Blodsockerkamp på The Tall Ships Races

Var det någon som trodde att jag skulle kunna hålla mig ifrån The Tall Ships Races på lördag? Nej, jag tänkte väl det.

TheTallShipsRacesÅbo2017

Jag hann knappt se fartygen längs den östra åstranden eftersom jag var så upptagen med dem på den västra sidan dagen innan, så på lördag styrde jag kosan mot Åbo igen. Den här gången med löparskorna på fötterna! Jag hade nämligen kommit på den briljanta idén att transportlöpa till området. Med löparryggsäcken full av förnödenheter (blodsockermätare, insulin, lite mat och dryck) sprang jag tills folkmassorna vid ån kom emot och jag fick sakta ner på tempot.

Wärtsilä

Jag blir så himla glad av att se alla skepp med festvimplar och flaggor från olika hörn av världen. Lika glatt var mitt blodsocker, som skötte sig utmärkt efter en basalminskning med hälften av den normala dosen inför löpningen.

Sedov

Sedov är verkligen en imponerande syn. De salta gossarna likaså. De såg så allvarliga ut, grabbarna i den ryska besättningen, även när man hurtigt hälsade dem med ett здрáвствуйте.

TallShipsRacesSedov

Från den fyrmastade barken Kruzenshtern såg man såväl lite av folkmassan, som Sedovs akter. Längre fram skymtar Åbo slott.

AsicsNimbus

Ja, visst var vi där, ombord på Kruzenshtern – jag och löpardojorna! Jag knallade på i sammanlagt drygt 10 kilometer och det fungerade riktigt bra blodsockermässigt. Jag hade en basalminskning inställd på insulinpumpen hela tiden, och lagom tills jag skulle transportlöpa till bilen igen sänkte jag dosen ytterligare. Det är en förbaskad kamp och ett evigt planerande och uträknande, men så sjutton heller att jag ska låta min diabetes hindra mig från att göra sånt jag vill – aldrig i livet!

Auraå

Kolla bara den här vyn. Den skulle jag inte ha velat missa för allt smör i Småland, och definitivt inte på grund av min diabetes.

TallShipsRaces2017

Nästa dag, det vill säga idag, åkte jag ut till Erstan för att se när segelfartygen tog sig vidare till nästa etapp i tävlingen. En sån syn det är – med en massa små båtar, och så de stora segelfartygen som närmast svävar förbi som från en annan tidsera.

20170723_181306

Lagom till att Sedov kom dog batteriet i min kamera ut, men jag hade som tur var min mobilkamera med mig.

20170723_182416

Jag, som närmast är uppvuxen i en båt sommartid och glatt hojtade ”mera gungstol!” som barn när vågorna gick höga, kände plötsligt ett mer än lätt illamående i vindilarna och svallvågorna av alla fritidsbåtar. När blev jag en sån landkrabba? Det resulterade i att jag inte fick ned en enda tugga av den medhavna matsäcken, bestående av äggmuffins och sallad samt världens godaste (och blodsockervänligaste) kladdkaka. Det tyckte mitt blodsocker inte riktigt om, men som tur var gick illamåendet över så fort jag satte foten på torra land igen, och jag kunde äta och få upp blodsockernivån, som vid det laget närmade sig tre efter flera timmars ofrivilligt fastande. Haha. Men det var det värt!

Med diabetes typ 1 på The Tall Ships Races

Den som bor här i trakten har knappast kunnat undgå att The Tall Ships Races pågår för fulla muggar i Åbo just nu. Själv är jag inte så mycket för själva programmet och ståhejet runt omkring, men fartygen – oj, oj, oj!

Följaktligen tog jag mig in till stan för att titta på skeppen idag. En otroligt vacker syn att se de gamla (och även de lite nyare) segelfartygen i Aura å.

The Tall Ships Races Åbo 2017

Min vana trogen lämnade jag bilen lååångt ifrån, och gick till området längs ån, där fartygen ligger ankrade. Även om jag är van vid att promenera långt måste till och med jag erkänna att det blev väldigt mycket gående den här gången.

Shtandart

Men det var det värt när man möttes av den här synen! Fregatten Штандартъ, en kopia byggd 1999 av den ryska flottans flaggskepp Shtandart, som byggdes 1703. (Det är förresten när man möter kyrilliska bokstäver så här i vardagen man som bäst inser vilken otrolig nytta man har av att ha läst lite ryska. Штандартъ uttalas alltså Shtandart.)

Muikkoja

Jag hade inte tänkt äta på området, men mitt blodsocker tyckte annorlunda. Efter det myckna promenerandet landade jag i beslutet att ta en tidig lunch bestående av en fisktallrik med lax, rotsaker och mujkor (siklöjor). Det var ett mycket gott beslut, bokstavligen.

Sedov

Jag satt och åt mitt emot den fyrmastade stålbarken Sedov, världens största segelfartyg. Det var mäktigt! Tänk att Sedov har seglat i snart hundra år och fortfarande är så imponerande. När jag ser de gamla segelfartygen kan jag inte låta bli att fantisera om hur det kan ha varit ombord när det begav sig…Jag önskar att jag hade fått vara med då, men vid närmare eftertanke skulle jag förmodligen aldrig ha släppts ombord med min diabetes förr i tiden. Vid närmare eftertanke är ju också den bild jag har av tiden då extremt romantiserad, men jag kan inte låta bli att fascineras av livet på havet förr, helst i Eric Newbys Sista seglatsen-anda.

Tall Ships Races

Jag hann inte se hälften så mycket som jag hade velat, så frågan är om jag inte måste ta mig till stan en gång till, innan jag förstås beger mig ut till Erstan för Parade of Sails på söndag. Den här gången kan jag ändå inte skylla enbart på mitt blodsocker, för det var egentligen mycket samarbetsvilligt, utöver den lilla uppmaningen om att äta lunch – men det ska man ju göra ändå, förr eller senare.

Melonpizza till midsommar

Vattenmelonpizza

Vid det här laget har kanske de flesta planerat sin midsommarmeny redan, men om någon vill ha ett tips på en fräsch efterrätt kommer jag med ett sådant här:

Melonpizza!

Jag gjorde en igår, för att testa, och den blev riktigt bra. Något av det bästa med den är att den är så enkel att göra (och god att äta, förstås).

Melonpizza

Man tar en melon, skär en stor rund skiva där melonen är som bredast, och delar den i lagom stora pizzabitar. Därefter kan man ösa på med bär och frukt och annat gott. Jag hade lite turkisk yoghurt underst, och sedan blåbär, jordgubbar, kiwi, granatäpple, kakaonibs och kokosflarn på. Ja, och så några blommor som ätbar dekoration också. Här är det bara fantasin som sätter gränser!

Melonpizzan

Jag skulle säga att melonpizzan faktiskt till och med är snäppet vassare än melontårtan, som jag tipsade om ifjol. Melon är lite trixigt för mitt blodsocker, men bra mycket bättre än mycket annat i efterrättsväg. Med lite insulin en stund före jag äter har jag goda chanser att få till en stabil blodsockerkurva – och det är ju det jag eftersträvar i den ständiga blodsockerkampen.

Ätbar köksdekoration

Det har väl inte undgått någon att insekter (så som gräshoppor och syrsor) är på väg att bli det nya svarta i kostväg även här i Norden? Det känns som en ganska rimlig väg att gå med tanke på naturtillgångar, miljö och så vidare, och jag är inte den som säger nej till att prova på något nytt i matväg. Som barn var några av mina favoriträtter kräftor, musslor och räkor, och jag känner överhuvudtaget inga obehagskänslor inför att äta insekter heller.

Entocube

I Finland får insekterna ännu inte säljas som mat, men man hittar dem bland annat på Ruohonjuuri under benämningen ”köksdekoration”. Haha. Insekterna innehåller förhållandevis mycket protein och lite kolhydrater, vilket gör dem till perfekt blodsockervänlig föda för mig.

Syrsa

Jag blev däremot lite besviken på innehållet i ”köksdekorationspåsen” när jag öppnade den. Några stackars syrsor låg där, men annars var det mest någon form av granola. Jag skulle helst vilja ha en påse med bara gräshoppor och syrsor, men det kanske kommer småningom, det också.

I växthuset

Det växer så det knakar i mitt lilla växthus och på gården. Jag går omkring och vattnar och undersöker med spänd förväntan om det verkar bli någon skörd, så jag får mina egna blodsockervänliga grönsaker och kryddor snart.

I växthuset

Patric har drivit upp tomatplantorna från frön. Själv har jag aldrig sett mig själv som någon med gröna fingrar, men intresset för att odla verkar komma mer och mer med åldern.

I år har jag införskaffat en hängande jordgubbsplanta också. Så himla gott det ska bli om det kommer några jordgubbar på den!

”Man borde ha diabetes”

Genom åren har jag hört det mesta om diabetes. Och det jag inte har hört, har andra med diabetes typ 1 fått höra. Det finns så väldigt mycket okunskap, och det florerar så många förutfattade meningar om diabetes typ 1, att den som lever med sjukdomen ibland nästan baxnar.

Det ska sägas att de flesta som yttrar sig felaktigt om diabetes typ 1 inte gör det av elakhet. De allra flesta säger konstiga saker helt enkelt för att de inte vet bättre. Min erfarenhet är att det mesta handlar om okunskap. Med det sagt, finns det påståenden och kommentarer som rätt och slätt kunde få en insatt att dratta på ända. Som:

”Den där sista tårtbiten borde jag nog inte ha tagit. Man borde ha diabetes som du, så skulle man hålla sig borta från sånt. Men det är ju så gott.”

Newsflash! Den där tårtan är precis lika god för mig som typ 1-diabetiker som den är för en icke-diabetiker. Jag kan välja att äta av den – om jag vill – och dosera insulin med min externa bukspottskörtel (d.v.s. min insulinpump) på samma sätt som din bukspottskörtel doserar insulin inuti kroppen. Att jag personligen sällan väljer att äta sötsaker och tårtor och liknande är inte lättare för mig bara för att jag har autoimmun diabetes. Jag blir precis lika sugen som du på sånt och det är precis lika lätt (eller svårt) för mig som det är för dig att inte äta sånt.

Så nej. Man borde verkligen inte ha diabetes för att hålla sig borta från sötsaker. Det är ett personligt val man gör, som inte alls underlättas av att man har en autoimmun sjukdom. Sjukdomen gör förvisso att jag är mer medveten om vad allt jag äter innehåller, men mina smaklökar fungerar precis som alla andras.

Tårta

Tårtorna ser precis lika goda ut för mig som för en icke-diabetiker. De smakar lika gott också. 

Mycket mat

Ibland känns det som om jag inte alls skriver om mat, och nu blir det plötsligt tre matinlägg på raken. Men första grillmåltiden att intas utomhus måste väl få ett eget blogginlägg, eller hur? Den intogs igår, i fullt solsken.

Grillmat

Grillmat är ganska lätt att få blodsockervänlig, tycker jag. En korv med hög kötthalt (eller för all del en köttbit) och en massa grönsaker till så har man det kirrat. Mina favoritsallader är väldigt enkla att tillaga. Melon- och fetaostsallad hör liksom till den annalkande sommaren, och en vanlig grönsallad går alltid hem här. Baconlindade champinjoner, grillad aubergine och squasch fulländade vår måltid igår.

Grillat