Europeiskt recept

Jag har börjat förbereda mig lite smått inför vistelsen i Lund redan. Eftersom jag bara stannar en månad är planen att jag ska ta med mig det insulin jag kommer att behöva, samt ungefär lika mycket till i reserv.

Nu är jag ju den som hellre tar det säkra före det osäkra, speciellt när det gäller min diabetes, så jag har också bett om att få ett europeiskt recept, som anlände med posten häromdagen.

European medical prescription

Ett europeiskt recept kan användas vid köp av läkemedel (i mitt fall det livsnödvändiga insulinet) på apotek i ett annat EU-land. På Vårdenhetsval.fi (som upprätthålls bland annat av Fpa, Institutet för hälsa och välfärd samt Social- och hälsovårdsministeriet) kan man läsa mer om vad det europeiska receptet är och hur det används utomlands. I Finland har vi elektroniska recept nuförtiden, men man kan tyvärr inte printa ut ett sådant själv och ta med sig till ett annat EU-land och tro att det ska vara giltigt där.

Nu känner jag mig direkt lite tryggare inför resan! Plan B – check!

Kylfodral för insulin

I sommarens soliga dagar, som hittills inte har varit så varma (men kanske blir det ännu) kan det vara bra att veta hur man ska hantera insulinet i värmen. Som typ 1-diabetiker klarar man sig inte länge utan insulin, så det är en nödvändighet att ha fungerande insulin med sig i alla lägen.

FRIO

Förra sommaren skrev jag om insulin och värme, och då nämnde jag FRIO-kylfodralen, men visade ingen bild på dem. Jag har två små fodral och ett stort, urgamla sådana. Jag har för mig att de införskaffades till min Tysklandsresa 2002, så det var inte igår, direkt. (Jag tillbringade en sommar i Tyskland som 18-åring, efter att jag hade tagit studenten – ack ack ack, det var nog tider det!)

FRIO-fodralen fungerar fortfarande utmärkt, och jag använder dem till att förvara insulinet i om jag ska resa bort sommartid, eller helt enkelt om det är varmt och jag ska ha insulinet i bilen eller på stranden eller liknande.

FRIO Kylfodral

Man lägger bara den inre påsen i kallt vatten, så aktiveras kristallerna inuti. Här kan man läsa mer om FRIO-fodralen, som det verkar finnas en uppsjö av återförsäljare av. Det är bara att googla! Fodralet på bilderna är i storlek Large, och rymmer fem insulinpennor. Skönt att slippa dra med kylklampar, och så går det ju så fort att aktivera kylfodralen också. En jättebra uppfinning, tycker jag!

Borta hemifrån

I början av nästa vecka väntar en arbetsresa med övernattning på hotell för min del. Nuförtiden är jag inte så rädd när jag är ensam hemifrån, tack vare min Dexcom-sensor som larmar mig om höga och låga blodsockervärden. Tidigare var jag väl inte direkt rädd heller, men betydligt mycket osäkrare och mer på min vakt när jag reste ensam.

Hotellrum

Fortfarande har jag naturligtvis med mig blodsockermätare och teststickor, eftersom man inte kan lita 100% på Dexcom. Jag är alltid i beredskap, och försöker förbereda mig på att det mesta kan hända, och att jag måste kunna lösa det på plats. Det är diabetes typ 1 för mig. Att alltid ligga ett steg före. (Eller åtminstone försöka.)

Imorgon sticker jag alltså, så det kommer att eka tomt här på bloggen några dagar. Resten av flocken stannar naturligtvis hemma och vaktar huset, som vanligt.

Vi hörs igen om några dagar!

Att springa med diabetes – En film om att anta utmaningen

Jaa! Nu är filmen som jag medverkade i och har talat om med jämna mellanrum äntligen här!

Blodomloppet

Diabetes Wellness Sverige presenterar: Att springa med diabetes – En film om att anta utmaningen (direktlänk till filmen).

Från Diabetes Wellness pressrelease:

I den cirka 15 minuter långa dokumentären får vi följa Marias väg mot målet. I filmen får vi även följa Jacqui Dodd som bor utanför London och som också har diabetes typ 1, men som drabbades av sjukdomen som vuxen. Precis som Maria antog Jacqui utmaningen och bestämde sig sommaren 2016 för att springa London 10K i syfte att samla in pengar till diabetesforskningen.

Tanken med filmen är att uppmuntra alla till en hälsosam livsstil. Oavsett om man är diabetiker eller inte, hoppas vi att filmen inspirerar fler till att anta utmaningen, oavsett om det gäller att springa ett längre lopp eller ta en extra promenad.

Jag hoppas att jag kan inspirera någon annan till att våga anta utmaningen – vilken den än må vara – trots diabetes typ 1!

Autoimmun diabetes (typ 1)

När jag var på Clinical Research Centre i Malmö fick jag ta del av en hel massa intressant, utöver TEDDY-studien. Bland annat talade forskarna mycket om de genetiska förutsättningarna för att ett barn ska insjunkna i diabetes typ 1. De tog också upp hur olyckligt det är för diabetes typ 1 att i så stor utsträckning förknippas med diabetes typ 2, eftersom det är två helt olika sjukdomar.

Diabetes typ 1 är en autoimmun sjukdom, vilket betyder att kroppens eget immunsystem har attackerat och förstört de celler som producerar insulin. Uppkomsten av diabetes typ 1 har mer gemensamt med andra autoimmuna sjukdomar, så som reumatiska sjukdomar, multipel skleros (MS) och celiaki, än med diabetes typ 2.

Autoimmun diabetes

Alla barn som deltar i TEDDY-studien får de här informativa små böckerna. Bra även för den vuxne som inte är så inkommen i hur allt hänger ihop med gener, celler, autoantikroppar med mera.

De olika diabetessjukdomarna (för det finns fler än typ 1 och typ 2 – bland annat LADA, MODY, sekundär diabetes och graviditetsdiabetes) kopplas ofta av allmänheten och media ihop till en enda sjukdom, ”diabetes”, som generellt förknippas med ohälsosamt leverne. Jag har tidigare skrivit att jag tycker att vi borde nyansera bilden av diabetes typ 2, men jag håller också med forskarna om att det är problematiskt att diabetes typ 1 sammankopplas så starkt med diabetes typ 2.

På Clinical Research Centre talades det om autoimmun diabetes (typ 1), och man förespråkar att använda begreppet autoimmun diabetes om typ 1. Jag har ingenting emot att kalla min sjukdom autoimmun diabetes, faktum är att det kanske öppnar upp för en större förståelse, eftersom de flesta vet vad ”autoimmun” innebär. Jag har till och med lekt med tanken om att man borde ha ett sjukdomsnamn för typ 1 som inte inkluderar diabetes överhuvudtaget, för att få bort kopplingen till diabetes typ 2.

Vad säger ni andra med diabetes typ 1, skulle ni kunna övergå till att använda begreppet autoimmun diabetes om er sjukdom? Eller skulle ni föredra något helt annat namn på diabetes typ 1? 

Konsekvenstänkande i Nyhavn

Oftast är jag inte speciellt spontan, det mesta jag gör är planerat och ganska genomtänkt – mycket på grund av min diabetes, som mår bäst av att jag alltid är just så strukturerat tråkig och beräknande. När jag var i Köpenhamn strosade jag planenligt längs Ströget till Nyhavn, där jag aldrig hade varit förut.


Precis så pittoreskt och vackert som det ser ut var det också. Solen sken och det var varmt och skönt. Plötsligt såg jag att det fanns turistbåtar, som körde guidade turer på ungefär en timme till olika sevärdheter. En båttur hade jag inte planerat in, och klockan började närma sig lunch – skulle jag kunna hoppa på en båt? 

Då slog mitt diabetiska konsekvenstänkande in. Vad ligger mitt blodsocker på nu? Kan jag klara mig till en senare lunch utan att blodsockret dippar? Har jag tillräckligt med extra proviant ifall blodsockret blir lågt under turen? Har jag blodsockermätare, teststickor och insulin så det räcker om något oförutsett händer? När jag snabbt hade besvarat frågorna för mig själv och kalkylerat riskerna kom jag fram till att ”ja, jag kan hoppa på en båt!”. 

Och det var så värt det! Vädret var helt underbart, och där kunde jag sitta i en fullproppad turistbåt och känna mig riktigt genuint turistig. Blodsockret sjönk lite eftersom jag hade räknat med lunch efter min promenad till Nyhavn, men jag hade fickan full med russin och kunde häva en insulinkänning med ett antal sådana. Väl tillbaka på landbacken smakade det bra med en ekologisk dansk pölse och rotfruktmos. Härligt! 

En diabetiker i säkerhetskontrollen

Jag har alltid med mig intyg över att jag bär insulinpump och har insulin och vårdmaterial med mig när jag flyger. Från Pharmanova fick jag dessutom ett intyg över att min pump inte ska skannas, vilket lär gälla för alla Animas-pumpar.

I säkerhetskontrollen på flygplatsen känner jag mig ändå alltid lite som en terrorist. Jag menar, här går jag omkring med saker fästa på min kropp som en annan självmordsbombare – det är klart att jag kan verka lite misstänkt.

Skor

Så också i Kastrup. Jag var på flygplatsen i god tid, och knallade igenom säkerhetskontrollen, där metalldetektorn naturligtvis uppgav ett högljutt tjut så fort jag satte min fot igenom den. Pumpen såklart, tänkte jag med dunkande hjärta, och halade snabbt upp min tröja samtidigt som jag pep: ” Jag har en insulinpump”. Den vänliga tjänstemannen tog inte ens en titt på min bara mage med kanylen utan konstaterade lugnt: ”Nej, det är dina skor”.

Och det var det. Jag fick ta av mig skorna med sina metallspännen och lägga dem på bandet, och när jag gick igenom detektorn igen sa den inte ett knyst. Haha! Den här gången var det inte pumpen som var boven, utan skorna.