jag kunde börja springa lopp.

Jag hoppas att jag kan inspirera andra med diabetes typ 1 till att våga börja träna. Jag menar givetvis inte att alla ska börja springa långlopp, men om man vill träna hårt med diabetes typ 1 ska sjukdomen inte behöva vara ett hinder.

P1050049 - kopia

Intervjun hittas på Treateds webbsidor, och kan läsas både på svenska och på finska.

Direktlänk till artikeln på svenska: Springa med typ 1-diabetes: Maria Johansson berättar om att ”vara etta”

Direktlänk till artikeln på finska: Miten sovittaa diabetes ja liikunta yhteen? Aktiiviliikkuja ja tyypin 1 diabeetikko vastaa!

Om man kan finska kan det löna sig att läsa båda artiklarna, för de är lite olika utformade på de båda språken.

Jos olet suomenkielinen ja löydät blogini Treated.com:in kautta: Tervetuloa tänne! Täällä voit vapaasti kommentoida suomeksi jos haluat!

Möviken runt 2017

Lärdom nummer 1: Börja inte träna till ett lopp bara fem veckor före.

Lärdom nummer 2: Att springa ”den vanliga rundan” en gång i veckan kanske håller uppe någon sorts grundkondition, men att springa så en hel vår gör dig inte snabbare inför sommarens lopp.

Lärdom nummer 3: Styrketräning gör dig starkare, men inte snabbare.

Lärdom nummer 4: Gräm dig inte om du inte slår dina egna rekord om du inte har tränat lika mycket löpning som tidigare år.

Ungefär så kan jag väl sammanfatta årets Möviken runt. Haha. Fokus på styrketräning en hel vårtermin gör mig uppenbarligen inte snabbare, men det visste jag ju i och för sig redan. Att jag sedan är dum nog att gräma mig över det och nekar att inse att det är ganska naturligt att bara drygt fem veckors mer strukturerad löpträning med långa och korta intervaller och distanspass inte hinner ge så stor effekt, ja det får jag nog leva med. 

Men hur gick det egentligen, då? 

Jo, det gick nog bra, egentligen! Jag var ganska tidigt på plats, och solen hann spricka upp bland molnen så det blev riktigt varmt lagom till start (usch – sämsta förutsättningarna!), men det var ändå inte alls lika tryckande hett som ifjol och det blåste ganska kraftigt, så vädermässigt gick det an. 

Ifjol hade jag ett riktigt bottenår, och trodde att jag skulle storkna i värmen, men i år kände jag mig pigg och stark hela loppet igenom. Kors i taket! Det var ungefär det jag tänkte hela loppet också: Kors i taket, vilken bra känsla! När ska väggen komma emot? Men den kom aldrig, och jag kände att jag knappt behövde anstränga mig. Det var väl kanske lite av problemet i år också, ett 11 kilometers lopp ska kännas tungt och det ska kännas att man anstränger sig, så förmodligen skulle jag ha haft mycket mer att ge.

Så slutade min tid på bara 1 minut kortare än fjolårets också, och nästan fyra minuter från mitt eget personliga rekord. Vem bryr sig? Jo, jag! Jag, som brukar tjata om hur viktigt det är att klappa sig själv på axeln och vara nöjd utefter de förutsättningar man ger sig. Ha! Det är nobla ord, det är klart, men att själv leva efter dem är lättare sagt än gjort. Jag jobbar på det…


Blodsockret, då? Jo, för all del – det hängde med. Natten innan loppet låg det omkring 7, strax före loppet på 9. Lite högt, men helt okej i mina ögon. Före start gjorde jag något så dumt som att dra i mig tre frukttabletter, så under loppet steg blodsockret upp till 12 och sen var det svårt att få ner några timmar, tills det började sjunka med fart lagom till middagen. Jag måste försöka komma ihåg att inte stoppa i mig något i sista minuten, men i stunden kan jag bli orolig över att det ska sjunka för lågt och tvinga mig att avbryta hela loppet och det om något skulle ju vara surt. Blodsockerkampen, den eviga…

Summa summarum av Möviken runt 2017: Revansch nästa år?!

Running on insulin

Running

Idag är det dags för Möviken runt. Dagen till ära har jag pysslat ihop ett nytt armband, som jag har tänkt bära på loppet.

Runningoninsulin

Running on insulin – I sure am!

Runningoninsulinarmband

Det är inte bara Möviken runt som går av stapeln idag. I Åbo springs Paavo Nurmi Marathon, och jag håller tummarna för alla som ska springa där, men speciellt mycket för Hopihopi, som ska springa sitt första maratonlopp. Iik så spännande!

Stort lycka till från mig till alla löpare med och utan diabetes, i små och större lopp!

Som en levande reklampelare

Det har nog inte undgått någon att jag jobbar på att vara mer öppen med min diabetes nuförtiden. Efter att ha dolt den i så många år känner jag nästan en skyldighet att vara mer öppen med min sjukdom – både för min egen och för andras skull.

Keps SOC

Vid träning och lopp är det speciellt tacksamt att skylta med att man har diabetes, tycker jag. Om inte annat kanske jag slår hål på myten om att diabetiker är överviktiga och lata och bara ligger på sofflocket (om nu någon tror det?). Därför gör jag mig gärna till en levande reklampelare för min sjukdom. Inför Möviken runt på lördag införskaffade jag en löparkeps, som jag rustade upp lite…

TypeOneDiabetes

Istället för att ha SOC-märket synligt sydde jag fast en lapp med texten Type One Diabetes och något som ska föreställa den blå diabetescirkeln. Jag gjorde några olika varianter, och jag vet egentligen inte om jag är odelat nöjd med den här, men den kanske får duga den här gången. Om jag tröttnar är det ju bara att sprätta upp den igen och sy på en ny.

Styrketräning i 6 månader

Diabetestatuering

Nu är det 6 månader sedan jag började styrketräna på gym. Jag har konsekvent kört samma program som jag fick av min PT när jag började, med två pass i veckan (utöver min övriga träning). Vissa av passen har jag modifierat lite och bytt ut en del övningar i, men i stort har jag hållit mig till upplägget.

Vad kan jag säga om styrketräning i kombination med diabetes typ 1 efter den här erfarenheten, då? Jag skulle säga att det är mycket lättare än konditionsträning – för mig, allt är individuellt när det gäller den här sjukdomen. Styrketräning kan till och med höja mitt blodsocker istället för att sänka det, och det kan ju vara lite meckigt i sig, men överlag är ett pass med marklyft, knäböj, bänkpress och liknande i gymmet bra mycket lättare för mig – blodsockermässigt – än en 10 kilometers löprunda.

Ved

Kroppsmässigt upplever jag att jag har fått bättre stabilitet, styrka och hållning, vilket var en del av vad jag ville uppnå med min gymträning. Styrketräningen har inte bättrat på flåset direkt, snarare har jag fått lite mer barlast (i form av muskler då – vill jag åtminstone tro, haha) så även om jag har blivit betydligt starkare under de här månaderna har jag inte blivit snabbare – logiskt nog kanske, eftersom jag inte har sprungit lika mycket.

I vilket fall som helst är jag jättenöjd med beslutet att börja styrketräna. Min kropp känns mycket fastare, mer hållbar och tåligare på alla sätt. Jag gillar fortfarande att springa mest, men för att kunna göra det måste jag ha en stark kropp. Att den orkar med ett ”pass” hemma på vedbacken är ju också ett stort plus…

Vedhuggning

Hur är det med er andra typ 1-diabetiker som tränar, vilka är era erfarenheter av styrketräning versus konditionsträning?

Att springa med diabetes – En film om att anta utmaningen

Jaa! Nu är filmen som jag medverkade i och har talat om med jämna mellanrum äntligen här!

Blodomloppet

Diabetes Wellness Sverige presenterar: Att springa med diabetes – En film om att anta utmaningen (direktlänk till filmen).

Från Diabetes Wellness pressrelease:

I den cirka 15 minuter långa dokumentären får vi följa Marias väg mot målet. I filmen får vi även följa Jacqui Dodd som bor utanför London och som också har diabetes typ 1, men som drabbades av sjukdomen som vuxen. Precis som Maria antog Jacqui utmaningen och bestämde sig sommaren 2016 för att springa London 10K i syfte att samla in pengar till diabetesforskningen.

Tanken med filmen är att uppmuntra alla till en hälsosam livsstil. Oavsett om man är diabetiker eller inte, hoppas vi att filmen inspirerar fler till att anta utmaningen, oavsett om det gäller att springa ett längre lopp eller ta en extra promenad.

Jag hoppas att jag kan inspirera någon annan till att våga anta utmaningen – vilken den än må vara – trots diabetes typ 1!