Stanna i Lund?

”Skulle du kunna tänka dig att flytta till Lund permanent?” har några frågat mig. Och jag skulle absolut kunna tänka mig att vara kvar i Skåne en längre tid än så här. Nu känns det som om jag har börjat komma in i en ganska skön vardag här, och jag är egentligen inte så jättesugen på att åka hem – ännu. Permanent skulle jag nog inte vilja flytta, men det beror mest på att mina rötter är så djupt rotade i den åboländska skärgårdsmyllan att det är bra om näsan når ovan jord.

20170924_175355

Jag skulle gärna bo i en liten skånelänga på landsbygden någonstans i Skåne ett tag, samtidigt som jag jobbade inne i Lund. Innan jag skulle flytta permanent skulle jag ändå noga överväga vart, med tanke på diabetesvården. Även om vården ska vara jämlik är sanningen att man får olika diabeteshjälpmedel och vård på olika håll i landet (precis som i Finland) och det spelar en enorm roll för den som har en kronisk sjukdom.

Det här är förstås bara spekulationer, för jag har ingen möjlighet att stanna i Skåne varken på kortare eller längre basis än inplanerat, men det är förmodligen fler än jag som funderar på de här frågorna. God diabetesvård för alla drabbade borde vara en självklarhet, men så är det tyvärr inte.

Är du nöjd med diabetesvården där du bor?

Annonser

I ryggmärgen

I helgen har jag haft celebert besök här i Skåne. Så roligt! Vi passade på att se oss omkring lite, och åkte bland annat till Ystad och Kåseberga.

Kåseberga

Ystad har jag varit i tidigare, men Ales stenar i Kåseberga var nya för mig. Definitivt en mäktig syn, även om vädret råkade vara ganska grått just då.

Ales stenar

Det blev samtidigt en liten semester från min diabetes under helgen. Inte så att jag skulle ha slutat kolla blodsockret och ta insulin, absolut inte, utan snarare lite mindre blodsockerfokus än jag vanligtvis tillåter mig att ha. Jag hade riktigt hyfsade blodsockerkurvor ändå, så man kan väl konstatera att det sitter i ryggmärgen, det där med diabetesen. Den hänger med mig, oavsett yttre omständigheter.

Paleo i Köpenhamn

Den senaste tiden har jag kanske gett intryck av att bara ha jobbat och jobbat och tränat och kämpat med mitt blodsocker, men visst har jag hunnit med lite annat också! Bland annat en tur till Köpenhamn.

Köpenhamn

Danmark, alltså. Jag hyser en sådan klockarkärlek till det landet, för att inte tala om språket – underbart! Kärleken till danskarna bottnar i otaliga berättelser som jag har fått höra sedan jag var liten, och de där berättelserna har format min syn på ett land jag egentligen har haft ganska få egna erfarenheter av. Men de blir fler och fler, mina egna erfarenheter av Danmark, och min positiva syn har bara förstärkts.

Paleo

En god erfarenhet jag har av Köpenhamn är Paleo. Paleo är ett matställe som erbjuder stenålderskost, med ganska snälla kolhydrater i rätterna. När jag var där valde jag en äggwrap med lax, och den krävde inte mycket insulin plus att den var god. Win-win!

Cappuccino

Jag strävar efter att äta blodsockervänligt, men det betyder inte att jag alltid gör det. Efter den blodsockervänliga lunchen kändes det på sin plats med en cappuccino, som på grund av mjölken inte är jättelätt för mitt blodsocker att hantera.

Nyhavn

I kombination med en massa promenerande, bland annat till Nyhavn, fungerade det ändå utmärkt. Min blodsockerkurva var nästan provocerande rak den dagen. Hurra!

Paleobröd

Det fanns mycket paleo-produkter överallt i Köpenhamn, tyckte jag. En paleo-smörgås fick följa med som matsäck på tåget tillbaka till Lund, men den var inte så jättegod, faktiskt. Snäll mot blodsockret var den visserligen, men om något inte är gott är det ingenting jag köper igen. Både gott och blodsockervänligt vill jag ha!

Revansch i Sankt Hans backar

Sankt Hans backar

Ha! Där fick mitt blodsocker! Nu har jag tagit revansch i Sankt Hans backar, som jag misslyckades så totalt med sist jag var här.

Sankt Hans backar Lund

Jag bor ganska nära backarna, så jag har sprungit där flera gånger. Eftermiddagspassen är fortfarande lite svåra och leder lätt till lågt blodsocker, men så har jag det hemma också. Att springa före middagen är inte optimalt för mig, trots att jag alltid äter ett mellanmål före.

Sankt Hans Lund

Det är fortfarande väldigt grönt här. Tyvärr har jag börjat känna av mina benhinnor när jag springer. Jag gissar att det beror på att jag har sprungit mer på asfalt än hemma, och att jag både cyklar och går ganska mycket till vardags här. Det är ju inte så välkommet inför mitt halvmaratonlopp om drygt två veckor, men jag hoppas på det bästa.

Milen i Skrylleskogen

Igår var det dags för mitt första besök till Skrylleskogen. Jag åkte dit med morgonbussen, och välkomnades av ett härligt väder. Jag hade bestämt mig för att springa 10 kilometers rundan, och hade följaktligen ställt in basaldosen på en temporär minskning inför passet. 

Det går sällan som planerat med diabetes typ 1, så mitt blodsocker var lite väl lågt före passet. Jag tryckte i mig en miniask russin, och sen sprang jag iväg.

Det var skönt att komma ut i skogen ett tag. Det jag saknar mest med att bo i en stad är naturen (jag är en lantis i själ och hjärta). 

Blodsockret var nere och vände på 3,9 och steg till närmare 5 i slutet av löppasset. Efteråt satt en räkmacka och lite medhavd matsäck fint inne på restaurangen. Skryllegården får mycket väl godkänt av mig!

Äntligen stabilare

15.09.2017

Halleluja! Äntligen verkar det som om jag har hittat rätt i mina nya rutiner för att få ett lite stabilare blodsocker. Det där med stabilt blodsocker är förresten ganska roligt. Jag har hört att andra med diabetes typ 1 har fått frågor i stil med ”har blodsockret stabiliserat sig nu?” och jag kan säga att med snart 25 diabetesår i bagaget har mitt blodsocker ännu inte stabiliserat sig – det gör det nog aldrig.

Med det sagt, kan jag ändå ha mer eller mindre hoppiga blodsockerkurvor, och just nu verkar jag ha hittat en hyfsad balans på basaldosen åtminstone. Knappa två veckor i Sverige tog det, och en hel del mixtrande och klurande hit och dit. Men skam den som ger sig! (Som om man hade något val, förresten…)

Sverige

Tjing på er alla från Sverige! Äntligen en dag utan regn här i Lund, fast några små skurar har man fått över sig idag också. Men det är ganska varmt i alla fall. Skånsk höst? Jag vet inte, men det är skönt här oavsett.

Styrketräning i Stadsparken

Ingen gymträning på en hel månad. Så visste jag att det skulle bli när jag åkte till Lund. Möjligen skulle jag ha kunnat ordna med ett gymkort här, men det kändes inte som högsta prioritet inför min vistelse i Skåne.

Stadsparken Lund gym

Istället har jag tagit mig till utegymmet i Stadsparken några gånger. Det är ju inte som ett fullt utrustat gym, men det finns i alla fall något att lyfta och hänga i, och det bästa är att det är gratis och öppet dygnet runt för vem som helst.

Stadsparken Lund utegym

Jag har joggat till Stadsparken, tränat lite i gymmet, och sen joggat tillbaka till lägenheten där jag bor. Det fungerar bra i teorin, men att träna på eftermiddagarna har varit jättesvårt för mig sen jag kom till Sverige. Det är som om hela basalprogrammet i insulinpumpen inte är anpassat till min kropp längre, och jag har höga blodsockervärden på förmiddagarna och låga på eftermiddagarna. Otroligt störande!

Stadsparken Lund

Annars är det ett ganska bra träningsupplägg. Stadsparken är fin att springa i, även om jag kan sakna lite längre rundor utan asfalt. Tanken är att jag ska ta mig ut till Skrylle och springa långpass där snart. Då hoppas jag verkligen på ett mer samarbetsvilligt blodsocker.