Paleo i Köpenhamn

Den senaste tiden har jag kanske gett intryck av att bara ha jobbat och jobbat och tränat och kämpat med mitt blodsocker, men visst har jag hunnit med lite annat också! Bland annat en tur till Köpenhamn.

Köpenhamn

Danmark, alltså. Jag hyser en sådan klockarkärlek till det landet, för att inte tala om språket – underbart! Kärleken till danskarna bottnar i otaliga berättelser som jag har fått höra sedan jag var liten, och de där berättelserna har format min syn på ett land jag egentligen har haft ganska få egna erfarenheter av. Men de blir fler och fler, mina egna erfarenheter av Danmark, och min positiva syn har bara förstärkts.

Paleo

En god erfarenhet jag har av Köpenhamn är Paleo. Paleo är ett matställe som erbjuder stenålderskost, med ganska snälla kolhydrater i rätterna. När jag var där valde jag en äggwrap med lax, och den krävde inte mycket insulin plus att den var god. Win-win!

Cappuccino

Jag strävar efter att äta blodsockervänligt, men det betyder inte att jag alltid gör det. Efter den blodsockervänliga lunchen kändes det på sin plats med en cappuccino, som på grund av mjölken inte är jättelätt för mitt blodsocker att hantera.

Nyhavn

I kombination med en massa promenerande, bland annat till Nyhavn, fungerade det ändå utmärkt. Min blodsockerkurva var nästan provocerande rak den dagen. Hurra!

Paleobröd

Det fanns mycket paleo-produkter överallt i Köpenhamn, tyckte jag. En paleo-smörgås fick följa med som matsäck på tåget tillbaka till Lund, men den var inte så jättegod, faktiskt. Snäll mot blodsockret var den visserligen, men om något inte är gott är det ingenting jag köper igen. Både gott och blodsockervänligt vill jag ha!

Annonser

Nya rutiner

Rutiner, rutiner. Det är inte förrän man tar ett kliv ur sin vardag som man inser hur många dagliga rutiner man faktiskt har. I Lund har jag delvis annorlunda rutiner än hemma, och jag har fortfarande inte riktigt lyckats komma i balans med mina nya rutiner blodsockermässigt.

Paleo supergranola

Jag äter fortfarande blodsockervänligt, men det är inte samma frukost som hemma. Sen har jag också gjort det till en vana att göra solhälsningen och yoga lite varje morgon, och fast det är nyttigt och bra är det ingenting mitt blodsocker känner igen, och således ruckar det på blodsockerbalansen.

Maraton

Jag har några kilometer till universitetet och i början gick jag fram och tillbaka, men nu har jag fått låna en cykel. Och det är nästan det svåraste i mina nya rutiner, att cykla direkt efter frukost. Jag har inte lyckats komma underfund med hur jag ska dela upp insulindosen inför cyklingen. Antingen blir blodsockret för lågt medan jag cyklar (för att jag har för mycket aktivt måltidsinsulin i kroppen) eller så stiger det för högt. Oftast blir det en riktig topp, som sjunker ordentligt under cyklingen, för att sen börja stiga när jag är framme. Nej, den ekvationen har jag inte fått ihop ännu.

Mitt blodsocker har också svårt med svensk tid. Jag är ju känslig för att ställa om klockan mellan sommar- och vintertid, och det samma gäller förstås tidsskillnaden här. Jag märker att jag inte är i fas med basaldoserna efter tidsomställningen, så det har blivit fler höga och låga värden än jag vanligtvis har hemma. Jaja, det löser sig – kanske. Säkert lagom tills jag ska åka hem igen…

Bönlasagne på Forneldarnas natt

Igår hade vi en liten middagsbjudning, med anledning av att någon har fyllt år, någon snart ska åka till Lund, och kanske lite med anledning av Forneldarnas natt, som firades här i trakterna igår.

Bönlasagne

Jag passade på att testa ett nytt blodsockervänligt recept, nämligen bönlasagne. Jag har ätit bönpasta tidigare, men lasagneplattorna av sojabönor var nya för mig.

Risenta Bönlasagne

18 gram kolhydrater per 100 gram gillas i det här hushållet! Betydligt bättre än vanliga lasagneplattor, som jag har jättesvårt att lyckas anpassa insulindosen och blodsockerkurvan till.

Bönlasagneplattor

Bönlasagnen ser ut som vanliga lasagneplattor, lite gulare kanske. Nu är det så länge sen jag själv har ätit vanlig lasagne att jag knappt minns hur den smakade, men middagsgästerna hävdade bestämt att den här smakade lika bra som standardlasagne.

Sojabönslasagne

Den ser väldigt lik ut, åtminstone. Jag tyckte också att den var jättegod, och snäll mot blodsockret. Kurvan steg naturligtvis, men ganska jämnt och fint.

Dukning

Jag är inte mycket för matlagning (hur tråkigt?!), men att duka och pynta och pyssla gillar jag. Jag passade på att ta in några av de sista sommarblomstren till dukningen.

Blåbärsglass

Till efterrätt skulle vi ha blåbärsglass, också den gjord på ett blodsockervänligt recept. Tyvärr blev den inte så bra som jag hade hoppats på (den smakade mest grädde), så jag slängde ihop en chokladkladdkaka till. Den är mitt säkraste kort i efterrättsväg, och den påverkar mitt blodsocker bara marginellt. Tillsammans med färska blåbär, som vi hade plockat dagen innan, blev det en klart godkänd efterrätt till slut.

Fylld zucchini

Urgröpt zucchini

Häromkvällen passade jag på att tillreda ytterligare en zucchini. Den här zucchinin fick bli en färsfylld sådan, tillsammans med en paprika. Liksom den förra zucchinin vi skördade var den här en riktig baddare, så jag fick dela den på mitten och tillaga den i två olika ugnsformar.

Stekt zucchini

Jag följde Tjockkockens recept, som hittas här. Om man inte vill fylla zucchinin med färs finns det en massa recept att använda sig av, både med och utan kött. Jag passade på att fylla paprikan med samma zucchini/färsröra och det blev riktigt gott det med.

Fylld zucchini

Zucchini är jättebra mat för mitt blodsocker. Sen är det ju jättegott och nyttigt också!

Fylld squasch

Det blev en rejäl portion, och då är den här biten bara en fjärdedel av hela zucchininDet här är en maträtt som knappt innehåller några kolhydrater alls, så vi passade på att lyxa till det med en melonpizza till efterrätt.

Melonpizza

Melon kan vara lite trixigt för mitt blodsocker men tillsammans med grädde, som fördröjer blodsockerhöjningen, fungerar det hyfsat. Färska hallon och blåbär, som skogarna är fulla av just nu, fulländade melonpizzan (klicka för recept) den här augustikvällen.

Blodsockervänligt från växthuset: Zucchinilasagne

Zucchini

Nu blommar löken! Nej, inte riktigt, men växterna i växthuset börjar ge skörd. De första tomaterna har antagit en gulröd ton, och jag har redan skördat två små gurkor och ett antal jordgubbar.

Squash

En riktig bamsing till squash (eller zucchini, beroende på hur man vill ha det) har också vandrat vägen från frö till frukt, och skördades häromdagen.

Zucchinilasagne

Den landade i en zucchinilasagne, som jag gjorde efter ett recept på Jillsmat.se. (För övrigt en utomordentlig sida för den som vill ha inspiration och recept på lågkolhydratsmat!)

Lasagne med squash

Måltiden intogs utomhus, med lasagnen flankerad av tomater inhandlade i den lilla självbetjäningsboden med lokala produkter, samt persilja från det egna kryddträdgårdslandet. Mums!

Blodsockerkamp på The Tall Ships Races

Var det någon som trodde att jag skulle kunna hålla mig ifrån The Tall Ships Races på lördag? Nej, jag tänkte väl det.

TheTallShipsRacesÅbo2017

Jag hann knappt se fartygen längs den östra åstranden eftersom jag var så upptagen med dem på den västra sidan dagen innan, så på lördag styrde jag kosan mot Åbo igen. Den här gången med löparskorna på fötterna! Jag hade nämligen kommit på den briljanta idén att transportlöpa till området. Med löparryggsäcken full av förnödenheter (blodsockermätare, insulin, lite mat och dryck) sprang jag tills folkmassorna vid ån kom emot och jag fick sakta ner på tempot.

Wärtsilä

Jag blir så himla glad av att se alla skepp med festvimplar och flaggor från olika hörn av världen. Lika glatt var mitt blodsocker, som skötte sig utmärkt efter en basalminskning med hälften av den normala dosen inför löpningen.

Sedov

Sedov är verkligen en imponerande syn. De salta gossarna likaså. De såg så allvarliga ut, grabbarna i den ryska besättningen, även när man hurtigt hälsade dem med ett здрáвствуйте.

TallShipsRacesSedov

Från den fyrmastade barken Kruzenshtern såg man såväl lite av folkmassan, som Sedovs akter. Längre fram skymtar Åbo slott.

AsicsNimbus

Ja, visst var vi där, ombord på Kruzenshtern – jag och löpardojorna! Jag knallade på i sammanlagt drygt 10 kilometer och det fungerade riktigt bra blodsockermässigt. Jag hade en basalminskning inställd på insulinpumpen hela tiden, och lagom tills jag skulle transportlöpa till bilen igen sänkte jag dosen ytterligare. Det är en förbaskad kamp och ett evigt planerande och uträknande, men så sjutton heller att jag ska låta min diabetes hindra mig från att göra sånt jag vill – aldrig i livet!

Auraå

Kolla bara den här vyn. Den skulle jag inte ha velat missa för allt smör i Småland, och definitivt inte på grund av min diabetes.

TallShipsRaces2017

Nästa dag, det vill säga idag, åkte jag ut till Erstan för att se när segelfartygen tog sig vidare till nästa etapp i tävlingen. En sån syn det är – med en massa små båtar, och så de stora segelfartygen som närmast svävar förbi som från en annan tidsera.

20170723_181306

Lagom till att Sedov kom dog batteriet i min kamera ut, men jag hade som tur var min mobilkamera med mig.

20170723_182416

Jag, som närmast är uppvuxen i en båt sommartid och glatt hojtade ”mera gungstol!” som barn när vågorna gick höga, kände plötsligt ett mer än lätt illamående i vindilarna och svallvågorna av alla fritidsbåtar. När blev jag en sån landkrabba? Det resulterade i att jag inte fick ned en enda tugga av den medhavna matsäcken, bestående av äggmuffins och sallad samt världens godaste (och blodsockervänligaste) kladdkaka. Det tyckte mitt blodsocker inte riktigt om, men som tur var gick illamåendet över så fort jag satte foten på torra land igen, och jag kunde äta och få upp blodsockernivån, som vid det laget närmade sig tre efter flera timmars ofrivilligt fastande. Haha. Men det var det värt!

Med diabetes typ 1 på The Tall Ships Races

Den som bor här i trakten har knappast kunnat undgå att The Tall Ships Races pågår för fulla muggar i Åbo just nu. Själv är jag inte så mycket för själva programmet och ståhejet runt omkring, men fartygen – oj, oj, oj!

Följaktligen tog jag mig in till stan för att titta på skeppen idag. En otroligt vacker syn att se de gamla (och även de lite nyare) segelfartygen i Aura å.

The Tall Ships Races Åbo 2017

Min vana trogen lämnade jag bilen lååångt ifrån, och gick till området längs ån, där fartygen ligger ankrade. Även om jag är van vid att promenera långt måste till och med jag erkänna att det blev väldigt mycket gående den här gången.

Shtandart

Men det var det värt när man möttes av den här synen! Fregatten Штандартъ, en kopia byggd 1999 av den ryska flottans flaggskepp Shtandart, som byggdes 1703. (Det är förresten när man möter kyrilliska bokstäver så här i vardagen man som bäst inser vilken otrolig nytta man har av att ha läst lite ryska. Штандартъ uttalas alltså Shtandart.)

Muikkoja

Jag hade inte tänkt äta på området, men mitt blodsocker tyckte annorlunda. Efter det myckna promenerandet landade jag i beslutet att ta en tidig lunch bestående av en fisktallrik med lax, rotsaker och mujkor (siklöjor). Det var ett mycket gott beslut, bokstavligen.

Sedov

Jag satt och åt mitt emot den fyrmastade stålbarken Sedov, världens största segelfartyg. Det var mäktigt! Tänk att Sedov har seglat i snart hundra år och fortfarande är så imponerande. När jag ser de gamla segelfartygen kan jag inte låta bli att fantisera om hur det kan ha varit ombord när det begav sig…Jag önskar att jag hade fått vara med då, men vid närmare eftertanke skulle jag förmodligen aldrig ha släppts ombord med min diabetes förr i tiden. Vid närmare eftertanke är ju också den bild jag har av tiden då extremt romantiserad, men jag kan inte låta bli att fascineras av livet på havet förr, helst i Eric Newbys Sista seglatsen-anda.

Tall Ships Races

Jag hann inte se hälften så mycket som jag hade velat, så frågan är om jag inte måste ta mig till stan en gång till, innan jag förstås beger mig ut till Erstan för Parade of Sails på söndag. Den här gången kan jag ändå inte skylla enbart på mitt blodsocker, för det var egentligen mycket samarbetsvilligt, utöver den lilla uppmaningen om att äta lunch – men det ska man ju göra ändå, förr eller senare.