Intervju om att träna med diabetes typ 1

För ett litet tag sedan var jag med om en intervju för Treated.com, ett registrerat och EU-godkänt apotek på nätet.

Intervjun behandlar motion och träning vid typ 1-diabetes, och jag berättar lite (eller egentligen ganska mycket!) om min historia och bakgrund till att jag kunde börja springa lopp.

Jag hoppas att jag kan inspirera andra med diabetes typ 1 till att våga börja träna. Jag menar givetvis inte att alla ska börja springa långlopp, men om man vill träna hårt med diabetes typ 1 ska sjukdomen inte behöva vara ett hinder.

P1050049 - kopia

Intervjun hittas på Treateds webbsidor, och kan läsas både på svenska och på finska.

Direktlänk till artikeln på svenska: Springa med typ 1-diabetes: Maria Johansson berättar om att ”vara etta”

Direktlänk till artikeln på finska: Miten sovittaa diabetes ja liikunta yhteen? Aktiiviliikkuja ja tyypin 1 diabeetikko vastaa!

Om man kan finska kan det löna sig att läsa båda artiklarna, för de är lite olika utformade på de båda språken.

Jos olet suomenkielinen ja löydät blogini Treated.com:in kautta: Tervetuloa tänne! Täällä voit vapaasti kommentoida suomeksi jos haluat!

Som en levande reklampelare

Det har nog inte undgått någon att jag jobbar på att vara mer öppen med min diabetes nuförtiden. Efter att ha dolt den i så många år känner jag nästan en skyldighet att vara mer öppen med min sjukdom – både för min egen och för andras skull.

Keps SOC

Vid träning och lopp är det speciellt tacksamt att skylta med att man har diabetes, tycker jag. Om inte annat kanske jag slår hål på myten om att diabetiker är överviktiga och lata och bara ligger på sofflocket (om nu någon tror det?). Därför gör jag mig gärna till en levande reklampelare för min sjukdom. Inför Möviken runt på lördag införskaffade jag en löparkeps, som jag rustade upp lite…

TypeOneDiabetes

Istället för att ha SOC-märket synligt sydde jag fast en lapp med texten Type One Diabetes och något som ska föreställa den blå diabetescirkeln. Jag gjorde några olika varianter, och jag vet egentligen inte om jag är odelat nöjd med den här, men den kanske får duga den här gången. Om jag tröttnar är det ju bara att sprätta upp den igen och sy på en ny.

Styrketräning i 6 månader

Diabetestatuering

Nu är det 6 månader sedan jag började styrketräna på gym. Jag har konsekvent kört samma program som jag fick av min PT när jag började, med två pass i veckan (utöver min övriga träning). Vissa av passen har jag modifierat lite och bytt ut en del övningar i, men i stort har jag hållit mig till upplägget.

Vad kan jag säga om styrketräning i kombination med diabetes typ 1 efter den här erfarenheten, då? Jag skulle säga att det är mycket lättare än konditionsträning – för mig, allt är individuellt när det gäller den här sjukdomen. Styrketräning kan till och med höja mitt blodsocker istället för att sänka det, och det kan ju vara lite meckigt i sig, men överlag är ett pass med marklyft, knäböj, bänkpress och liknande i gymmet bra mycket lättare för mig – blodsockermässigt – än en 10 kilometers löprunda.

Ved

Kroppsmässigt upplever jag att jag har fått bättre stabilitet, styrka och hållning, vilket var en del av vad jag ville uppnå med min gymträning. Styrketräningen har inte bättrat på flåset direkt, snarare har jag fått lite mer barlast (i form av muskler då – vill jag åtminstone tro, haha) så även om jag har blivit betydligt starkare under de här månaderna har jag inte blivit snabbare – logiskt nog kanske, eftersom jag inte har sprungit lika mycket.

I vilket fall som helst är jag jättenöjd med beslutet att börja styrketräna. Min kropp känns mycket fastare, mer hållbar och tåligare på alla sätt. Jag gillar fortfarande att springa mest, men för att kunna göra det måste jag ha en stark kropp. Att den orkar med ett ”pass” hemma på vedbacken är ju också ett stort plus…

Vedhuggning

Hur är det med er andra typ 1-diabetiker som tränar, vilka är era erfarenheter av styrketräning versus konditionsträning?

Sommarträning

Buske

Jösses! Vart tar tiden vägen? Jag bara frågar mig… Idag står det första juni i almanackan, och det är definitivt dags att strukturera upp sommarens träning (om man inte redan har gjort det). Min sommarträning börjar med lite rehabiliterande träning, eftersom jag känner av att jag inte har sprungit lika mycket som jag brukar under våren. På Kuntovitonen hade jag känningar av mina benhinnor, så nu försöker jag göra allt för att undvika att få benhinneinflammation.

Ice Power

Varm gel och kompressionsstrumpor brukar göra susen för mina ben under löppassen, och så en massa kylgel efteråt. Sen borde jag verkligen bli bättre på att stretcha ordentligt och rulla musklerna med min foam roller. Just nu ligger nämligen fokus på löpning, eftersom Möviken runt (11 km) hägrar om knappt fem veckor. I år hoppas jag på bättre och löpvänligare väder än ifjol. Sjukt roligt ska det bli, i vilket fall som helst! (Förhoppningsvis inte med bokstavlig betoning på sjukt.)

Gococo

Sommarens träning för min del kommer alltså att bestå av mer löpning än i vintras, men utöver det tänker jag fortsätta träna på gymmet två gånger i veckan, och så har jag fortfarande yoga en gång i veckan. Jag vill gärna få in lite paddling och cykling så här års också, men vi får se vad tiden räcker till. Mitt blodsocker älskar att jag springer, jag har redan fått minska mina insulindoser sen jag trappade upp löpningen lite. Det är ju verkligen inte fy skam att springa utomhus den här årstiden heller, med allt det gröna omkring sig.

Buskage

Hur tränar ni andra i sommar? Mot några specifika mål eller bara för att det är roligt?

”Hur går det med nyårslöftet?”

Jag har ju inte avgett något nyårslöfte i egentlig mening, men min lilla utmaning för det här året är i full gång. Så, hur går det med utmaningen? Jodå!

Blodsockermätare

Jag har testat att träna en massa olika pass vid olika tidpunkter på dygnet (och definitivt kommit fram till att jag alla gånger föredrar styrketräning på morgonen och löpning på eftermiddagen), men min förhoppning om att det på något sätt skulle bli enklare att träna  – ur ett blodsockerperspektiv – har grusats för länge sen.

Visst, jag kan träna när jag vill – bara jag förbereder mig och planerar grundligt innan. Men fortfarande är det aldrig lätt. Jag kan aldrig bara vara lite mer spontan eller tro att jag ska hitta en magisk träningsformel för att få en optimal blodsockerkurva under träning vid olika tidpunkter på dygnet. En dag fungerar en sak, en annan dag en annan sak. Så är det bara.

Reebok

Egentligen visste jag det. Det är ju det som är blodsockerkampen. Det är aldrig lätt att träna med diabetes typ 1, och det kommer aldrig att bli det för mig heller. Men – det viktigaste är väl att man gör vad man vill ändå, även om det inte alltid är så enkelt.

Mardrömmarnas motionsdag

Kuntovitonen 2017 närmar sig med stormsteg, och inför loppet körde Motionera med diabetes-gänget ett sista gemensamt pass i form av ett öppet träningstillfälle, Drömmarnas motionsdag.

I år var det kanske snarare Mardrömmarnas motionsdag – åtminstone vädermässigt. Så kallt, så kallt!

18452647_10154677767512252_628040694_o
Foto: Nina Nordström
Själv hade jag vinterjackan ovanpå träningskläderna och ändå gick den isande blåsten igenom märg och ben, kändes det som. Dessutom, snö på marken i maj – vad är det för sätt? Jaja, vi får hoppas att det är bättre väder på själva loppet på lördag, och det ser åtminstone lovande ut om man får tro prognosen! 

Hälsningar från Öresundsregionen

Jippi! Jag är hemma igen! Vad skönt det är att kunna tycka ”jippi!” både om att åka bort, och om att komma hem igen.

Det var en otroligt givande resa till Lund, Malmö och Köpenhamn, på många plan. Mitt blodsocker betedde sig alldeles exemplariskt, och jag hade faktiskt varken speciellt många höga eller låga värden. Det enda riktigt låga blodsockervärde jag hade var – naturligtvis – när jag en kväll hade joggat ut till Sankt Hans backar i Lund, för att springa backintervaller. Väl framme såg min blodsockerkurva ut så här:

Sankt Hans backar

3,1 med en pil rakt neråt. Tack för den! Jag hade som vanligt med mig russin och glukostabletter så jag fick upp blodsockret, men slitsamt som det är för kroppen med så låga värden orkade jag inte annat än att jogga tillbaka till hotellet efteråt, så backintervallerna får jag ta en annan gång. Istället kunde jag beundra omgivningen och de andra som tränade.

Sankt Hans backar Lund

Lite otippat att komma till Skåne för att träna backintervaller, kanske, men jag kunde inte låta bli att besöka backarna, som är gjorda på en gammal soptipp. Jag hade inte med mig min systemkamera på resan så det blir en hel del mobilbilder framöver, men det kan inte hjälpas.

Sankt Hans Lund

Det var många andra som sprang i backarna. Jag blev så sugen på att dra iväg, men det tar tid för mig att komma i form efter låga blodsockervärden så jag fick snällt ta det lilla lugna och lyssna på kroppen.

Då lyckades jag bättre på min andra löprunda, som jag sprang inne i stan och vid Botaniska trädgården i Lund. Blodsockret skötte sig, och jag kunde både springa som jag ville och stanna och fotografera de vackra magnoliorna som blommade här och var.

Magnolia

Sist jag var i Lund hade de redan blommat ut, så jag är glad att jag fick möjlighet att komma på nytt den här årstiden! Och jag har på känn att det inte var sista gången…

Det blir fler inlägg från resan framöver så titta gärna in igen!