Revansch i Sankt Hans backar

Sankt Hans backar

Ha! Där fick mitt blodsocker! Nu har jag tagit revansch i Sankt Hans backar, som jag misslyckades så totalt med sist jag var här.

Sankt Hans backar Lund

Jag bor ganska nära backarna, så jag har sprungit där flera gånger. Eftermiddagspassen är fortfarande lite svåra och leder lätt till lågt blodsocker, men så har jag det hemma också. Att springa före middagen är inte optimalt för mig, trots att jag alltid äter ett mellanmål före.

Sankt Hans Lund

Det är fortfarande väldigt grönt här. Tyvärr har jag börjat känna av mina benhinnor när jag springer. Jag gissar att det beror på att jag har sprungit mer på asfalt än hemma, och att jag både cyklar och går ganska mycket till vardags här. Det är ju inte så välkommet inför mitt halvmaratonlopp om drygt två veckor, men jag hoppas på det bästa.

Annonser

Milen i Skrylleskogen

Igår var det dags för mitt första besök till Skrylleskogen. Jag åkte dit med morgonbussen, och välkomnades av ett härligt väder. Jag hade bestämt mig för att springa 10 kilometers rundan, och hade följaktligen ställt in basaldosen på en temporär minskning inför passet. 

Det går sällan som planerat med diabetes typ 1, så mitt blodsocker var lite väl lågt före passet. Jag tryckte i mig en miniask russin, och sen sprang jag iväg.

Det var skönt att komma ut i skogen ett tag. Det jag saknar mest med att bo i en stad är naturen (jag är en lantis i själ och hjärta). 

Blodsockret var nere och vände på 3,9 och steg till närmare 5 i slutet av löppasset. Efteråt satt en räkmacka och lite medhavd matsäck fint inne på restaurangen. Skryllegården får mycket väl godkänt av mig!

Styrketräning i Stadsparken

Ingen gymträning på en hel månad. Så visste jag att det skulle bli när jag åkte till Lund. Möjligen skulle jag ha kunnat ordna med ett gymkort här, men det kändes inte som högsta prioritet inför min vistelse i Skåne.

Stadsparken Lund gym

Istället har jag tagit mig till utegymmet i Stadsparken några gånger. Det är ju inte som ett fullt utrustat gym, men det finns i alla fall något att lyfta och hänga i, och det bästa är att det är gratis och öppet dygnet runt för vem som helst.

Stadsparken Lund utegym

Jag har joggat till Stadsparken, tränat lite i gymmet, och sen joggat tillbaka till lägenheten där jag bor. Det fungerar bra i teorin, men att träna på eftermiddagarna har varit jättesvårt för mig sen jag kom till Sverige. Det är som om hela basalprogrammet i insulinpumpen inte är anpassat till min kropp längre, och jag har höga blodsockervärden på förmiddagarna och låga på eftermiddagarna. Otroligt störande!

Stadsparken Lund

Annars är det ett ganska bra träningsupplägg. Stadsparken är fin att springa i, även om jag kan sakna lite längre rundor utan asfalt. Tanken är att jag ska ta mig ut till Skrylle och springa långpass där snart. Då hoppas jag verkligen på ett mer samarbetsvilligt blodsocker.

Nya rutiner

Rutiner, rutiner. Det är inte förrän man tar ett kliv ur sin vardag som man inser hur många dagliga rutiner man faktiskt har. I Lund har jag delvis annorlunda rutiner än hemma, och jag har fortfarande inte riktigt lyckats komma i balans med mina nya rutiner blodsockermässigt.

Paleo supergranola

Jag äter fortfarande blodsockervänligt, men det är inte samma frukost som hemma. Sen har jag också gjort det till en vana att göra solhälsningen och yoga lite varje morgon, och fast det är nyttigt och bra är det ingenting mitt blodsocker känner igen, och således ruckar det på blodsockerbalansen.

Maraton

Jag har några kilometer till universitetet och i början gick jag fram och tillbaka, men nu har jag fått låna en cykel. Och det är nästan det svåraste i mina nya rutiner, att cykla direkt efter frukost. Jag har inte lyckats komma underfund med hur jag ska dela upp insulindosen inför cyklingen. Antingen blir blodsockret för lågt medan jag cyklar (för att jag har för mycket aktivt måltidsinsulin i kroppen) eller så stiger det för högt. Oftast blir det en riktig topp, som sjunker ordentligt under cyklingen, för att sen börja stiga när jag är framme. Nej, den ekvationen har jag inte fått ihop ännu.

Mitt blodsocker har också svårt med svensk tid. Jag är ju känslig för att ställa om klockan mellan sommar- och vintertid, och det samma gäller förstås tidsskillnaden här. Jag märker att jag inte är i fas med basaldoserna efter tidsomställningen, så det har blivit fler höga och låga värden än jag vanligtvis har hemma. Jaja, det löser sig – kanske. Säkert lagom tills jag ska åka hem igen…

Vadensjöloppet 2017

Idag har jag gjort något lite otippat. Jag har sprungit ett lopp i byn Vadensjö, strax utanför Landskrona. Vadensjöloppet ordnades för tredje gången i år, och när jag fick nys om det var det självklart för mig att delta. Alla pengar loppet inbringar går nämligen direkt till Barndiabetesfonden, som stödjer forskning kring diabetes typ 1. Underbart initiativ!

20170910_130955

Jag skulle inte ha kunnat ta mig till Vadensjö utan bil, men jag fick skjuts ordnad genom arrangörerna. Tusen tack! Det är så fint att se att så många arbetar för att öka kunskapen om diabetes typ 1, och för att vi en dag ska få ett botemedel.

20170910_130753

Vadensjöloppet är ett familjärt litet lopp, som också har en sträcka för de minsta, Vadensjöknatet. Otroligt duktiga små löpare, varav några hade diabetes typ 1.

Vadensjöloppet

Mitt eget lopp gick si så där, eftersom den eländiga CGM:en tappade kontakten. Under hela loppet hade den ingen kontakt, och när den slutligen visade ett blodsockervärde stämde det inte alls överens med verkligheten. Tekniken är bra, bara den fungerar…

20170910_130719

Men, slutet gott, allting gott. Fungerande CGM eller inte, nu har jag både sett Vadensjö och sprungit ett lopp där. Tack vare min diabetes, kan man nästan säga. Det är inte illa!

Orientering med Sockertopparna

Kamratstödsgruppen Pargas Sockertoppar, en grupp för diabetiker i arbetsför ålder på min hemort, brukar hitta på lite olika aktiviteter. Igår testade vi någonting helt nytt för mig, nämligen mobo – orientering via en app i mobiltelefonen. Det finns en mobo-bana med start i gästhamnen i Pargas, och den hade vi beslutat oss för att gå. 


Vi hade några vana orienterare med oss, och kartan i appen var väldigt lätt att förstå sig på. Vi hittade alla kontroller utom en (nummer 8) som antagligen har försvunnit från sin plats på bryggändan. Där den borde ha varit, var den i alla fall inte. I övrigt var det en väldigt rolig och lätt bana i central miljö, väl värd att testa om man har vägarna förbi skärgårdens huvudstad. 


Rundan avslutades tillbaka i gästhamnen, efter att vi hade fått oss en tur runt kyrkan, i Centralparken, över några av broarna och genom gamla Malmen. Vi hann avhandla läkarbesök, blodsockerkurvor, insulinpumpar, och annat sånt där som ett gäng typ 1-diabetiker kan tänkas tala om när de träffas. Typ allt, egentligen. 

Träna hårt, ät bra – dö ändå

Jag vägrar säga att sommaren börjar vara över, men tittar man ut genom fönstret undrar man nog stundtals om hösten redan är här. Regnbyar och blåst som påminner om höststormar sveper över nejden, allt medan kalendern fortfarande visar sensommar.

I vilket fall som helst tycker jag att det är dags att strukturera upp höstens träningsplaner så här till pappers (eller till skärms, vad säger man nuförtiden egentligen?). Just nu tränar jag till Kaarinan Syysmaraton, som går av stapeln i oktober. Jag satsar på att springa halvmaratonsträckan, vilket innebär att det blir mitt andra halvmaratonlopp. Det grämer mig lite att jag missar Pargasloppet i år eftersom jag är i Lund, men det kan inte hjälpas. Av samma anledning har jag inte heller möjlighet att delta i Tallinn Marathon, som låter väldigt lockande. En annan gång, kanske.

För att komma i halvmaratonform tänker jag springa två till tre gånger i veckan, och fortsätta med styrketräningen två gånger i veckan. När jag åker till Lund blir det en naturlig paus i styrketräningen, så i september blir det fullt fokus på löpning (och lite kroppsstyrka, tänker jag mig). Det lär visst finnas något utegym i Lund, så jag ska nog ta mig dit också. Just nu är det paus i yogalektionerna jag går på, så jag yogar hemma. Minst ett kvalitativt yogapass i veckan vill jag få till, eftersom jag vet hur bra min kropp mår av det.

Yoga

Jag yogar sällan på bryggan hemma, men medge att det blir fina och meditativa bilder med yogamattan och -redskapen där

Jag har också ett litet, hemligt mål med min styrketräning just nu. Ska jag avslöja det? Ja, men okej då! Jag tränar för att klara av räckhäv (även känt som chins eller pull-ups). Jag klarar inte ett enda utan gummiband just nu, men jag övar på den excentriska fasen och kan hänga i en hollow position ganska länge. Just nu tränar jag därför det, samt assisterade räckhäv med gummiband. Mitt hemliga mål är att klara av tre räckhäv till jul. Om det är ett för högt uppsatt mål återstår att se…

Jag hoppas förresten att ingen känner sig hetsad av mina inlägg om hur jag planerar att träna. Avsikten är enbart att – om möjligt – inspirera andra med diabetes, och visa att man kan träna hårt med diabetes typ 1. Själv tränar jag för att må bra, för att det är roligt, och för att det underlättar för mig i blodsockerkampen. Motionseffekten ger mig ett stabilare blodsocker. Man behöver absolut inte träna så mycket som jag gör, och man ska också ha i åtanke att jag bara har djuren (och i någon mån mannen) att ta hänsyn till när jag strukturerar min träning. Jag kan med andra ord lägga nästan så mycket fritid jag vill på att träna i det här livsskedet, och det är det självklart inte alla som kan p.g.a. barn och familj etc. Var sak har sin tid, helt enkelt.

Dessutom är det ju som grabbarna i Styrkelabbet säger: Träna hårt, ät bra – dö ändå. Om du vill träna samtliga dagar i veckan – gör gärna det, men känn dig inte tvingad. Vi ska ju alla dö ändå.