”Hur går det med nyårslöftet?”

Jag har ju inte avgett något nyårslöfte i egentlig mening, men min lilla utmaning för det här året är i full gång. Så, hur går det med utmaningen? Jodå!

Blodsockermätare

Jag har testat att träna en massa olika pass vid olika tidpunkter på dygnet (och definitivt kommit fram till att jag alla gånger föredrar styrketräning på morgonen och löpning på eftermiddagen), men min förhoppning om att det på något sätt skulle bli enklare att träna  – ur ett blodsockerperspektiv – har grusats för länge sen.

Visst, jag kan träna när jag vill – bara jag förbereder mig och planerar grundligt innan. Men fortfarande är det aldrig lätt. Jag kan aldrig bara vara lite mer spontan eller tro att jag ska hitta en magisk träningsformel för att få en optimal blodsockerkurva under träning vid olika tidpunkter på dygnet. En dag fungerar en sak, en annan dag en annan sak. Så är det bara.

Reebok

Egentligen visste jag det. Det är ju det som är blodsockerkampen. Det är aldrig lätt att träna med diabetes typ 1, och det kommer aldrig att bli det för mig heller. Men – det viktigaste är väl att man gör vad man vill ändå, även om det inte alltid är så enkelt.

Det bästa med lopp

Nu överdriver jag kanske lite, för jag kan väl egentligen inte säga att den är det allra, allra bästa med lopp. Nej, men i vilket fall som helst kommer den väldigt högt upp på listan, motionseffekten


Aldrig har jag så stabilt och lågt blodsocker som efter löpning. Jag vet att vissa typ 1-diabetiker kan ha problem med för lågt blodsocker efter ett ansträngande konditionspass, men för mig är det (oftast) rena himmelriket blodsockermässigt efter ett löppass. Och det behöver inte ens vara ett lopp, det går lika bra med ett vanligt löppass på egen hand, för motionseffekten är såklart den samma oavsett om det är lopp eller inte.

Igår vaknade jag med en så här stabil kurva, natten efter Kuntovitonen. Man tackar!

Insulindrivna löpare

Running on insulin

Idag springer nog många insulindrivna diabetiker lopp. Inte bara vårt lilla Motionera med diabetes-gäng, utan också flera som deltar i Göteborgsvarvet. Diabetesia och Insulina, och kanske ytterligare någon bloggare? Berätta, ska du springa Varvet?

Någon gång ska jag också delta i världens största halvmaratonlopp i Göteborg, men den gången är inte idag, för idag är det Kuntovitonen som gäller.

Lycka till idag, alla insulindrivna löpare!

Running for diabetes awareness

Running for diabetes

Imorgon går Kuntovitonen 2017 av stapeln! Jag har nog aldrig tränat så lite löpning inför ett lopp som jag har gjort till Kuntovitonen i år, men det är bara 5 km så det ska nog gå bra ändå. Och ja, jag är mycket medveten om att 5 km inte är ”bara” för väldigt många, men i mitt fall känns det ändå mycket bättre än om det skulle ha varit t.ex. 10 km eller ett halvmaraton – då skulle jag nog ha känt lite lätt ångest vid det här laget.

Jag har fortfarande inte bestämt mig för vilka kläder jag ska springa i, men ett som är säkert är i alla fall att det kommer att stå Running for diabetes awareness på mitt bröst!

Blodsockervänlig picknick med äggmuffins

Innan jag åkte till Lund, Malmö och Köpenhamn gav vi oss ut på en vandringstur på Sattmarksleden. Det var en fin dag, så vi tog den längsta rutten (11 km).

Sattmarksleden

Vi hade ryggsäckar med mat med oss, eftersom vi hade planerat in en picknick. Ebba slapp bära något, men hon hade fullt upp med att nosa och visa vägen så hon arbetade hon också.

Äggmuffins

Jag hade gjort äggmuffins, något av det godaste och mest blodsockervänliga jag kan äta på en picknick, tror jag bestämt! Jag utgick ifrån Åses recept, men det finns otaliga olika så det är bara att googla. Jag hade skinka istället för bacon och det var också jättegott. Ta det som ett tips!

Picknick

I ryggsäckarna låg dessutom sallad, fröknäckebröd, hummus, melon och lite annat smått och gott som smakade bra efter en bits vandring. Fröknäckebröd och hummus höjer mitt blodsocker alldeles lagom mycket och långsamt för att vara perfekt vandringskost för mig.

Vandring

Bästa sättet att spendera en ledig dag på om ni frågar mig!

Mardrömmarnas motionsdag

Kuntovitonen 2017 närmar sig med stormsteg, och inför loppet körde Motionera med diabetes-gänget ett sista gemensamt pass i form av ett öppet träningstillfälle, Drömmarnas motionsdag.

I år var det kanske snarare Mardrömmarnas motionsdag – åtminstone vädermässigt. Så kallt, så kallt!

18452647_10154677767512252_628040694_o
Foto: Nina Nordström
Själv hade jag vinterjackan ovanpå träningskläderna och ändå gick den isande blåsten igenom märg och ben, kändes det som. Dessutom, snö på marken i maj – vad är det för sätt? Jaja, vi får hoppas att det är bättre väder på själva loppet på lördag, och det ser åtminstone lovande ut om man får tro prognosen! 

Hälsningar från Öresundsregionen

Jippi! Jag är hemma igen! Vad skönt det är att kunna tycka ”jippi!” både om att åka bort, och om att komma hem igen.

Det var en otroligt givande resa till Lund, Malmö och Köpenhamn, på många plan. Mitt blodsocker betedde sig alldeles exemplariskt, och jag hade faktiskt varken speciellt många höga eller låga värden. Det enda riktigt låga blodsockervärde jag hade var – naturligtvis – när jag en kväll hade joggat ut till Sankt Hans backar i Lund, för att springa backintervaller. Väl framme såg min blodsockerkurva ut så här:

Sankt Hans backar

3,1 med en pil rakt neråt. Tack för den! Jag hade som vanligt med mig russin och glukostabletter så jag fick upp blodsockret, men slitsamt som det är för kroppen med så låga värden orkade jag inte annat än att jogga tillbaka till hotellet efteråt, så backintervallerna får jag ta en annan gång. Istället kunde jag beundra omgivningen och de andra som tränade.

Sankt Hans backar Lund

Lite otippat att komma till Skåne för att träna backintervaller, kanske, men jag kunde inte låta bli att besöka backarna, som är gjorda på en gammal soptipp. Jag hade inte med mig min systemkamera på resan så det blir en hel del mobilbilder framöver, men det kan inte hjälpas.

Sankt Hans Lund

Det var många andra som sprang i backarna. Jag blev så sugen på att dra iväg, men det tar tid för mig att komma i form efter låga blodsockervärden så jag fick snällt ta det lilla lugna och lyssna på kroppen.

Då lyckades jag bättre på min andra löprunda, som jag sprang inne i stan och vid Botaniska trädgården i Lund. Blodsockret skötte sig, och jag kunde både springa som jag ville och stanna och fotografera de vackra magnoliorna som blommade här och var.

Magnolia

Sist jag var i Lund hade de redan blommat ut, så jag är glad att jag fick möjlighet att komma på nytt den här årstiden! Och jag har på känn att det inte var sista gången…

Det blir fler inlägg från resan framöver så titta gärna in igen!